Jamenförihelvetedinjävlaidiot. (Sådärja.) (Fler svordomar följer.)

Jag minns att mamma för knappa tjugo år sedan blev alldeles högröd i ansiktet när hon läste och hörde om hur Ny Demokrati ville lösa Sveriges ”problem”och hur mycket vind i seglen de fick då. Jag vill inte tänka på hur hon hade reagerat idag om hade levat. På sätt och vis är jag glad att hon slipper uppleva hela det fenomen som då var en perifer rasistisk organisation och som idag har växt till ett stort partI med en skrämmande ideologi och människosyn.

Det statliga PK-mediet Sveriges television citerar Jimmie Åkesson ur hans sommartal: ”Bland vanligt folk kokar det.” Ja, Jimmie, det kokade igår. Inte bara min middagspasta. Jag själv blev så in i helvetes jävla förb… arg att jag inte visste vad jag skulle ta vägen. Du vill stänga de illegala vägarna för flyktingar (några legala vägar finns ju inte) som flyr för sina liv från kriget. Bra idé, bygg en mur längs hela medelhavskusten så att alla som flyr denna illegala väg drunknar när de precis trodde de hade klarat den fasansfulla överfarten. En död flykting är ju en billig flykting. Men det får man ju inte säga i det här jävla landet.

Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan. I hoppet finns att fler ska förstå att vi kan hjälpa fler. Men sen kommer bakslaget när jag inser är det är så många som inte vill hjälpa fler. SD-sympatisören säger ”jamen vi måste inrikta resurserna mot att hjälpa på plats”. Yeah right, jag tror knappast det är i ren folklig Sverigedemokratisk anda att fördela pengar från vård, skola och omsorg till att skicka dessa till ett annat land långt, långt bort. Än mindre om det är muslimskt.

Fatta. Snälla alla ni som ger SD sympatier. Det är krig. Folk dör. Folk flyr för att slippa dö. Dom måste ta vägen nånstans. Det går inte att stoppa. Så har det varit i alla tider, det är inget nytt. Vi har råd. Du har råd. Det handlar om att hjälpas åt.