Inatt kom det mer snö. Ut och skotta. Och njuta av vitheten.

Och drömma sig tillbaka till livet vid en brygga.

Känslan av att inte ha några odokumenterade besök kvar. Känslan av att ha en tom signeringslista. Känslan av att med fru och barn umgås med arbetskamrater på friluftsdag i strålande väder. Känslan av att komma hem och äta grillad kyckling med potatissallad i trädgården, i en doftande fond av blommande äppelträd och en sjöspegel nedanför. Känslan av att ha fem veckors semester/föräldraledighet framför sig.

Monas korta sammanfattning av midsommaraftonens hagelstörtskur är att den gjorde ont.

Igår var det hett. Idatjärn värms upp. Tjugonio grader visade badtermometern, det är fem grader varmare än jag trodde var möjligt. Idag var det lite ”kyligare”, drygt tjugo, och nu på kvällen kryper tempen ner till under tio. Men tjärnen är likförbaskat lika varm. Och om vattnet är nästan tjugo grader varmare så börjar det ånga. Det riktigt bolmar. Mäktigt.

En nygammal grillring. Tyska korvar som väntar på att bli randiga. Storskarvar i tjärn. En crossmotorcykel i fjärran. Myggfritt. Hammocken på väg upp. Nu är sommaren igång.

Efter ett trevligt besök av semiskånsk bror och brorsdotter drar vi nu ut på husvagnssemester. Väderprogrosen säger regn, regn och åter regn men det ska inte hindra oss, ty målet denna gång är en resa i Dunderklumpens fotspår, från Öhn nära Strömsund, längs Ströms Vattudal, genom skogar, sjöar och vattenfall till fjällen. Jag hyser inte jättestora förhoppningar om att finna Enögas koja uppe på fjället, men vilken liten stuga som helst i närheten av Stekenjokk får duga som substitut.

Skylten sitter på baksidan av vårt ekipage.

När det begav sig senast för bara några dagar sedan började jag faktiskt att ta en bild i timmen, men kom aldrig till skott att ordna till ett inlägg med bilder, sen glömde jag fota nån timme eller så, sen blev det helt enkelt lite för stressigt, så då fick det vara. Men nu rackarns sätter jag igång med dagens EFIT redan dagen innan. Så nu är jag igång och tuffar på, utan återvändo. Here goes.

Det var visserligen söndag, men semestertiden kunde inte vara mer påtaglig än så här. Dagen började helt planlöst. Den Långa Rödhåriga föreslog en loppis i Lillkågeträsk, men när vi kom dit visade det sig att loppisen inte skulle öppna förrän efter en dryg timme, så vi drog till Storkågeträsk och chillade, dels vid en båtbrygga vid storkågeträsket, dels vid den stängda lanthandeln, för att slå ihjäl lite tid. En liten lapp på en anslagstavla tipsade om en visning av konst i Södra Svedjan och Den Långa Rödhåriga erinrade sig om att det kanske är samma Södra Svedjan som tillverkar ost. Väl där möts vi av en lagom full gräsparkering. En skylt visade oss in i en lada och vips och hyfsat otippat var där en massa folk, i alla åldrar, konst på ladugårdsväggen och fårskinn till salu, fikaförsäljning, matning av levande kor och inte minst live folkmusik. Det var som att kliva in i en annan värld. Människorna där verkade känna varandra, men vi råkade också känna några stycken. Familjär stämning.

När fika och socialiserande var avklarat körde vi snirklande skogsvägar till Lillkågeträsk där en 10-rumsvilla var knökfull av loppisgrejer och vi fyndade bl.a. barnbok, vintermössa, gardintyg och hängmatta.

Nästa söndag är det loppis i Stavaträsk.

Jag hade egentligen tänkt att skriva något om att Finnerödja minsann ligger 92 mil bort och att det är en faslig sträcka att resa för jordgubbarna man äter till midsommar, men så läser jag att bärindustrin där är så gott som avvecklad. På företaget Finnerödjas egen hemsida får man bara svävande ledtrådar om varifrån deras jordgubbar kommer. Det enda som är säkert är att de kommer från Sverige. Närmare bestämt från… Stockholm? Umeå? Luleå? Gästrikland? Hälsingland? Östersund? Olofström i Blekinge? Nåväl, Umeå respektive Luleå skulle i och för sig vara ohyggligt mycket lokalare och bättre än götaländska jordgubbar, men vill man äta så lokalt som möjligt i norra Västerbotten så tror jag att det är Skråmträskjordgubbar som gäller. Och dit är det bara 4½ mil.

Men!

Att äta stora, söta och köttiga jordgubbar odlade endast 15 meter från altanfönstret är tamejtusan magiskt!

Efter några dagar på en liten ö en bra bit från fastlandet i Kvarken så har den här sommaren kommit en bra bit till fulländan. Det fattar förstås en fjällvandring, en resa till en europeisk storstad samt en solvecka vid medelhavet, men lite sans får man väl ändå ha.

Stora Fjäderägg bjöd på härliga stunder i form av ormskräck, grodtramp, sälsafari, trädkryparringmärkning och fornminnesexkursion för att bara nämna några upplevelser. En ö att längta tillbaka till.

På årets andra meteorologiska sommardag inhandlades en ny cykel och några växter: blåbärstry, blodnäva, hosta, waldstenia samt holländska röda vinbär.

Jag har missat några gånger, men den här gången hade jag satt klockan på ringning. Dessutom är det sommar och nån slags pseudo-semester. I’m shooting. Andra som gör samma sak, det hittar du här.

Weeping Willows lyssnar vi på ibland. Ikväll kom de till Skellefteå för att ställa sig på en flotte i älven för att spela. Vi vill ju inte vara sämre, så vi tryckte in två gummibåtar i Rödis, skjutsade Mona till mormor och morfar i Kåge och slängde oss i skellefteälven för att ankra tillsammans med nittiotalet andra båtar bakom scenen.

Ingen blev gladare än jag att få äta upp påståendet att hon var en badkruka av rang. Bara hon hittade rätt teknik att ta sig ner i vattnet så konstaterade hon att hon faktiskt kunde strunta i att det var lite kyligt i vattnet. Det var ju mycket roligare att simma.

Att byns enda pizzeria hade lagt ner fick vi försöka strunta i, ty nu hade vi tagit oss till Fällfors och Marranäsvältan och fick lov att vältra oss i norra europas störst föränderliga sandlåda. Sen drog jag, hon och W ner till Byske för lite fika på fräscha Fridas café. Inget mög – bara kvalité!

Tänk att det finns tre (3) allmänna tennisbanor i byn Drängsmark. Det var flera år sedan jag spelade tennis, och när W hälsar på är det ju givet att man provar. Och det gick ju bra. Ungefär hälften av ”på riktigt” slagna servarna hamnade där de skulle.

(Den observante och trogne läsaren noterar att jag numera försöker ge mig på en slags EFOD – Ett Foto Om Dan. Observera även att jag egentligen inte har semester utan jobbar på med mitt företag på typ daglig basis. Bilderna speglar sådant som händer på dagarna utanför arbetstid. Bilder från ordinarie arbetstid skulle bli sååå tråkiga.)

Vi lät bli att börja plocka svarta vinbär, ty 10% av alla bär var fortfarande lite rödaktiga. Vi väntar några dagar till.

Den Långa Rödhåriga tittar på bilden och säger: ”Det kändes lite som ett lok som skulle åka iväg.” Men det skaulle den inte, Drängsmarks egna fullblodsångmaskin satt och sitter fast i sitt fundament, och dessutom är det ett hus byggt runtomkring och över den. Några gånger om året drar de igång den, sågkarlarna, för att såga lite plank och hängrännor av trä. Idag var det en sådan dag. Sågens dag. Fullt med folk som vill titta på Årets Industriminne 2007 in action (plus köpa lotter, äta palt, hamburgare eller bara gofika, trampa trampbåt i dammen, pyssla, rida ponny, hoppa hoppborg…). En av sommarens sista dagar.

Så här i slutet av augusti så är det verkligen hög tid att skörda frukterna. Krusbär, svarta vinbär, rabarber, squasch, gurka, fysalis, tomat, bönor, morötter, rödbetor?, och naturligtvis äpplen. I år passar vi på att palla äpplena innan de faller ner och går sönder.

Sommarfest på Hedens förskola. Sång, bullfika till självkostnadspris, tipsrunda, ”ansiktsmålning” och såpbubbleutdelning.

Idag var det någon som hittade vår cachegömma på ångsågen i Norra Drängsmark. I loggen skrev de att de hade varit där för en månad sedan men då hade det varit alldeles för mycket snö och is för att lyckas plocka fram den. Idag är det högsommar, allt är utslaget och växer så det knakar. Gårdens mest spektakulära skådespel bjuder blodlönnen på under kvällstimmarna.

Dagens bild har mycket lite med Windows XP att göra.

Detta är Ostträsket, sett från norr. Hela sjön och viss mark runtom är naturreservat. Enda sättet att ta sig till strandkanten någorlunda helskinnad är genom att beträda fält med planterade grödor. Får man gå där? Hur gör de som har båtar (inkl utombordare) förankrade vid strategiska strandkanter? (Det går bilspår över de med grödor planterade fälten.) Jag tror jag måste ringa en bonde och fråga.

En gång vartannat år dristar jag mitt till att byta tema på min smartphone. Just nyss släppte Sony ett midsommartema som jag tyckte vore trevligt att ha, i alla fall under en begränsad tid. Och den är fin och fiffig – det händer grejer kring midsommarstången ibland och den följer dygnets alla timmar med gryning, dagsljus, skymning och natt. Jag behöver bara klaga lite – aldrig att det är sådär mörkt på natten under midsommar där jag bor. Helt klart en söder-om-dalälven-produkt.

Årets midsommarsolstånd nådde inte sitt fulla potential i år i och med tjocka regntunga moln. Ändock. Så här mörkt var det halv ett natten mot 21 juni:

Vy från ett garagetak, midsommaraftonen 2017 kl 00:09. Vilken underbar landsända man bor i ändå!

Varför grinar jag så där? Hur lång är piren? Hur kallt är vattnet? Hur lång semester har jag kvar? Hur mycket lyckas jag koppla av? Kommer midjemåttet öka eller minska under semestern? Är detta enda solbrännan jag får i år? Hur många norrmän bor i Byske idag?

Idag gjorde hon sig av med den sista badkrukeskärvan. Bra så.

Jag tröttnar aldrig på utsikten från gäststugan. Kvällar efter regnväder är svårslagna. Och det bästa av allt är att stugan oftast är ledig!

I ren sommarförvirring lägger jag idag upp en bild jag tog igår, ty idag blev det ingen bild tagen.

Gårdagens bild är dock sommarens somrigaste. Klockan är fem i nio på kvällen. Vi är på väg från Stornäsan, över Kedträsket, till båtplatsen i Böle, efter en heldag med långgung, skyltkomplettering, fiske, bad med dränkt kanot, trädkojeklättring och gott käk.

Brygga nummer ett är snart färdig, lite trallvirke kvar. Brygga nummer två är på gång. Gamla bryggan (den sjunkande) ska slaktas och kanske bli till höns- eller ankhus eller trädkoja eller whatever.

Det står två tält på gräsmattan närmast tjärnen. Det enda är ett lätt och snabbuppsatt mörkorange tvåmanstält i vilket jag måste ligga på diagonalen för att rymmas bekvämt. Just nu är det tomt, bara uppsatt för att kolla läget liksom. (Fast jag fick något fjälldrömskt i blicken under uppförandet…) I det andra, ett billigare, blått tremans kupoltält ligger Mona och snarkar. Det är livspremiär för henne. Vi går ut lagom hardcore i och med ett strilande regn ikväll, men tältet är tätt och det är ju ändå sommar.

En dag i Lillkågeträsk hos Monas bästis L och hennes familj L, M och C. Vi tog en tyst båttur med elmotor och tvivelaktigt bilbatteri. Ungarna (6, 5 och 3) fiskade för glatta livet medan det ambivalenta vädret erbjöd ett skyddande tak över Lillkågeträsket.

Vi gick in i Campustältet och kikade och lyssnade lite på en kille från Malmberget. Det var bra, men min nacke värkte lite av tyngden på mina axlar, och det efter-läggdags för själva tyngden, så den ville inte gärna lyssna så hemskt länge. För min egen del består årets upplaga av Trästockfestivalen av mindre musik än vanligt, och en aning mer möten än vanligt.

E n osedvanligt fräsch efterrätt inmundigades ikväll. Vaniljglass med ett lass smultron. Det som ligger i skålen är bara en bråkdel av det växer i trägården. Kom hit och hjälp oss plocka! (Och äta!)

Nu börjar det likna nåt. Med rejält med flytetyg. Man kan inte vara nog säker.

Hon laddar upp inför dagens andra dopp.

Sällan har den gamla bryggan sett ett sådant engagemang under metande.

Det är inte varje dag, inte nån gång varje vecka eller månad eller ens år man vinner nåt. Men så plötsligt händer det. Dessutom på egna meriter. Man skulle, under hela juli och halva augusti ta en bild på sig själv på minst tio av de platser som tas med i Visit Skellefteå sommarbroschyr, hashtagga bilden med platsen samt #staycationskellefteå, och lägga upp på Instagram. Rolig tävling. Arton bilder blev det. Förstapriset var ett presentkort på 5000 kronor i butikerna i centrala staan. Ett par vandringskängor av kvalisort blev det till en början.