Det tog ungefär fem timmar sedan hemkomsten att börja umgås på rikt. Innan dess hade hon suttit kvar i transportlådan och kontemplerat, checkat in kattlåda, maten, vattnet, möbler, väggar, lite leksaker (Monas alltså). Sen parkerade hon sig på en köksstol och sov. När jag kom och satte mig på bänken bredvid för att läsa lite så kom hon upp, traskade runt, tog emot gos och kli och spann järnet. Gnugg ansikte mot ansikte. Där satt den, tänkte jag.

Hennes officiella namn är Poppy Honey, men vi diskuterar vad vi faktiskt ska kalla henne.

Vi flyttade upp legot till ett till synes högt och svåråtkomligt ställe. Men det visade sig vara en rätt lönlös åtgärd. En svårfotograferad svartsilver lejoninna under systematiskt utforskande av nytt rum.

Kring elvatiden på kvällen, då börjar sista rycket. Racing mellan rummen och extremsporten fånga-kattleksak-på-så-många-olika-sätt-som-det-nånsin-är-möjligt. Det håller på i ungefär en halvtimme, sen sänker sig lugnet.

Vi har valt att fortsätta kalla henne Poppy som hennes namn i stamtavlan (Poppy Honey, efter ett av Jamie Olivers barn). Jag erkänner att jag inte är helt jätteförtjust i namnet, det är lite svåruttalat tycker jag, men det blev liksom lite för sent att börja kalla henne något annat, sen kan man ju variera namnet Poppy en del; Poppis, Poppsi, Pops, Poppidopp…

Näe! Det här går inte! Jag kan inte arbeta under sådana här förhållanden!

När jag sitter nere i källaren och jobbar får Popps vara med. Stackars Pudeln måste få lebensraum och utrymme att pusta ut från kattångesten. Vi jobbar på det.

Klätterapan måste erbjudas alternativ till att hänga och klänga i Monas sänghimmel. Vi hänger upp en förvaringsgrej i taket. Vi har fått den av V, tror vi. Nu är det upp till Popsy att visa vad hon går för. Kom igen, ända upp till taket!

Gulligt dras mot gulligt. Poppy tittar på Piper.

Popps på vattenexkursion. Inga bekymmer att råka få vatten över huvudet. Inget konstigt med det, sibiriska katten har ett rykte av sig att trycka om att bada. Men det återstår förstås att se.

Det finns pinnar. Och så finns det pinnar. Och så finns det andra sorters pinnar. Och sen så finns det pinnar som katter tycker om att tugga på.

Katt spelar piano. Det låter rätt suggestivt.

Poppy har funnit sig tillrätta på altanen.

G kom på besök, inte bara för att få dricka kaffe och träffa mig, Den Långa Rödhåriga och Mona. Han längtade även att få träffa Poppy en gång till.

Bara för att jag missat EFOD två dagar i rad blir det tre bilder idag:

En hyfsat stor och duktig kör ska åka på kort ”turné” i Amsterdam och kommunen sponsrar med t-tröjor.

Nu har vi förvägrat henne fortplantningsförmågan. Och som tack för detta måste hon ha plastkrage i tio dagar. Den riktiga belöningen blir efter dessa tio dagar, då en helt ny värld (utomhusvärlden) ska öppnas för hennes ögon.

Äntligen kan hon klättra upp på egen hand. Nu måste vi måla fanskapet.

I tio dagar har hon nu levt som kastrerad. I åtta långa dagar tvingades hon ha tratt, vilket hon i och för sig klarade galant, men mot slutet har hon fått ha en tröja. Design Den Långa Rödhåriga. Hon ser rätt sportig ut i den, don’t you think?

Alla har ju varit med om att, klockan halv sju på morgonen, utan medhjälp från någon annan människa, medelst vatten, tvätta en kattrumpa ren från bajs.

Pasta med pesto, mozzarella och tomat ute i trädgården. Katt i Pudelns flexikoppel utforskar omgivningarna, inklusive balansgång på staket.

Ett hörn i vårt hus. En vissnad liten midsommarstång, en kandelaber, ett par betongdjur, lite gammalt påskris, några krukväxter, en tavla, en fjällpanelvägg, en ljus gardin mot ett ljusare fönster, en katt i ett fat.

Efter att käre W lämnat oss så gav vi Poppy en liten skål kattmjölk. Hon vräkte i sig halva mängden utan att blinka, tills hon upptäckte att det blev slabbigt kring munnen när hon gjorde det. Efteråt satt hon i en kvart och slickade sig om munnen.

Tripp, tripp. Det låter från altantaket. Någons fötter är däruppe. Och någon kvittrar. En katt spärrar upp ögonen och spanar. Varifrån kommer det? En katt måste undersöka. Synd att någon släppt ned gardinerna för att inte solen ska göra det alltför hett härinne. En katt försöker strunta i det och kravlar sig in innanför. Det går ju om man bara har viljan.

Ibland hittar hon till det där stället i källaren. Flyttkartonger inbyggda mellan ett virrvarr av rör till och från värmepumpen och vidare till resten av huset. Man kan anta att mattorna och lakanen är mjuka och sköna. Ett litet krypin. Synd bara att det är så ocentralt i huset. Inte så många som har vägarna förbi.

Min en smula för stora mage uppskattas med säkerhet av åtminstone en familjemedlem, som dessutom håller sig hemma, dock utan att utföra något arbete. I vissa fall kan jag vara produktiv även i detta tillstånd, men inte hur länge som helst.

Rasta Poppy ute. I årets första snö som ligger kvar på marken. Husse vet inte om Poppy trivs med det. Poppy springer tillbaka till huset så fort hon får chansen.

Poppys första steg i karriären som skejtkatt.