Hoppsan då. Inte varje dag man shoppar ett hus. Vi firar med pölsa och rödbetor.

Foto: Fastighetsbyrån Swedbank

Jag tittar gång på gång på föregående inläggs bild på huset vi just köpt. Alldeles nyss gjorde jag det igen, och utbrast:

– Men hallå, har vi KÖPT det här huset???

Den Långa Rödhåriga svarar:

– Ja, visst är det konstigt?!

Mona svarar:

– Bwäbwäabädädäjäje…

Klart det känns lite overkligt. Men utan några som helst obehag. Helt rätt. Helt värt. Vilken grej. Vi ska bo där. Det är vårt. Wow.

Passande att ha EFIT på Tredje Dagen efter Tillträdet? Temat för dagen är åtminstone satt: Måla tak. Vi har vad vi gör.

Ett kök med vitt tak istället för träfärgat blev plötsligt ordentligt mycket rymligare. Mer känsla av rymd och mindre trälåda.

Eftersom jag inte haft tid att ha ångest över att en lång härlig pappaledighet var på väg till sin ända, så var det inte förrän återgången till arbete var ett faktum som opeppen och rostigheten sköljde över mig  som en våt gammal disktrasa. Stressmagen och magkatarren kom som på beställning men motades bort med lite novalukol. Det sätter sina spår att att börja på nytt jobb med delvis nya arbetsuppgifter på ny arbetsplats precis samma vecka som man flyttar med fästmö och tiomånadersdotter till ett nyinköpt hus. Men när själva flytten var överstökad och vi badade i kartonger i vårt nya hem kunde jag på nåt sätt lugna ner mig. Nu är det bara att ta en sak i taget. Och det är hanterbart – uppackning parallellt med renovering av sovrum, upphängning av allsköns lampor och en himla massa annan småfix. Ett av dessa steg var gårdagens återuppstart av dator och bredbandsfix. Till viss del den på denna sida veckolånga tystnaden därav.

Imorgon blir det rundvandring.

Välkommen till en liten rundvandring i vårt hus! Vi utlovar absolut ingen inspiration till hur just du ska göra om ditt hus och hem till något snyggt och trendigt, vi utlovar en bildserie av kaos och tills-vidare-liv och kartonger och avsaknad av lampor här och var. Stig på!

I hallen möts vi att snedställd matta, en byrån för mycket och nymålat tak. Ett bra ställe att ställa sin tillfälliga verktyg, skräp som ska ut och tapetlim som ska in.

Fortsätter vi rakt fram kommer vi till det som ska bli Monas rum om en obestämd framtid. Det enda som indikterar att det ska bli hennes rum är skötbordet. Annars uppfylls man av en härlig kartongdoft som vi verkligen hoppas inte kommer att sätta sig i väggarna. Om inte annat så hoppas vi att vi kan tapetsera bort lukten. Tapetprovet sitter på väggen bakom kartong nummer 17, rakt fram i bild innehållandes ett urval av mina kläder.

Svänger vi istället höger kommer man in i köket. Liksom i hallen och Monas rum så är taket nyligen vitmålat för en lite ljusare och lite rymligare känsla.

Från köket kan man komma ut i den inglasade altanen, med härlig panoramavy över trädgården och tjärnen, inofficiellt men ytterst passande nog (av tidigare drängsmarksbor) döpt till Idatjärn.

På andra sidan huset finner vi vardagsrummet. I nuläget tjänar det mindre som vardags- (i och med att teven och ljudanläggning ännu icke är inkopplad), utan snarare mer lek- och sovrum.

Ty vårt sovrum är icke helt beboeligt i skrivande stund. Tak ska målas, väggar ska täckas med easy cover, tapet och målarfärg, golv ska rivas upp ytterligare och nytt ska läggas.

Från sovrummet kommer man ut på balkongen, med ytterligare en härlig utsikt över Idatjärn.

Från sovrummet går det en smal trapp ner till källaren. Det är bra med räcke, ty väl på väg ner så kan man ibland förlora allt sinne för vad som är upp och ner.

I källaren möts man inte av mörker såsom i många andra källare. Här skulle det kunna bli något som en del skulle kunna kalla gillestuga, även om jag själv inte riktigt helt begripit vad det begreppet innebär. Säljaren uppvisade dock en portion stolthet över heltäckningsmattan som han påstår sig fått från gamla Epa-varuhuset i Skellefteå, och som tål trampet av tiotusentals fötter.

Här finner vi även tvättstuga, komplett med duschkabin helt i plast och inte ens en vecka gammal tvättmaskin och torktumlare. Bara det faktum att vi slipper boka tid och ideligen springa ner i en tvättstuga gör oss saliga av lycka.

Tvättmaskinen har en spännande display. Skinkan betyder att luckan är upplåst och muffinsen betyder att tvättning pågår.

Innanför har vi en tänkt verkstad med panndel, inklusive elpatronslåda och radonsug. Och en miljon olika typer av rör som går hit och dit.

På andra sidan gillestugan finns en korridorsaktig del som vi med lite fantasi skulle kunna göra till ett slags hobbyrum. Observera kartongen märkt ”13: div. etc. mm.”. Tur att vi mer detaljerat än så har skrivit upp vad alla lådor innehåller.

Längre in har vi en äkta matkällare och dessförinnan Fritzl-rummet, komplett med svårforcerad ståldörr.

Därmed var rundturen avklarad. Att få iordning allt tar sin tid. Det får ta tid. Allt har sin tid. En sak i sänder. Snart så.

Sedan i fredags är jag inte längre ägare av ett 56,5 kvadrats penthouse i ett punkthus på Getberget. Aldrig mer sitta och njuta av kvällssolen och lyssna på galna björktrastar och beundra utsikten över Älvsbacka, allt på en gång. Ett svalt femtiotalshus, med bevarad tvätt-trumma i original i tvättstugan och snygga järnräcken och marmorplattor i trappuppgången.

Måste bevara nånting. Så idag besökte jag det som varit mitt hem sedan sex och ett halvt år, och hämtade vardagsrumsdörren med det fina glaset. Dom skulle ändå slänga bort allting. Nu ligger den på sniskan i ett förråd i Drängsmark. Inklusive karm. Följ med. Du ska upp så småningom.

Premiärbadet. 18 maj. Från egen brygga! Märkligt men ruggigt härligt.

En varm och vad det led blåsig eftermiddag ställde jag upp kameran på växthusen nere vid tjärnstranden. Sen gick jag och ”jobbade” lite i trädgården och sen tog jag mig ett dopp. Doppet börjar ca 8 sekunder in i klippet. Observera att det egentligen tog mer än tio sekunder att fullfölja simturen. (Notera även vindkrusningarna på vattenytan. Tjusigt.)

Det här är egentligen inte jag som står väldigt bredbent framför två på gräset utlagda grindhalvar. Det här är en, som man säger, photoshoppad bild av hur grindhalvorna kommer att se ut när den här färdig. Det som nästan, eller är på väg att se ut så här står på ett par bockar på garageuppfarten. Så fort dom är färdiga och uppjängade på grindstolparna och värda att förevisas för världen så lägger jag upp en bild här. Vänta och se.

Lagom till att semestern är slut är jag ruskigt tillfreds med mig själv.  Jag står på vår glasveranda, tittar ut mot vägen och suckar av välbehag. Grindhalvorna är äntligen färdiga. Efter tretton dagar av mätande, sågande och skruvande sitter dom uppe. Och nog kan jag konstatera att slutresultatet ganska väl liknar skissen jag lade upp här när jag började.

Nu när sommarens död snart är fullbordad bestämmer vi oss att satsa på en säsongsoberoende framtid. Den kallas värmepump och eftersom vårt hus har de rätta förutsättningarna – vattenburen värme och ca 20 meter från en djup tjärn – så är det ju givet att det är sjövärme som är framtiden. I ett längre perspektiv kommer inte elen bli billigare och då förre ägarens elräkning till fyra femtedelar bestod av uppvärmning så hoppas vi att uppgifterna på 80% uppvärmningsbesparing stämmer. Det låter som en bra affär.

En dålig idé är när isen bestämmer sig för att frysa till, ty då kan man inte ge sig ut medelst flytbrygga och utombordare och lägga ut slang och vikter. Hur göra för att få ner slangen på botten? Herr Vikström VVS & Gräv verkar vara en man med lösningar. Planen är att lägga ut slangen på isen och börja pumpa varmvatten så att den smälter igenom, ty isen är tillräckligt tunn för det. Å andra sidan lite för tunn för att det ska kännas safe att gå på den. Så han surfar runt på en lång frigolitpinne för att fördela vikten. Tar sig fram med isdubbar.

Att han på köpet grävt sönder delar av vår tomt är något vi får leva med. Den återhämtar sig säkert snart. Och vi har ju till och med haft vår egna lilla tjärnvik ett par dagar (tills hans fyller igen hålet).

Fortsättningen (på Slang I):

Först var det ett hål i väggen. Två slangändar tittar in.

Sen kom Stefan och Nisse och rullade in dyrgripen i källaren. Hyggligt små men säkra marginaler när den skulle vältas på plats.

Sen var det dags att börja fylla slangen med kollektorvätska. Spritångorna gjorde hantverkarna glada och lössläppta i det icke väl ventilerade pannrummet. De klarade trots det att laga och sätta igång värmeaggregatet som skulle skicka ut 40-gradig värme i slangen så att den skulle börja smälta sig igenom isen.

Och där låg den. Slangen. Slingrade sig som en orm på den ömsom torra, ömsom blöta isen. Efter några dagar frågade vi oss – händer det något? Sjunker den igenom? Den 40-gradiga värmen kyls förvisso ned av omgivningen, men ändå. Och jo… Visst händer det något. Delar av slangen sjönk ner och hängde under isen. På vissa håll såg det ut som om ett sjöodjur hade fastnat därute.

Det var som att titta på en timvisare. Inte ens två time-lapse filmer på totalt 6 timmar gjorde särskilt mycket väsen av sig.

Eller…? Den observante kanske skönjar en förändring i första halvan av filmen, den närmre slangen, mellan vikt nr 2 och 3 från vänster.

Men väntan fortsätter.

Så plötsligt en morgon. Jag går ner till bryggan och känner på isen. Den är fortfarande några centimeter tjock, men den har mjuknat betydligt. Jag börjar smida planer att ge mig ut med bryggan och slå sönder isen med snösläden och låta slangen sjunka till botten. Borde gå ganska bra. Måste dock ske i mörker, efter arbetstid. Men jag har ju en kraftig pannlampa.

Men samma dag kommer svärfar med kanoten i högsta hugg och ger sig ut med Den Långa Rödhåriga som medelst en ishacka drar kanoten upp på isen, går igenom isen, och låter slangen sjunka ner. I’m so sorry I missed it.

Men runt tog de sig. Slangen låg där den skulle. På botten, i dyn.

Nu återstod att koppla in värmepumpssystemet, samt att försöka återställa naturen. Det är så sankt nere vid sjön så att Stefans multitonsgrävmaskin fick ersättas av en minigrävare som i mörkret grävde igen diket i vilket slangen ligger. Det ser ju inte så värst trevligt ut efter det, men snart kommer vintern och döljer allt det fula och till våren blir det gräsplantering. Och under tiden har vi billig och ren värme.

Här står den och brummar svagt. Jag brukar stå nere i källaren, tätt intill värmepumpen och mysa.

Snart är det sommar och semester, i alla fall om ett par månader. Så ljuvligt att kunna slänga sig i hängmattan eller gummibåten och bara driva iväg, på flera plan. Lata dagar. Mmmmm…

Men först måste vi:

• > Måla huset:
  • – Komma fram till vilka kulörer vi ska ha
  • – Skrapa huset
  • – Tvätta huset
  • – Måla huset
    • Inklusive komma på hur man kommer åt väggytorna och detaljerna ovanför backen – hänga i ett rep någon?
• > Återställa leråkern till strand till den gräsmatta den en gång var:
  • – Rensa leråkern på skräp; plast, stockar, stenar
  • – Köra jordfräs?
  • – Fylla upp med ett lager jord där det behövs
  • – Så gräs
• > Plantera fin gräsmatta där det en gång var en pionrabatt
• > Dra lite fler ledningar och installera belysning och några eluttag i garagebyggnaden (vilket man naturligtvis inte får göra om man inte är cert elektriker)
• > Montera garagedörrstopp x2
• > Dra om lite hängrännor
• > Fälla ca 6 höga tallar
• > Beskära träd och bärbuskar
• > Tömma och tapetsera Monas rum
• > Inreda pysselavdelningen i källaren klart
• > Stämma ett piano
• > Bygga en spaljé på staketet intill vägen
• > Rätta till höjden på ett antal staketstolpar
• > Montera geting-stopparnät längs ena hus-sidan
• > Flytta upp toalampan, montera nytt toaskåp, fräscha upp resten av toan (förutom toasitsen, som är ny)

Det finns väl lika många punkter till som jag glömt ta upp, men det här räcker väl? Visst borde man få ha lite, lite tid över att umgås med familj, släkt och vänner också?

Som en reaktion mot att jag alltid annars brukar behöva gå och lägga mig klockan tio en söndagkväll just för att jag måste stiga upp så förbaskat tidigt på måndagmorgnarna, så stannade jag uppe till ett på natten igår. Följden blev en välpasslig seghet en regnig första semestervardag. Efter en sen lunch tog jag mig i kragen, ringde svärföräldrarna och dom kom och hjälpte med barnunderhållning och sandskeppning. Återställning av sabbad gräsmatta närmast Idatjärn pågår för fullt. Vi har nu täckt det mesta av ytan med ett helt lastbilsflak sand. Nu återstår att täcka allt med ett lastbilsflak matjord, samt att plantera gräs.

Häromdagen var det höstdagjämning. En av två av årets absolut mest rättvisa dagar ur ett jord-astronomiskt perspektiv. Mörkret tar mark, tiden blir knapp. Och huset är inte riktigt färdigmålat. Nåja, vi hann nästan i mål. Men sockeln ska bannemig hinna bli mörkgrå innan snön kommer. Här är en sorglig bild på vårt lilla hus i april. En mer aktuell bild kommer här när sockeln är klar. Helst innan snön.

Hipp som happ blev sockeln färdigmålad. Och därmed anser vi att sommarens stora måleriprojekt i princip är över. Kvar är lite duttande och delen under balkongen som behöver nya räcken och målas rött. Här kommer några före och efter-bilder. Från nordost respektive sydväst. De bofasta tackar sig själva för arbetet, Mona för peppen, (svär)far för hustvätt, målning och snickeri och ovärderliga hantverkserfarenheter, (svär)mor för barnunderhållning, G för måleri av flera väggar, K, M och E för påhejande under tvättning. R målade dessutom vårt lilla pumphus nere vid tjärn (ej med på bild).

Så här såg det ut innan (12 april):

Så här ville vi att det skulle se ut (photoshoppade bilder):

Så här blev det (28 september):

Observera att delen under balkongen alltså inte är färdig. Där behöver vi bygga nya räcken och måla, men målarsäsongen är över nu… Får färdigställas nästa sommar. Blir fint. Kanske ett utskjutande trädäck redan då?

I rättvisans namn måste ju pumphuset få vara med på ett hörn.

Före: (under markrestaureringen)

Efter: (vacker hösteftermiddag)

Dessvärre finns ingen photoshoppad så-här-ville-vi-att-det-skulle-se-ut-bild. Budgeten räckte tyvärr inte till det.

Från vårt vardagsrumsfönster (som säkert en gång i tiden varit ett galet felplacerat skyltfönster) ser vi våra grannar och vägen från och till byn. Och några risiga buskar och en hög tjock gran som under dygnets mörka timmar slukar upp all slags ljus från kringliggande ljus, nämligen ljuset från grannarna och gatlyktorna fram till klockan 23. (Vi ser även vår gamla sembratall men dess dagar äro räknade.)

För att få nåt att titta på istället för ett svart hål (granen) så har vi tillverkat en julbock som medelst några ljusslingor ska ge oss någonting annat än ett stort ingenting när vi tittar ut från tevesoffan. Man tager en rulle grönt hönsnät, några plankor och lite grön ståltråd. Man knipsar ut några ”ark” och rullar ihop dem till ben, kropp, huvud, svans och horn. Krånglar dit några meter led-slinga och ställer ut.

Plötsligt blev det ännu mera jul utanför vårt hus!

Trots tillfälliga men uppenbara svårigheter med flåset på grund av sjukdom så klättrade jag upp på taket för att putta ner lite snö. Eller lite… ganska en hel del skulle jag vilja säga.

Nu går altanfönstren åter att öppna. Tidigare hade de varit fastklämda av tyngden.

De som har hälsat på hos oss har säkert noterat hallväggen pepprad med tavlor av olika slag och storlekar innehållandes bilder på Mona i olika slag och storlekar. Och den är ju fin, men jag har saknat något i vår källartrapp, så igår startade jag igång något jag skulle ha startat för länge sedan: ett star trek-galleri med allsköns posters, humorbilder, annonser, tecknat och annat. Nåt trevligt ska man ju ha att titta på när man går i den där trappen. Det sitter inte så hemskt mycket bilder uppe än så länge, men ambitionen är att det ska bli fler… Och det finns hur mycket vackert och roligt Star Trek-material som helst att finna, till exempel på Pinterest.

Herr Ljungblad, till arbetsmarknadens förfogande. Leg logoped, grafisk forgivare, illustratör, animatör, programmerare, kan bygga trappor. Tror han.

Så var den på plats, trappan. Eller läktaren, om man så vill. Nu gäller det bara att snygga till allting runtomkring.

Då grusvägen kom till byn.

Redan innan vi köpte vårt hus våren 2013 föddes idén om att installera en sjövärmepump för att utnyttja den energi som finns i sjön till att värma upp huset och kranvattnet. Sagt och gjort, ett drygt halvår efter inflyttning, höst 2013, begär vi in offerter och fastnar för en NIBE värmepump. Stefan heter mannen som gör ett riktigt bra jobb med att gräva, dra rör, installera stor maskin i litet utrymme och inte minst lägga slangar i sjön trots att isen har hunnit lägga sig. Sedan dess har den pumpat på och värmt oss. Trots det som jag ska berätta här.

Värmepumpen är ju såklart av det nyare snittet, uppkopplad mot internet och allt. Det mesta går att styra och övervaka utan att behöva gå ner i källaren. Och nörd som man är kollar man ju då och då om det händer nåt i värmeproduktionen eller om det uppstår något fel. Ungefär en månad efter installationen börjar ett visst informationsmeddelande dyka upp: ”Hög kondensor in-temperatur.” I början någon enstaka per dag men efter ett tag flera och flera per dygn. Vi kontaktar Stefan som kommer hit några vändor och provar lite inställningar, kontrollerar ledningarna, termostaterna står på max vilket de ska, men meddelandena fortsätter att komma och han kliar sig i huvudet och gör ett serviceärende av det hela. Ärendet tas då över av NIBE:s lokala auktoriserade servicepartner VKT och han som i kretsarna är känd som mycket kunnig kring värmepumparna heter Hans. Nu har det hunnit bli vår 2014, ty det dröjer av olika skäl minst en vecka mellan varje åtgärd, vare sig det är ett telefonsamtal, besök av tekniker, någon ska konsultera någon annan, eller något annat. Nu har värmepumpen även börjat signalera att den har ”Problem med periodisk höjning” av kranvarmvattnet, något som pumpen ska göra varje eller varannan vecka för att inte bakterier ska börja växa i varmvattenberedaren (hädanefter kallad ”tanken”).

Hans och VKT kliar sig också i huvudet. De tråcklar ner en kamera i tanken och ser en massa partiklar flyta omkring. Värmeslingan som går inne i tanken är belagd med en beläggning av något slag. Man provar att rengöra tanken genom sköljning men meddelandena fortsätter att komma om än tillfälligt med lite lägre frekvens. Hans och VKT fortsätter att klia sig i huvudet. Han erfar en annan kund med samma mystiska bekymmer men denna kund har egen brunn med eventuell skit i vattnet och vi har kommunalt vatten och fräscha ledningar till huset. Vad är det egentligen som simmar omkring där i tanken? Vad är det som fastnat på värmeslingan? Var kommer det ifrån? Kontakt med Ibrahim, vatteningenjör på kommunen som skickar testresultat som visar en god vattenkvalité i Drängsmark. Hans och VKT tar vattenprover av vårt kall- respektive varmvatten och skickar in till analys till BWT, ett företag som bland annat analyserar vattenkvalitet. Nu har det hunnit bli höst 2014. BWT hör av sig efter en preliminär analys och ber oss att inte dricka vattnet på grund av förhöjda värden av koppar och järn. Efter några dagar visar det sig att de förhöjda värdena gäller det vatten som kommer från tanken (varmvattnet) och inte kallvattnet, som ju inte passerar värmepumpen. Kallvattnet, det vill säga det vatten som kommer direkt från huvudkranen, är av god kvalitet.

BWT har alltså konstaterat förhöjda halter av metaller i tanken. De har en misstanke om vad detta kan bero på och råder oss att kolla upp det: Så kallade vagabonderande strömmar gör att slingan i tanken blir magnetiserad och de metaller som finns naturligt i vattnet fastnar på slingan och det blir en beläggning. Eventuellt elfel i fastigheten gör alltså att vattenledningarna transporterar ström in värmepumpen och tanken och ställer till det.

Elfirman NF-EL kontaktas och elektrikern Magnus kommer hit och mäter. Magnus och NF-EL kliar sig också i huvudet. Som jag förstår det så har vi inga uppenbara elfel i huset men Magnus hittar små tecken på värden som kanske är lite fel. (På den här punkten är jag osäker vad han konstaterat.) Magnus installerar grova kopparledningar på samtliga inkommande kopparrör och kopplar dem till jord. Och VKT kommer och byter ut den skadade tanken och slingan, installerar en ny och fräsch inuti värmepumpen.

För material och arbete som VKT och NF-EL utfört faktureras vi 37268:-. Detta går inte på värmepumpens garanti eftersom det inte anses vara fel på själva pumpen. Orsaken till felet anses istället ligga i den omkringliggande miljön, i det här fallet fastighetens elsystem. Då blir det ett villaförsäkringsärende och Folksam ersätter oss utan knussel. Minus självrisken på 1500:-, som normalt NIBEs försäkringsbolag Arctic ska ersätta vid sådana här fall men det gör de inte eftersom värmepumpen är nyare än tre år.

När nu (mars 2015) tanken med belagd slinga är utbytt så försvinner informationsmeddelandena ”Hög kondensor in-temperatur” samt ”Problem vid periodisk höjning”. Vi ser fram emot det som bekanta erfar med sina värmepumpar (varav flera med exakt samma märke som vår), nämligen det att den ”bara tuffar på” år för år, inga bekymmer, inga mystiska meddelanden. Det där kondensor-meddelandet återkommer sporadiskt efter ett par veckor men det är tydligen normalt beteende.

Men.

Två månader efter nyinstallation av tank och slinga så kommer dessa meddelanden tillbaka. Inte sporadiskt, utan regelbundet, först tre gånger per dag och nu (augusti 2015) trillar de in tio gånger om dagen. Den har inte fått problem med den periodiska höjningen (än?). Men är detta ett tecken på samma bekymmer – beläggning på slingan? Partiklar i vattnet? Var kommer de ifrån i så fall? Hur utreder vi? Ska vi börja om från början?

Jag skriver till Hans och VKT på semestern och frågar hur vi gör nu. Han föreslår att vi sätter in ett så kallat björnfilter på inkommande vatten för att se om det fastnar någonting där, samt ny genomsköljning av tanken. Nya åtgärder, mer kliande i huvudet kostar mer pengar och jag tvivlar på att Folksam vill ersätta oss igen för vad nya åtgärder ska kosta. I Folksams ögon är ju felet åtgärdat. Jag föreslås kontakta Stefan som kanske kan göra detta som goodwill då det kanske är något skulle ha gjorts från början. Stefan lyssnar, ska fundera och återkomma.

Här är vi nu. Fortsättning följer. EDIT: Fortsättningen.

(Tilläggas bör att samtliga inblandade (utom försäkringsbolaget Arctic) bemött oss vänligt, professionellt och med en schysst och tydlig vilja att lösa vårt problem.)

Vårt hus har en gardin, på utsidan. Eller kanske en lugg som behöver klippas.

Vi har slitit bort en boasering i vårt kök. Fram träder en tapet från gissningsvis 60-talet. Tjusig!

Ett litet steg i taget. Dagens lilla steg blev avlägsnande av väggbeklädnad. Innanför visade sig en brädvägg. Fortsättning följer…

Jag fortsätter ta små steg i taget i upphuggandet av vägg. Jag bänder upp några brädor med kofoten. Multiverktyget skär som smör genom det trä som behöver sågas bort.  Innanför finner vi någon slags gammal papp med fint spån bakom. Vi har fått rådet att ordna nåt slaga spånstopp när vi öppnar upp mer så att inte allt spån uppe på vinden inte rinner ner i vardagsrummet.

Fortsättning följer.

Hålet i väggen blir sakta djupare. En massa spån är väck, men mer ska bort. Och plank och tretex på andra sidan. Sen gäller det att klura ut hur vi ska göra med den där bärande balken som är i vägen.

Innan det var dags för julkonsert i stans pampigaste kyrka så krälade jag omkring i spåret uppe på vinden, i ett försök att förstå hur vårt hus är byggt, och vad som är bärande reglar och inte. Vi vill ju inte att huset ska ramla ihop när vi öppnar upp en ny dörr in till Monas rum.

Ett oväntat kallras. Jag som trodde det bara skulle fläkta in lite frisk luft från vindsutrymmet, luft som skulle värmas upp av det redan varma vardagsrummet, men icket. Det blev till att åka och panikhandla isolering och stoppa upp i väggen.

Nu är rivandet nästan över. Då tar snickeriet över. Mäta och rita och räkna. Såga till på millimetern, växla av, skruva skruva skruva, tänka, tänka, tänka. Ett litet steg i taget (jag försöker ju jobba och umgås med min familj också), men till slut borde vi ha en dörröppning med skjutdörr och karmar och tröskel och ny väggbeklädnad (reglar, spånskiva, gips men inte tapet, än) och hela härligheten.

En rejäl balk för avväxling på bärande vägg, check. Hål i väggen, inte riktigt check. Men vilken dag som helst så…

Vi äter middag i vardagsrummet. Myspysigt. Och vardagsrummet har en ny dörr.

När lugnet lagt sig över Drängsmark 9, då åker en dator fram och det botaniseras över bland annat olika former av belysning att sätta i ett framtida badrum.

Inte riktigt likt rivningshysterin i klarakvarteren på 50- och 60 talen så fortsätter jag slita bort trä från väggarna. Nu blottas till exempel tapeten i hallen. Raka linjer, vinklar, struktur, mellanrum, mörkt, ljust. Snart ska även den bort.

Rivningshysterin fortsätter. Bort med en vägg mellan hall och kök, ty dörren mellan ditos ska bli en vägg när hantverkarna kommer nästa vecka och börjar bygga om vår toa till ett fullblodsbadrum. Spännande!

Så. Nu börjar vi gräva.

Nu börjar vi inse hur [svordom] stort badrum vi kommer att få. I alla fall jämfört med skrubben innan. Fram tills dess lever vi på undantaget.

Den tillfälligt nya världsordningen gör en del förvirrade. Han står och glor länge, länge på plasten och det som skymtar bakom. Vad sjutton är det som händer?

Det händer grejer. Ett golv att gå på. Väggskivor att ta på. Inbyggda el- och vattenrör. So far har snickaren gjort ett utmärkt jobb. Metodiskt och noga. Professionellt och seriöst. Inget flams och trams.

Skåda vår blivande nya hall:

Skåda fotvärmen:

Skåda febern:

Äntligen hade mattan kommit. Underbart fri från PVC och mjukgörande ämnen. Enligt mattläggaren var den lite jobbig att få på plats, men den skulle hålla i evigheter, trodde han. Bra.

När man är osäker på om den 20 år gamla häftgrunden (till vänster i bild) står sig än idag, då går man till färgaffärn och frågar. Samt köper en burk svindyr kviststopper. Fem j*vla lager att pensla på, vara saker från tre olika burkar, bara för att få en ynka dörromfamning beständigt vit. Rent och skärt vansinne. Målning är tamejtusan inte någon favorit när det gäller husfixning.

Efter en liten skidtur i sexgradig värme stannar jag upp och betraktar vårt hus nedifrån bryggan. Ja, det ser mycket större ut från den här sidan. Och ja, inom några år har vi förhoppningsvis  förlängt två tredjedelar av gaveln (inkl nock) så långt som den hembyggda altanen sträcker sig.

Idag fraktades den gamla toadörren bort (tillsammans med ytterligare tre andra). Här är den framför den nya. Och vi undrar hur vi bar oss åt att ta oss in på toa förritin. Den Långa Rödhåriga reflekterar över att vi måste ha gått in i sidled för att klara det. Och det är ett under att jag inte slog i min hjässa fler gånger än jag faktiskt gjorde.

Ett golv in the making. Och en gipsskiva (utanför bild), redo att sättas fast på en före detta dörr till hallen. Vi börjar se ljuset i tunneln.

Idag har svärfar svurit (eller i alla fall muttrat) över en del incidenter under golvläggararbetet, men det mesta löste han till slut alldeles galant. Nu har vi Drängsmarks varmaste golv utan golvvärme. Imorgon ska vi kleta tapetklister på väggarna (utan att för den skull sätta upp några tepeter).

Temat för dagen är tapet. Det var sannerligen dags att göra klart den biten. Nu återstår bara ett sista varv vitfärg på en ruta i taket, fixa till taklisterna, golvlister, dörrfoder, fönsterfoder, garderobvägg, skjutvägg framför nyss nämnda, loftsäng samt nån slags lösning att kunna ta sig upp till den. Det fixar vi på en vecka.

Tur att åtminstone ett byggvaruhus har öppet på 1:a maj, så att man, istället för att demonstrera sina sympatier och ställningstagande, köpa reglar och plank att bygga loftsäng av.

Jag hittade en åtta millimeter list att sätta mellan väggen och ribbornas slut. Det blir bra det.

Man måste kunna ta sig upp i loftsängen om man ska kunna nyttja den. Farsan ritar och bygger en stege.

Bara för att jag missat EFOD två dagar i rad blir det tre bilder idag:

En hyfsat stor och duktig kör ska åka på kort ”turné” i Amsterdam och kommunen sponsrar med t-tröjor.

Nu har vi förvägrat henne fortplantningsförmågan. Och som tack för detta måste hon ha plastkrage i tio dagar. Den riktiga belöningen blir efter dessa tio dagar, då en helt ny värld (utomhusvärlden) ska öppnas för hennes ögon.

Äntligen kan hon klättra upp på egen hand. Nu måste vi måla fanskapet.

Wall-E har städat idag,precis som varje måndag, onsdag och fredag. Dock ej hela övervåningen – hon har tittat in i Monas rum men har inte rullat in där. Sen for han in i köket och knuffades lite med kattens matskål.

Wall-E har städat igen. Den här gången fick han dammsuga i Monas rum, bortanför soffpallen och bakom baslådan bredvid teven. Av någon anledning har vi dragit ut kylen och frysen ur sina platser i köket – det är de som står mitt på köksgolvet.

Med några långa brädor, såpa, en halvbra vinch, en halvbra domkraft och lite jävlaranamma så har jag och svärfar lyckats göra den här skittunga pjäsen en långsideslängd och två kortsideslängder på en varierat sluttande gräsmatta. Det tog sju timmar.

I det här perspektivet ser det mesta helt fel ut. Lekstugan jag står på är inte alls sådär lång, vårt hus är inte alls sådär litet, Den Långa Rödhåriga är inte alls sådär tjock och grannens hus, träd och stolpar lutar inte alls sådär. Däremot är det helt korrekt att det ligger ett rep på vårt tak. Det har gått arton månader sedan jag för första gången tänkte tanken att kanske ta bort det.