Att vi nu går in i en ny månad, ett nytt liv, firar vi genom att göra en EFIT – Ett Foto I Timmen. Egentligen ska detta göras under två förutbestämda datum i månaden, men jag tror inte någon skäller på mig för att jag avviker från schemat eftersom jag dessutom fyller år i dag. Jag uppdaterar inlägget löpande under dagen. Så här började den:
9:24 Normalt vaknade jag tidigare än såhär, men jag hade haft lite svårt att somna om efter att ha legat vaken onödigt länge från småtimmarna. När jag väl somnat dundrade Den Långa Rödhåriga in med varm choklad och ett tårtljus i ett singoallakex. När ljuset brann ner till kexet började sylten koka. Lustigt. Jag har aldrig sett sylten i ett singoallakex kokat förut. Dock oätlig. Stearinblandad singoallasylt.
10:24 Pudeln är, kors i taket, mer morgontrött och morgonsur än människorna.
11:31 Jag hade, dagen till ära, tänkt ta mig en skidtur idag. Men nä. Tejpen på skidornas fästzon är icket anpassad till sju komma två plusgrader. Med största sannolikhet nollglid. Och jag har ingen lust att börja kladda med klister. (EDIT: Termometern ska dammas av under dagen.)
12:32 Dagens första (och enda?) födelsdagspresent. En Dark Night Surprise Egg. Han kastar kaststjärnor tror jag. Ägget var inte av choklad men det innehöll förutom Läderlappen några fladdermus-sockerbitar. Mmmmmsocker.
13:30 Lite additional fördisk innan tårtbak.
14:32 Tårtbakerskan kom och satte igång och bakade tårtbotten. Vrooom. Den måste vara mjölkfri, och det finns inga sådana att köpa. Då får man göra en egen.
15:27 Toan var i skriande behov att skuras, så vad gör man?
16:27 Osvenska jättejordbuggar fick delas itu för garnering av framtida tårta. Stressfaktorn var något förhöjd – snart skulle tjocka släkten komma.
17:33 M släppte iväg en egenuppblåst ballong. Lyckan var fullständig. Men ballongen flög och gömde sig och ingen vet var. Den lär nog hittas om något halvår, dränkt i damm. M fick snabbt erbjudande om ny ballong. Oklart om hon antog erbjudandet.
18:37 R ägnade sig med magen full med tacos åt musikaliska äventyr med trumpet och klaviatur, och antog i samband med det även sociala utmaningar, framförallt med siblingen. Efter en kort pratstund övertalades han att posa för mig och kameran, enkom och allena och utan inblandning av någon annan. En herre med tilltagande funderingar om livet och omgivning och sig själv.
19:11 Man kan misstänka att de små trängtade efter tårtan, och så gjorde även de vuxna. Inte så stor i diametern, men rätt så hög, ca 15 centimeter. Tårtornas skyskrapa. Mörk choklad varvad med drottningssylt toppad med jätteblåbär och osvenska men ändå supersöta jordgubbar.
20:45 Efter hemgång av både unga och gamla gäster berömdes Pudeln för att ha lyckats hålla sig i över sex timmar. Han hade säkert kunna hålla sig längre om han hade vetat hur det såg ut ute. Slask deluxe i tövädret. Vår pudel gillar inte att bli blöt.
21:33 Den Stora 40-årspresenten från Den Långa Rödhåriga med familj. En bräda med hjul. Precis vad jag hade önskat mig. Ett tecken på 40-kris? Ska karln börja åka skate?? Nej. Snarare en symbol att ta med sig skidåkningen från spåren i snötäckta vinterskogen till landsvägarna i sommar.
22:32 Dags att ”koppla av” med Belinda som pekar och säger vem som ska får avbryta någon annan i svt:s Debatt. Man diskuterar bensinpriser. Oj, vad dom är upprörda.
23:35 Vissa har förstått det här med att gå och lägga sig. Gonatt.
Dagens datum är tydligen fastställt som en av de två junidagarna som är aktuella för de som vill ta ett foto i timmen, publicera och lägga upp på ettfotoitimmen.se (EFIT). Vad passar då bättre än sista arbetsdagen före semestern snedstreck föräldraledigheten, tillika dagen före beräknat datum? Inget alls, skulle jag vilja påstå. Så sagt och gjort:
Cirka kvart över sex stiger jag upp, kliver sömndrucket ut på balkongen och noterar halvsurt väder. Men ändå friskt på nåt vis.
Proppar i mig frukost, säger adjö till Den Långa Rödhåriga och Pudeln, springer ner till bilen och kommer iväg strax efter sju. På vägen uppför Östra leden, innan jag angör E4 norrut, börjar tankmätaren stirra på mig. Jaha, next stop OKQ8.
Färden fortsätter. Efter en knapp timme passerar jag Alterälven norr om Piteå. Jag har en bra bit kvar.
Efter ytterligare en timme stannar jag för en mikrosträck på benen. Jag är inte direkt trött men det är skönt att få fokusera på något annat än vägen några sekunder. Vad gör man då? Jo, man tar en bild på detsamma.
En liten stund senare är jag framme. Kalix sjukhus. Arbetsplatsträff med länslogopedin i Norrbotten. Det börjar med fika. Tre minuter i tio har sekreteraren bredvid mig förberett för intensivt anteckningsarbete.
Bensträckare sex minuter över elva. Inte alla sträcker på benen.
Lunchen intages på Kalix folkhögskola. Ganska medioker mat, men aulabyggnaden på området är rätt snygg med lite skojiga detaljer och materialval. Vilket tyvärr gör sig rätt dåligt på bild.
Efter lunch fortsätter mötet en liten stund till…
…innan vi avslutar det formella mötet och driver genom sjukhuskorridorerna för att beskåda Kalixlogopedernas nya, fräscha lokaler.
Efter lite avslutningsfika bar det av söderut igen. Nu börjar jag bli lite, lite less på att köra bil. Tjugo över tre.
Är man riktigt less så köper man en Cornetto Enigma på en mack vid Porsön.
Efter ytterligare en timmes gasen i botten (utan att överskrida hastighetsbegränsningarna förstås) hamnar man i Jävre. Turiststationen har inte öppnat ännu. Däremot hittar man en plastlåda under en sten (haqre ra fgra) en bit in i skogen.
En sissådär trekvart senare tornar husen av framtidstro upp sig på Getberget.
Efter intag av kebabkött, potatis, sallad och en klick aioli lägger sig Krabaten tillrätta i magen på kökssoffan och jäser.
Pudeln vinner dock tävlingen om vem som kan jäsa mest och längst.
Sen drar fotbollen igång. Alla utom Zlatan verkar på tok för nervösa på plan. Jag konstaterar roat att tjejen som sitter jämte André Pops i tevestudion har samma frisyr som den fängslade ukrainska oppositionspolitikern Julia Tymosjenko.
Men vad är lite bitter fotboll mot en klase små men köttiga vindruvor, som trots avsaknanden av kärnor smakar just… kärnor.
En lång dags färd mot slut. Godnatt! Imorgon är det beräknat. Ska Krabaten tillhöra de ynka fem procenten som faktiskt kommer ut det beräknade datumet?
Idag är det en såndärninga EFIT-dag igen. Förra gången, för två och en halv vecka sedan, var sista arbetsdagen innan en längre tids ledighet. Idag ser dagen rätt annorlunda ut. Mitt och Den Långa Rödhårigas tillvaro har skakats om i sina grundvalar och vi har ett nytt liv att älska och skämma bort så mycket vi kan (utan att för den skull glömma bort våra egna behov, förstås). Den här EFIT-dagen inleddes då klockan slog midnatt och man kan även förvänta sig några småtimmarsbilder, ty Krabaten (eller egentligen Distriktssköterskan) kräver matning så hon storknar exakt var tredje timme.
Detta inlägg uppdateras löpande under dagen. Saknar du bilder så kommer dom senare.
00:05 Natten är ljus trots locket av moln som lagt sig över stan. Bortifrån centrum hör man stadsfestens partybuller. I luften hovrar en polishelikopter omkring, inte bara över centrum utan även över närliggande stadsdelar. Polisen tycker nämligen det är lämpligt att spana efter kriminell aktivitet från luften just under denna helg (och trästockhelgen). Med följden att även de som inte bor i centrum inte heller får någon nattro.
01:05 Inomhus äger matning rum. Är över en timme efter midnatt. Då är man helt däckad. Åtminstone för en liten stund.
05:57 Vi försover oss en smula, men Krabaten väcker och påminner oss. Matning.
06:57 Timmarna i sovrummet går. Det blir om möjligt ännu ljusare utanför, men när Krabaten är tankat behöver föräldrarna tanka lite sömn.
09:54 Vi vaknar till ett oväder. Regn och blåst och inte speciellt varmt. Stackars stadsfesten. Hoppas ingen av tivoliattraktionerna blåser omkull.
10:55 Efter förmiddagsluren kommer nästa måltid. Avslutas med att toppa med ersättning. Som sagt – order från Distriktet. Krabaten dricker så hon storknar, i vanlig god ordning.
12:05 Efter ”frukost”: en efterlängtad dusch med tillsnyggning av skägget som jag inte trimmat sedan dagen före Krabatens födelse.
13:20 En snabbtur iväg på ICA för inköp av saft, müsli och blöjor. Jag återvänder till platsen där duttande av kundvagn på höft blev verklighet. Det var här det hände.
14:14 Moster E och kusin M kommer på blixtvisit. Har med sig presenter till Krabaten.
15:40 En hord kommer på besök. L, S, A, E, J, J, N och A har köpt kakor och små apelsinmer.
16:57 En av två-veckor-och-en-dagpresenterna till Krabaten var en tumme med snuttefunktion.
18:15 Dags för lyxig lördagsmiddag. Spröda panerade Torskfiléer med några färskpotatisar. Jag låter potatisen koka lite innan jag öppnar förpackningen…
18:44 …och som sig bör har förpackningen en obegriplig öppningslösning. Man tror att det ska gå att öppna paketet snyggt, men det kan man ju glömma.
19:13 Äntligen, efter en stunds matning av Krabat samt toalettbesök, så kan middagen intagas.
20:26 Snabbvisit på Den Långa Rödhårigas kompis B:s 40-årskalas. En bit smörgåstårta får göra den panerade fisken sällskap. Gott!
22:10 Väl hemma igen görs vi sällskap av ett par avsnitt av Downton Abbey, säsong 2. Visserligen repris, men mycket sevärt ändå.
23:30 Och istället för lördagsgodis mumsar vi i oss lite glass. Godnatt!
Hipp som happ så var det EFIT-dag igen, fyra dagar efter förra. Jag vet inte hur det går till när han som bestämmer väljer ut dagar, förutom att en av de två månatliga dagarna ska vara på en vardag, och en på en helg. Nåväl, jag rättar mig i ledet och tar en foto i timmen.
Runt tolvtiden på natten är det dags för sista matningen innan de vuxna själva knoppar in för några få timmar. Vi har lånat ett matnyttig bok av en vän som jag slår i och högläser utvalda delar för Den Långa Rödahåriga.
Runt fyratiden på morgonen glömmer jag i min sömndruckenhet att ta ett foto. Jag går hellre iväg och byter blöjor.
Runt femsnåret vakar vi över Krabaten som försöker somna om.
Runt sexsnåret har det gått si och så med omsomnandet och vi ligger kvar och sällskapar. Dagen tycks för länge sedan ha grytt.
Runt niotiden är det dags för frukost för vissa. Andra är också hungriga, men vuxna nog för att ha tålamod att vänta. Dessutom lyckas vi vuxna hålla oss vakna då vi äter frukost…
Runt tiotiden ligger Den Långa Rödhåriga fortfarande kvar och serverar frukost. Undertecknad försöker underhålla med lite vetenskapsnyheter. Han är inte säker på om det uppskattas.
Runt elvatiden har är vi äntligen färdiga med frukostbestyren. Krabaten befinner sig i det till synes obehaglia gränslandet mellan vakenhet och sömn.
Runt tolvtiden sitter jag och meckar handtagsförlängning till barnvagnen. D som kom på besök igår hade nämligen utmärkta ideer om hur vi skulle kunna lösa det. Det visade sig att jag själv hade de kritiska delarna som behövdes för att lösa måndagens problem. En tempobåge på min gamla punkterade racer som stått i grannhusets källare sedan åtta år fick offras.
Runt ettiden har jag en miniturné runt Mullbergets industriområde på jakt efter ett 22 mm tjockt och ca 35 cm långt metallrör. Wima Plåt är behjälpliga.
Runt tvåtiden är det dag för sillunch. Skrubbar potatis.
Runt tretiden sitter vi och njuter av en solig sillunch uppe bland trädtopparna.
Runt fyratiden är det dags att påbörja detta inlägg. Jag kommer inte långt, ty vi får trevligt besök av svärmor och svärfar och Pudeln.
Runt femtiden har Den Långa Rödhåriga tagit med svärmor på ärenden på stan. Hemma tränar vi magligg med handledspush. Det går sådär, men kanske lite bättre än gårdagen ändå.
Runt sextiden har svärfar hjälpt mig så långt som det är möjligt med förlängda handtaget. Det återstår att såga av del av röret framför fästet, samt borra hål för säkerhetsspärr. Sen kan vi gå ut med vagnen utan att ständigt försöka undvika sparka i underredet.
Runt sjutiden är det dags att laga middag. Pasta med köttfärssås. Mycket anspråkslöst.
Runt åttatiden är middagen halvt uppäten.
Runt niotiden försöker undertecknad hitta tid att uppdatera den här sidan. Med en hand, ska tilläggas, ty den andra handen ska se till att Krabaten inte råkar sprattla till utanför min kontroll. Att ingen hand syns på bilden är endast ett undantag.
Runt tiotiden ser det ut som om jag fortfarande sitter vid datorn, men så är icke fallet, jag har gjort en massa annat däremellan. Uppdatering av detta inlägg.
Runt elvatiden syns Tom Cruise och Nicole Kidman i rutan i filmen Drömmarnas Horisont. Och det är dags att knoppa. Imorgon skall jag giva av mitt blod.
En ny såndärninga Ett Foto I Timmen-dag. Jag försöker ställer klockan på nedräkning till varje timme och försöker vara så spontan som möjligt, med blandat resultat. Here goes:
Runt tolvtiden på natten går vi och lägger oss. Vårt spännande mål är att vända tillbaka dygnet, delvis inför att jag ska börja jobba på tisdag. Krabaten får vackert följa med och lägga sig i sin säng, men att vara trött och somna in, det är icke att tänka på.
Först runt fyratiden behagar Krabaten vakna och tala om att hon är hungrig. Efter fullbordad måltid går vi på toa tillsammans. Ledlampan lyser svagt upp badrummet.
Krabaten sover ända till efter niotiden, föräldrarna likaså. Hon får äta en slurk, sen äter föräldrarna själva frukost runt tiotiden.
Runt elvatiden sitter jag och meckar med vår mikrovågsugn. När den är på så skramlar den fruktansvärt. Oljudet verkar komma från nån rörlig del inuti mikron. Svärföräldrarna har en likadan och den hummar bara lite. Om man öppnar upp den lite försiktigt kanske det går att se varifrån oljudet kommer ifrån. Men nej. Jag vågar såklart inte demontera den helt, mikrovågor är ju farliga grejer. Konstaterar dock att skramlet försvinner när man vänder den upp och ner. Vilket förstås inte hjälper oerhört mycket.
Runt tolvtiden gör vi ett besökt på toa för blöjbyte. Krabaten uppskattar hennes vy från där hon ligger på skötbordet.
Dammsugning runt ettiden.
Runt tvåtiden fångar jag krabaten liggandes i en sjalficka. Verkar positivt utslagen.
Runt tretiden är vi på en mataffär och handlar wokgrönsaker, blöjor och godis inför kvällens biobesök. Alltså, endast godiset är avsett för biobesöket.
Runt fyratiden förbereder jag några flaskor till kvällens barnvakteri.
Runt femtiden äter vi middag med barnvakterna/svärföräldrarna.
Runt sex, sju och åttatiden sitter vi i en biosalong och de tre timmarna får dela på en bild. Jag talar inte om vilken film vi ser, ty det är ju högst olagligt att fotografera en film inifrån en biosalong.
När vi kommer hem så visar det sig att Krabaten varit ytterst asocial och sovit sig igenom mest hela barnvakteriet. Jag glömmer återigen att ta en EFIT-bild vid niotiden, men runt tiotiden njuter vi av sommarens första tropiska natt. Varmt, fuktigt och helt vindstilla. Hade vi inte varit på bio idag hade jag garanterat varit iväg och flugit en sväng.
Idag är det EFIT igen. Men med risk att bli portad därifrån så lägger jag fotograferandet åt sidan och kör en ELIT istället – Ett Ljud I Timmen. Blev lite inspirerad av sista instansen i senaste EFIT-inlägget jag gjorde. Så here goes. Med reservation för ett litet tidsglapp på några timmar mitt på dagen då vi ägnade oss långt mer viktiga saker än att dokumentera samtiden.
Dryga paret timmar efter uppstigning är vi äntligen i färd med att avsluta vår frukost. Slurpar de sista dropparna te ur tekoppen, skrapar de sista resterna av filen ur skålen, vänder till sista sidan av morgontidningen. Hyfsat arrangerat.
Vi har hämtat upp E vid Hjorten, och är i färd med att hämta upp A vid Klutmarks station. Vi stannar bilen, E kliver ur och hämtar A, jag kliver ut och tar en mikropromenad för att spana in omgivningarna. A ska hjälpa oss bedöma en sak. Vad är det värt för oss? finns det några skavanker? Kommer vi stöta på patrull i framtiden?
Senare på eftermiddagen sitter jag och matar Krabaten i ett väntrum på BVC Heimdall. Krabaten gör inte mycket väsen av sig – suger och andas, suger och andas.
Lugnet har sänkt sig i ett penthouse på Getberget. Från balkongen hörs ett ambient sus från trafiken nedanför. En och annan cykel. En kepsgubbe i en välskött Volvo. En motorcyklist i fjärran som vill visa hur många cylindrar hans maskin faktiskt har.
Stillheten bryts då Krabaten väcker sig själv ur sin skönhetssömn och upptäcker att hon är rejält hungrig. I hennes värld är mycket antingen eller, nu eller aldrig, lycka eller olycka. En tutte av latex lindrar tillfälligt medan kvällmaten tillreds. (Om 15 år kommer Krabaten förmodligen vara rätt sur på pappa över att han publicerat ljud på henne gråtandes och jämrandes.)
Det här låter kanske lite gulligare. Medans mamman och pappan äter vårrullar med ris och sötsur sås så ligger hon och snackar med en rosa hund som hänger i ett presentsnöre från kökslampan.
Och jag som hade tagit en massa roliga bilder med min lilla lilla och coola vidvinkelkamera. Nästan varje timme. Och så blir jag så här trött. Det går ju inte. Nu finns ingen ork att lägga upp dom. Inte ikväll i alla fall. Jag får försöka göra det imorgon. Nu gäller det att slockna i tid, så att jag orkar med en tisdag också. Viktiga möten, viktiga patienter.
Jag orkade med tisdagen också, samt att köra de tretton milen hem. Men inte så mycket mer än så. Kom hem med dunkande huvudvärk. Umgänge med Krabaten och Den Långa Rödhåriga gjorde att symtomen lättade något, men att ordna upp måndagens EFIT fanns inte på kartan. Det blir idag. Och en något annorlunda presentation i galleriform. En beskrivning finns i anslutning till varje storbild.
Jag har missat några gånger, men nu är det dags för en EFIT igen. Novembermörkret bäddar för luddiga och gryniga bilder, men jag antar att det är konst det också. Ovanligt många Krabatbilder blev det. Lev med det och håll till godo.
Idag är det en sån där EFIT-dag igen. Lite synd att det inte var igår, ty då hände det betydligt mer än vad som kommer vara på tapeten idag. Men, men. Here goes. Klicka på bilden för att se en större version samt en fantastiskt spännande beskrivning. Sidan skola fyllas på med fler bilder alltmedan dagen fortlöper.
Dags för en såndärninga dag där man ska ta Ett Foto I Timmen och lägga upp för allmänhetens beskådan. Det var ofantligt länge sedan, men nu är det jul och vi ser till att göra något vettigt av årets sista arbetsdag. (Och ja, det var ofantligt länge sedan det skrevs något här överhuvudtaget, men låt oss låtsas som ingenting och läsa vidare.)
Kring sexsnåret på morgonen kommer jag, efter en tolv minuters jagande på en mörk E4, fram till Byske, varifrån färden medelst buss fortsätter till arbetet i Piteå.
Kring sjusnåret har varit på jobbet en liten stund, försöker vakna till i fikarummet med en kopp värmande mjölkfritt silverté.
Kring åttasnåret är det dags för årets sista patient, och jag förbereder med lite journalläsning. Djupa fåror i pannan.
Kring niosnåret är besöket över. På mitt bord står en björn med vilken man kan blåsa såpbubblor.
Kring tiosnåret har de flesta av mina kollegor förmiddagsfikat klart. Kvar står bland annat en skål med hemmagjorda polkagrisar.
Kring elvasnåret, efter några samtal med olika professionaliteter, skriver jag journaler så att knogarna brinner.
Kring tolvsnåret serveras det i sjukhusrestaurangen en salig blandning av köttbullar, janssons frestelse, mimosasallad, potatisgratäng och kikärtsgryta.
Kring ettsnåret har jag ett litet ärende in till vår kära sekreterare, och hennes knogar glöder på every-minute-basis.
Kring tvåsnåret har jag bänkat mig i en buss. Plattan visar ett avsnitt av Enterprise, en hyggligt modern och hyfsad Star Trek-serie från 2001-2005.
Kring tresnåret är jag tillbaka på E4, och det är precis lika mörkt som sist. På väg till vår älskade krabat på Drängens förskola.
Kring fyrasnåret dricker Mona direkt ur kranen. Hon nobbar erbjudandet att dricka ur en vanlig mugg. Och varför skulle hon?
Kring femsnåret håller pannkakorna på att bli färdiga. Mona klättrar upp och gör sig redo.
Så oerhört passande att gårdagens #subarcticsunday, under vilken vi tog oss per turskidor från Sara Lidmans gård i Missenträsk till Vithatten och tillbaka, ägde rum under en EFIT-dag. Fast av naturen bättre benämnd som Mer Än Ett Foto I Timmen.
Igår var det en EFIT. Jag var så duktig att ta bilder minst varenda timme, företrädesvis på Mona. En detalj som hjälpte att ta mig igenom dagen var att jag nu har en ny mobiltelefon i vilken det finns en fungerade timer som säger till när det är dags att ta en ny bild. Appen i min gamla telefon kraschade jämt och ständigt (och jag har aldrig haft sinnesnärvaro nog att prova en annan app).
Nåväl. När kvällen närmade sig sitt slut, Mona var nedbruten i sin säng, soporna utburna, hälften av alla leksaker inte längre var utspridda över hela huset och Den Långa Rödhåriga kommit hem från jobbet så var jag alldeles slut och vägrade sitta en god stund till och välja ut och ordna till och lägga upp alla bilderna här. Så det fick vara. Kanske kommer lite bilder idag istället. Utan EFIT-stämpel.
För den som undrar hur det gick på bröllopet (kan tänka mig att det finns åtminstone en läsare som inte var där men som undrar) så jobbas det på bilder och berättelse. Kort sagt var det i alla fall makalöst. De flesta gäster verkar också ha gott om superlativ när det gäller att beskriva spektaklet, i alla fall ceremonin.
Idag är det en såndärninga EFIT-dag. Hard core vardagsbilder. Och idag ska jag verkligen lyckas fullfölja det, för vid åtminstone två tidigare EFIT-dagar har jag gett upp i elfte timmen (dvs klockan 23) då jag har däckat i sängen av utmattning istället för att lägga upp dagens bilder. Idag är förutsättningarna annorlunda; jag har haft sovmorgon, jag är ledig, jag är ledig imorgon, jag har en ny telefon som klarar av att ha en timer-app som verkligen fungerar (förra telefonen misslyckades med att påminna mig när det var dags att ta en ny bild). Here we go.
Ett ljud säger mer än tusen bilder, har jag hört. Så istället för att ta Ett Foto I Timmen idag så spelar jag in lite vardagsljud och lägger upp. Så stäng av allt annat ljud, sätt på hörlurar eller bra högtalare, och lyssna. Vissa ljud kan vara lite svåra att uppfatta och identifiera, men så är det ju. Så här låter det min vardag. (Detta inlägg uppdateras minst en gång till under dagen.)
Halv sju på morgonen. Mona låter som vi andra känner det såhär tidigt en lördagmorgon:
Tio i åtta är frukosten färdigäten, Den Långa Rödhåriga har gett sig av till arbetet, Mona leker DUPLO-cirkus på plattan medan jag stökar undan frukost:
Kring nio är vi ute och gungar ljudlös gunga. Mona pekar på vad hon tycker är en sol? (I alla fall inte en stol eller kjol.) Jag visar var solen är, hon kisar och blundar och gungar vidare. Fåglarna kvittrar och en fjärran hund ropar ”hörru! hörru! hörru!”:
När jag tröttnat på att putta gunga och hon är på väg att somna bestämmer vi oss för att ta fram skottkärra och krattor:
Det blev en kort krattning. Kvart i tio har vi varit tvungna att gå in för toabestyr. Efter det leker vi i vardagsrummet. Dockan behöver åka rutschkana och byta kläder. Blomman är med på ett hörn:
Kvart i elva sover vi:
Strax efter tolv hjälper Mona mig att töma diskmaskinen:
Strax efter ett leks det med stenar (alla stenar!) innan vi traskar till den ljudlösa gungan igen:
Strax efter två räfsar jag löv:
Strax efter tre äter vi macka. Har man lessnat på att äta kan man spexa lite:
Halv fem leker Mona med en ljudleksak och sjunger Blinka Lilla:
Kvart över fem har S & L & V kommit på besök. De ska titta på lite träd som de eventuellt ska såga ner åt oss. Mitt i hamburgersteket visslar jag på filmmusiken till Atonement:
När T mixar smoothie så stämmer L min mammas gamla gitarr, drar lite melodier för att känna efter:
Tandborstning:
Mona har somnat in. Storspoven har inte somnat in riktigt än:
I ett (nytt) försök att hålla denna ”bl”… förlåt, ”nätdagbok” vid liv så försöker jag surfa på dagens kollektiva Ett Foto I Timmen-tilldragelse. Here goes. Uppdateras löpande.
Dags för en EFIT igen. Och idag är det en helt vanlig tråkig arbetsdag, så varning för ungefär lika tråkiga bilder. Lika bra att vara inställd på det från början.
Vissa öser ut statusar på facebook (eller lite mer moderat på google+) men det är ju såååå 2007 – det är mer inne att göra EFITar de dagar det påbuds. Idag är en sån dag. Uppdateras löpande.
Den här söndagen är helt oskriven i almanackan – jag har bara luddiga föreställningar om vad vi ska hitta på idag. Kanske bygga en pulkabacke, troligen ta bilen till närmaste större samhälle och handla mat, förhoppningsvis hinna plugga lite data. Det enda som är någorlunda säkert är att jag ”måste” ta ett foto i timmen och lägga upp här. Uppdateras löpande.
Tiden rusar och jag ser med förvåning att det var närmare två veckor sedan senaste inlägget. Då: EFIT #18. Idag: EFIT #19. Vi busar till det och varvar lite bilder och autentiska ljud omvartannat.
Kring åttasnåret stiger jag upp, efter att Mona (2 år 8 mån) och Den Långa Rödhåriga bjussat på sovmorgon. Barnkanalen i full gång:
Kring niosnåret står pappan inte ut längre utan måste äta frulle. Mona vill ha flingor:
Kring tiosnåret kollar vi in klädbytardagen på Drängsmarks Folkets Hus (i Monamun även kallad Bröllopet). Fullt ös:
Kring elvasnåret är jag och Mona på väg hem från klädbytarkaoset. Hon har med sig sin nyinköpta elefant. Hon ser en sten på vägen till sparken. Några kunder går förbi, glada i hågen, och kommenterar fynden de har gjort. Mona ska köra sparken och beordrar mig att stå en bit bort:
Kring tolvsnåret är det grötdags. Pappan har pysslat ihop ett litet pappersmarsvin:
Kring tvåsnåret har middagsluren gjorts bort (fast det är min tur snart) och vi lirar lite Bamselotto:
Kring tresnåret beger vi oss till Centrumhörnan för att inhandla lite mjölk, pommes, snask och läskeblask:
Kring fyrasnåret, efter en grundlig genomgång av småleksakerna på loppisen, är vi på väg tillbaka. Från vagnen hörs dagens favvolåt ”Lille katt”:
Kring halvfemsnåret sätts små fjärilar på hår och näsa:
Kring halvsexsnåret leks det med My Little Ponysar i ett dockhus. Hästarna fyller tydligen tre år. Man ska bjuda på något ätbart då. Jaha…?
Idag ska solen, tillsammans med en upptillsjugrader-temperatur, bränna bort ytterligare en ansenlig mängd snö från vår värld. Jag är splittrad inför detta faktum; å ena sidan finns sorgen över att det vita guldet även i år rycks bort från oss i förtid, å andra sidan glädjen över en solig och ljus dag med familj och vänner.
När det begav sig senast för bara några dagar sedan började jag faktiskt att ta en bild i timmen, men kom aldrig till skott att ordna till ett inlägg med bilder, sen glömde jag fota nån timme eller så, sen blev det helt enkelt lite för stressigt, så då fick det vara. Men nu rackarns sätter jag igång med dagens EFIT redan dagen innan. Så nu är jag igång och tuffar på, utan återvändo. Here goes.
Idag är det återigen en såndärninga EFIT-dag, så jag river fram mobilkameran varje timme och tar ett kort. Det finns andra som gör samma sak – deras vardag går att beskåda här.
Det är ju EFIT två gånger i månaden – en vardag och en helgdag. Ibland lyckas jag komma ihåg när det är dags, ibland inte. Och ibland börjar jag ta Ett Foto I Timmen men efter ett tag skiter det sig av olika anledningar. Idag var en sådan dag. Larmet på mobilen fungerade inte tillfredställande, sen tappade jag sugen och det rann ut i sanden. Vissa dagar orkar man helt enkelt inte hålla reda på vad klockan är och ta en massa bilder och ladda upp och käckt kommentera.
Men okej. Jag lägger upp en bild från idag. En gammal stol i en skog.
Klockan hann bli halv elva innan jag lyckades erinra mig om att det minsann var EFIT idag. Efter allt flängande i veckan blir det en hemmadag idag. Huset behöver städas.
Så var det dags igen för en sån där dag igen då jag tar ett foto i timmen och lägger upp så att mitt privatliv blir till allmän beskådan. När jag började skriva bl… förlåt nätdagbok för sexton år sedan tyckte många i bekantskapskretsen att det verkade märkligt och läskigt att göra vardagen offentlig på det sättet. Och då lade jag inte ens upp några bilder. Idag är det vardagsmat och många rycker på axlarna (och då tänker jag inte på EFIT i sig utan på Facebook, Instagram och alla de där sociala medier-nymodigheterna som jag numera är för gubbig för att hålla reda på). Nåväl, here goes dagen:
Jag har missat några gånger, men den här gången hade jag satt klockan på ringning. Dessutom är det sommar och nån slags pseudo-semester. I’m shooting. Andra som gör samma sak, det hittar du här.
Återigen en sån där dag som håller den här bl… förlåt nätdagboken någorlunda levande. Och idag har jag ju tagit (typ) semester, så jag slipper sitta i en källare hela dagen och slita mitt hår. (Problemet kvarstår dock, men jag får gräva ner det specifika bekymret några veckor.) Ett Foto I Timmen.
Dags för den trettifemte omgången EFIT. En perfekt mulen dag att ägna sig åt städning av hus, stuga och garage. Utmaningen är att hålla Mona sysselsatt under tiden.
Jag kom igång lite sent med dagens EFIT, men har man varit på resande fot så räknar jag med att post-travel-förvirringen godkänns som skäl till giltigt förfall. Dessutom gör jag EFOT (Ett Foto Om Dagen) nuförtiden, so my conscience is clear. Sidan uppdateras typ löpande hela dagen.
Som av en händelse noterade jag att det är ensåndärninga EFIT (Ett Foto I Timmen) idag. Alltsedan jag började med EFOD (Ett Foto Om Dagen) i juli förra sommaren så har EFIT fått stryka om foten, men just idag är det en dag utan schemalagda måsten (bristen på schemaläggning säger dock intet om själva mängden måsten), vilken ter sig som högst lämplig dag att ta en bild i timmen och lägga upp här. Uppdateras således löpande. Det finns fler som gör detta idag – de finns inte på Facebook eller Insta utan på EFITs hemsida.
Som av en händelse upptäckte jag att det var EFIT (Ett Foto I Timmen) idag. Så jag dissar EFOD (Ett Foto Om Dagen), och gör som flera andra gör idag. Uppdateras löpande under dagen. Öppna en bild för att se bildtext.
Hem