Hemma igen efter en utflykt långtbortifrånstanigen. Åkte raskt
efter jobbet igår till Hökmark, norr om Lövånger för
att tillsammans med Lotta och Simon och trettio Hökmarksbor titta på
eld, grilla falukorv, titta på raketer och sjunga Vintern Rasat. Fast det
snöade. Kändes lite konstigt att gasta VÅREN ÄR HÄÄR
när ett lätt snöfall trillar ner över en.

Hökmarkshuset, som vi kallar det stora gula huset som är Lottas barndomshem,
var fullt med övernattare (som vanligt), så jag åkte över
till Lingan (Malins bror) och hans familj i Bissjön ett par kilometer bort,
och sov över där.

Där bjöds det i dag på vedklyvning med Lingan, tvåmansbrännboll
och pilkastning med Rebecka, skott med felriktad hockeyklubba med Per-Erik, Bamsememory
med Martina, äppelpajsbakning med Eva och värstingdatorinstallation
med hela bunten. Så himla trevligt. Det börjar bli en (angenäm)
vana att bara åka dit och bara vara.

Jag var ju där i påsk också. Bilder från den helgen finns
här.

Lördagen den 3 maj 2003

Nästa helg ska jag åka till Stockholm. Bokade biljetter på Skyways
hemsida i onsdags kväll. Det kostar en dryg tusenlapp att åka tur och
retur Skellefteå-Stockholm. Men sen som jag var fanns det ingen ledig plats
på söndag kväll, så jag får åka hem på
måndag morgon istället. Jaja.

Men jag ringde i alla fall Skyways igår för att höra om det verkligen
inte fanns nån plats på nåt av planen på söndagkväll.
Men icke, jag var lite för sent ute.

Och så frågade jag varför det finns så många olika
prisalternativ för att flyga Skeå-Sthlm t/r. På hemsidan finns
det sju olika, från 1050 kronor, 1935 kronor och så vidare upp till
4500 spänn. Vad är det man får om man betalar 1935 kronor som
man inte får om man flyger för det billigaste alternativet? Det kunde
hon inte svara på.

Ett mysterium.

Torsdagen den 8 maj 2003

Ibland är det så svårt. Upptäckte just att jag skickat hem
fel bild att skriva ut på en sån där cd-label som vi ska klistra
på en CD-ROM-skiva vi ska skicka till ett ställe. Från jobbet
alltså. Om jag kunde välja mellan rätt och fel, och inte var så
moga, skulle det bli fel. Oftast. Grr. Så det blir till att cykla skytteltrafik
mellan jobbet i stan och hemmet i förorten. Visserligen är det bara
en knapp kvarts cykeltur, men jag börjar bli ack så trött på
sträckan Frögatan – Torget.

Imorgon blir det också flyga av. Åker till Stockholm i helgen, för
att träffa släkt och en förhoppningsvis inte så hemskt krympande
skara av vänner. Koppla av, koppla loss.

Onsdagen den 14 maj 2003

Livet och körigheten går vidare. Det känns lite tufft på
jobbet just nu. Inte för att det känns särskilt pressat just nu.
Men projektledaren är i USA på mässa för att visa upp vårt
spel och är således inte hemma för att styra upp saker och ting.

Apropå hemma. Stockholm alltså. Det var en sällsam upplevelse
att göra en helg i Stockholm igen. När jag åkte hem upptäckte
jag att jag längtar hem i alla fall, trots att det kändes tvärtom
när jag bytt till ett roligare jobb häruppe i Skellefteå. Det
KAN ha att göra med att jag har en tom lägenhet att komma hem till på
Frögatan. Vet inte riktigt.

Det var intressant att observera stämningarna och rörelserna i stan
efter att varit ifrån ett tag. Som ett utifrånperspektiv. Vad jag
märker ganska fort är att många individer i Stockholm är
arga, upprörda, på något, någon, några. Det är
politiker, landsortsbor, priser, vägarvgifter, bilköer, medtrafikanter,
SL, stadsarkitektur, vädret. För att ta priser som exempel så
är samma person lika upprörd över att kostnadsläget är
högt i Stockholm som han är på nåt stolt över det exklusiva
i det hela. Att kunna bo i Stockholm med allt vad det erbjuder. Och att Stockholm
föder resten av landet.

Älta på ni.

Äntligen är jag klar med Malins gästbok på hennes hemsida.
Borde det inte vara dags att fräscha upp mina egna grejer, nu när jag
lagt ner så mycket tid på andras?

Tisdagen den 20 maj 2003

Nu är det bara 18 dagar tills att jag ska åka till Rumänien, jag
med!

Och tills dess… Jobbet tar upp en del tid, åtta till tio timmar per dag,
plus allt som måst egöras hemma tills dess. Meka med cyklarna (byta
däck på racern, kolla kedjan, byta bromsfästen på Malins
MTB), städa resten av rummen i lägenheten grundligt, göra klart
min egen hemsida och inte minst portfoliot. Jag anser det vara ganska viktigt
eftersom jag kanske får träffa nån i Rumänien som är
intresserad… Hint, hint.

För att inte tala om min vårtvård. Alltså inte vårda
vårtorna utan snarare lägga undan en viss tid varje dag för fotvårtborttagningsprocessen.
Uäck. Fila, fila.

Söndagen den 1 juni 2003

Nu är det sommar. Och som vanligt den här tiden på året
känns det som att man inte har tid att njuta av den. Det är konstigt,
men det känns som om slutet av maj / början av juni är den mest
stressade perioden under året.

Se där, en bra bortförklaring till uppdateringen sker så sällan.
Men jag späker mig, jobbar långa dagar (och helger) så att
jag med gott samvete kan åka till Rumänien på fredag. Det ska
bli såååå skönt. Och där finns en person jag
har längtat efter i två och en halv månad .

Tisdagen den 3 juni 2003

Om exakt tre dygn sitter jag på en restaurang i Bukarest och käkar
middag med Malin. Ååå vad jag längtar! Jag ska få
träffa folk, hajka i de transylvaniska bergen, kanske hangglida lite…

Det ska också bli skönt att få komma ifrån jobbet en
vecka, och ladda batterierna. Förra veckan och den här har kännts
väldigt motig. Igår kände jag mig nästan illamående
så fort jag satte mig bakom skärmarna. Det är långa dagar
på jobbet, nio-tio timmar plus några timmar varje helgdag. (Men
jag är inte den som är på jobbet mest, av vårt gäng.)
Det är också skönt att kunna konstatera att mina arbetskamrater
inte missunnar mig den här pausen. Fastän dom inte kan åka bort,
och nån mer ledighet den här sommaren lär det inte bli. Inte
förrän i september.

Onsdagen den 4 juni 2003

Idag har jag köpt två komma ett fyra sex kilo lösviktsgodis.
Samt sex stora påsar chips, lite dip och salta pinnar. För export.
Nånting måste jag fylla den stora resväskan med, när jag
nu inte får fylla den med så mycket av mina egna kläder. Den
ska nämligen fyllas med Malins i Rumänien inköpta kläder.
Och hon påstår att det är risk att utrymmet kanske inte räcker…

Sen har jag idag svettats i täta svarta finbyxor och en hyggligt varm vit
skjorta. Allt för ett tio minter långt gig med Skeriakören inför
avgående komvuxelever. Dom sa mörk underdel och ljus överdel,
men alla andra i kören hade ”vanliga” kläder på sig.
Är det nåt jag missat? En avslutning på komvux är tydligen
inte lika prestigefylld som för högskoleeleverna vi ska sjunga för
imorgon i Landskyrkan. En dag till med varma men fina kläder, alltså.

Torsdagen den 5 juni 2003

Inte heller idag hade någon av de andra körmedlemmarna några
extra fina kläder på sig idag. Förutom jag. Lurad.

Packar som en gnu (hur packar gnuer?) ikväll. Min andra hjärnhalva
vill också skura toaletten och fixa fotoalbumet över maj månad.
Jag vill ju inte att Malin ska komma hem till en grisig toalett.

Men jag konstaterar att flygbussen går från Obs! fem i sex i morgon
bitti. Missar jag den blir det inget Rumänien. Hur ska jag hinna få
mig en ordentlig nattsömn? I och för sig sover man extra gott på
flygplan. Jag kanske ska satsa på det istället.

Sunday June 15th 2003

I will try to write this diary in english for a couple of weeks now. I know
that I have pretty many visitors, and most of them are swedish. Why? I’d like
to think I’ve made some friends this recent week when I went to Romania and
met all the nice people that Malin had come to know the past two and a half
months. Not that I’m really sure that they will visit this page, but maybe…
Malin is writing much about coming home in her diary. I will continue to write
about… mmm… well, anything. Just to keep this diary alive and international.

But if don’t get ANY visitors from outside sweden, I will of course turn to
sweden again. Wouldn’t that be nice?

Not having to stand my really really REALLY bad english grammar.

BTW, ”Gästboken” below means ”Guestbook”, in case
anyone wonders…

Tuesday June 17th 2003

I live in a bubble. Everyone lives in a bubble. When I meet a specific person,
my bubble merges a bit with his/her bubble and both me and he/she gets affected
by each other. Some bubbles are smaller than others, but everyone has one. When
my bubble comes in contact with Malins’ bubble, and eventually merges with her,
I get happy, and she gets happy. When my bubble comes in contact with my former
bosses’ bubble, I get annoyed and irritated. When my bubble merges with a bubble
that belong to a person I don’t know, I start behaving like you should in those
situation, depending of course what situation that might be. If it is a completely
drunk person, I ignore and reject him. If it is a person in a shop, I try to
be as polite as possible, to make his/her day as nice as possible.

That bubble of mine got especially clear last week, when I came to Malins’
world in Bucharest, were she had been for the past two and a half months. And
it wa really Malins’ world. She had got to know all her new friends, both swedish
as well as english, french, indian and danish, pretty well. And everyone wasn’t
all too happy that she and her fellow student was about to go back to sweden.
And there was I and my bubble, affecting everyone elses’ bubble. And I couldn’t
help thinking that that affection wasn’t all for the good.

I also noticed that Malins’ bubble got affected by mine, more than the others.
She had been waiting for me to come and visit, and evetually bring her home,
so to speak. So I tried to hold back my bubble the best I could, because I didn’t
want her to get stuck in my bubble instead of playing around with all the others,
as she had done before I came.

I don’t know if I succeeded, but I tried to keep as low profile as possible.

Saturday June 20th 2003

Last saturday it was Stockholm Marathon. I missed it, as usual. (But it doesn’t
matter, because I would die after four kilometers.) Strange. Just now, when
I woke up, it felt like I’ve been running Stockholm Marathon the whole week.

Very strange. Yesterday, at work, I struggled with Snake Room and all its
sound and animation events. Maybe that’s why it feels like this right now.

Or maybe it’s because I went to New York for the first time together with Malin
and her Bucharest friends Nina, Gaurav and some other that I don’t have had
the pleasure to meet in real life. I mean, that was in this nights’ big rememberable
dream.

Is anyone up to some more interpretation of dreams?

Tuesday, June 24th 2003

Now it’s dinnertime. It’s six o’clock in the evening and I’m home temporarily.
I will help Malin with the cooking, eat, do the dishes, and then take my beloved
bike back to the city and to some more work. Work, work, work. Lucky for me
that it actually IS fun to work. Even if the pressure is dead high and we’re
a tiny much late.

Same procedure every day. Almost. Damn the good weather! I was hoping for rain
and below ten degrees temperatures. Then it would feel even better to spend
my days in a hot, dark, badly ventilated graphic producer room.

Thursday, July 3rd 2003

Work, work, work. Today I worked twelve hours, with a half-hour lunch break.
Tough.

New pictures from last, last weekend, midsummer, available. Click here.

Nästa inlägg återgår jag till svenska. När det nu
blir. Hur ska jag hinna?

Söndagen den 27 juli 2003

Nytt rekord slaget. I inte-skriva-något-som-helst-inlägg-i-dagboken-tid.
Och hur kommer det sig? Jo, så ont om tid. Så mycket annat. Blaha
blaha.

Och det här med att skriva på svenska känns lite mer befriande.
Lite enklare, lite friare.

Och jobbet fortgår. Och trots att det blir femtio timmar i veckan så
får jag ångest under helgen och ser fram emot att få
jobba igen. Precis så som det ska vara.

Tisdagen den 19 augusti 2003

Den här dagboken befinner sig i kris.

Lördagen den 6 september 2003

Projektet börjar närma sig sitt slut, det är ett riktigt spel
vi testar när vi bygger vidare och kompletterar och rättar till och
lägger till. En vecka kvar till en Gold Cold Candidate, eller vad det heter.
Tufft, men det går nog.

Och på onsdag blir det halkbana. Även körkortet ligger inte
så långt bort.

Ska äta frukost nu. Klockan är 10:37 och Hooverphonic strömmar
ut ur datorhögtalarna. Och det är en sak jag blir vansinnig på
när det gäller förpackade limpor. Det är när förpackarna
får för sig att att försluta påsen med en sån där
ytte-pytteliten tejpbit. Hur är det tänkt att man ska kunna få
upp påsen utan att ha sönder den då? Jag bara frågar.
Det går inte. Man sliter och sliter för att öppna upp tejpbiten,
drar försiktigt i påsplastenför att eventuellt tvinga upp tejpbiten,
men inget hjälper. Och det är väl inte meningen att man ska ta
till andra verktyg än fingrarna?

Efter en stunds förtvivlat pillande så sätter ett kort raseri
in och påsen slits sönder för att komma åt det åtråvärda
innehållet. Snyggt.

Söndagen den 14 september 2003

Nu har vi röstat. Usch vad grinig jag känner mig.

Torsdagen den 25 september 2003

Jag har en konkurrent. Klockan är halv åtta på torsdagmorgonen,
jag står och gör frukost och inifrån datorrummet hörs
ljudet av Malin knackandes på sitt ihåliga Microsoft-tangentbord.
Hon skriver så det ryker i sin dagbok.
Och här blir det på sin höjd varannan-vecka-inlägg.

Och Bob, bilskoleläraren säger att jag ska ta det lugnt och planera,
så att jag har allting färdigt innan jag kommer till en kritisk punkt.
Jag gör ju det, tycker jag, Men det räcker inte tydligen. Ut och kör
mera, Thomas.

På tisdag är det uppkörning. Jag är inte ett dugg nervös.
Det kostar ju bara pengar att kugga.

Tisdagen den 30 september 2003

Idag säger alla: – Men du GRATTIS!

Och det är för att jag tog körkort idag.

Jag tror det egentligen handlar om att jag blivit vuxen.

GRATTIS!