Senaste-sidan rymmer inlägg för 45 dagar, så 45 dagar är lagom för en bl… förlåt nätdagbokspaus. Och den tror jag var välbehövlig. Jag är inte helt säker på att jag inte behöva pausa mera, men om jag inte försöker börja om igen nu så blir den här sidan tom på inlägg. Ack, den här besvärat tudelade känslan av vilja och behöva visa vad som händer utan att tränga sig på, låta den lära lilla skaran aktiva följare veta vad som händer samtidigt som jag inte vill känna mig förföljd.

Eventuellt är jag även påverkad över det faktum att jag tidigare i vintras blev varse om att hela min sajt (inklusive texter, bilder, sidor, mallar) i somras blev kopierad och upplagd på en sajt med kopplingar till stötande innehåll. Efter kontakt med diverse webbhotell och domänägare så är det borttaget (hoppas jag – iaf kopplingen – men är det en gång otillåtet kopierat kan jag tyvärr inte vara säker på att allt är raderat). Säkerheten på min sajt och domän har även höjts.

Åter till vardagen. Vår trädgård ligger i ett ogynnsamt läge när det gäller snöstormande nordanvindar, men en i ett gynnsamt läge när det gäller snösmältning. Det här fläcken är lika bred som den var hög för några veckor sedan.