Det verkar som om jag är inne på att prova för mig nya lokala föreningsdrivna skidspår. Idag stod Ostvik på tur. På skylten stod det 2,5 kilometer, men det synar jag. Efter fyra varv och ett kortvarv (barnvarv?) på några hundra meter visade GPSen 8,4 kilometer.

Men ett hyfsat bra spår. Lagom hårt, ganska jämn terräng. Men kändes kort, just på grund av bristen på dramatiska höjdskillnader. Och januarisolen kämpade sig upp till ungefär tre decimeter ovan horisonten innan den ville sänka sig igen.

Den som kör E4 mellan Ostvik och Frostkåge och vet var hen ska titta kan se en sedan länge nedlagd slalombacke nedför Sjöberget. Ostviks elljusspår går runt Sjöberget. På nordvästra sidan kan man stanna och kika upp mot backen. Jag antar att backen en gång i tiden uppkom i en slags riksomvälvande Ingemar Stenmark-effekt men lades ner under åttiotalet då Svensson i pastelldressar längtade efter lite större fallhöjder. Det borde finnas en bok om Sveriges nedlagda slalombackar. Eller Sveriges kortaste slalombackar, vare sig de är nedlagda eller ingånghållna av kämpande ideella krafter.

Nåväl. Efter dessa drygt fyra varv i arton minusgrader var det dags att bromsa in och köra hem. Vilket spår testar jag nästa gång?