När sensommarvärmen slår till, ja då måste man passa på. Vi slängde upp Kitty på Rödis tak, skumpade ner till naturreservatsgränsen, rullade henne sista biten ner till Kvarnbäcken. Det var inte mycket vatten i bäcken, så undertecknad fick ställa sig på botten och trycka loss kanot inklusive familj där vi hade fått bottenkänning och fastnat. En gång till fick detta göras i bäckens utloppsdelta i Ostträsket, under det mäktiga rop från tusentals kanadagäss som liggandes flera hundra meter bort eventuellt hade fått för sig att vi var där för att störa dem. Sen paddlade vi över till Killingholmen och åt macka och muffins och drack svartvinbärssaft. En bra eftermiddag!