Först lämnar jag barnet på fritids. Sen klär jag om till gå-i-blöt-skog-stass. Sen går jag ett stenkast till Gammelgården, platsen där den första drängsmarkaren bosatte sig, troligen någon gång på 1300-talet. Här har ingen bott sedan 1800-talet, så av några hus på detta ställe finns blott spår i marken i form av en stor överväxt fyrkantig grop med stenbumlingar i, samt en vegetation av ängslik karaktär som avslöjar forna tiders mänsklig aktivitet. Här finns dock några vilt växande rödavinbärsbuskar, utströdda bland hallonrisen. Eftersom de röda vinbären på vår egen gård är uppätna (av mig) så plockar jag härmed de sista vinbären även här, ty jag älskar smaken av sura vinbär i syrlig norrländsk filmjölk.

Sen går jag hem och äter frukost.

EDIT:
Nu låter det som om jag lämnar barnet i barnomsorgen och sen går hem och gör lite som jag vill. ”Skönt att slippa ta hand om mitt barn en stund.” Så är det inte. I mångas arbetstider ingår till exempel måltidstid, friskvårdstimmar etcetera. Den tid jag lägger på att gå i skogen för att plocka röda vinbär eller äta frukost, eller en runda med cykeln för den delen, ser jag som acceptabel och godkänd avvikelse från den normala, producerande, arbetstiden, sitta-på-kontoret-tiden. Arbetsgivaren som reglerar den tiden är jag själv. Jag följer reglerna.