Efter en rejält tilltagen vistelse på en husdjursaffär gick vi och åt pannkakor på ICA Maxi, sedan var det dags för bergsbestigningen. Solbackens högsta nerg. Jag höll mig på trygga marken nedanför, men hon lekte stenras, rutchkana och allmänna utmaningar i klättring på mäktigt berg i himalaya. Jag känner igen mig mycket i den där leken. Eller vänta… Kan det vara en del av mig som egentligen gör henne sällskap, i fantasin, i nån slags pinsam vuxenlängtan att leka uppe på en fyrametersnöhög på en parkeringsplats?