Då var det fullbordat. Vi möttes upp på Axvägen, lastade guldbilen, körde till platsen. Tände eldar, mottog parkeringsguiderna, placerade våra bilar, iklädde oss mantlar med tillhörande huva. Väntade på gästerna. När alla hade samlats runt en av eldarna, gick vi fram, ur skogen, och E började berätta. Jag sade inget på hela resan till platsen, utan jag agerade vägvisare genom den svarta skogen. Ingen fick se mitt ansikte, väl dolt under den stora huvan. Även om jag var en del av skådespelet så var rysningarna ständigt närvarande. E levererade på ett utmärkt sätt. Bravo!

Avrättningsvandring på Bureheden.