Jag har aldrig varit med om att få köa vid vallokalen i mer än tio minuter. Men det var lagom för att jag skulle få ta emot tre små lappar av Robinsonvinnaren Brettschneider. Lapparna fick följa med mig hela vägen in, inte för att det just var Brettschneider som hade gett mig dem utan för att han hade gett mig såna lappar jag ändå hade tänkt att ta med mig in. Och nu är det klart.

Det som händer nu är att de rödgröna förlorar valet, precis som majoriteten av de rödgröna väljarna själva har förutspått, och alliansen tar hem även detta val, om än med något mindre marginal än de hade önskat, ty Sverigedemokraterna är efter valet även de med och påverkar rikspolitiken vilket kommer bidra till en något kaosartad stämning i Sverige de närmaste fyra åren. Hur som helst så har Alliansen ändå teflon-Fredrik som lyckats rätt väl med att framställa sig själv som en klok landsfader. Man behöver någon att se upp till och som säger de kloka saker. (Även om de kloka sagda sakerna inte riktigt stämmer överens med hur det faktiskt blir i verkligheten.) Kort efter valet kommer opinionsmätningarna dock visa på majoritetssiffror för de rödgröna, kanske för att många osäkra som röstade på den trygga landsfadern plötsligt tänker efter lite och ångrar sig, men då är det för sent, för svenska folket bestämde sig på valdagen och det är det som gäller.

Det är min spåkula. Jag tycker rätt, dom tyckte fel.