Flygplatshotellet hade ingen pole dancer, men dock ett vinkylskåp i form av ett 13 meter högt glastorn i vilken det hängde en dansös som åkte upp och ner och snurrade runt runt och roade hotellgästerna. Bisarrt. Vi var för trötta att sätta oss och njuta av showen, istället stängde vi in oss i hotellrummet och frågade oss: skulle det räcka att vara på flygplatsen nittio minuter innan avgång? Det visade sig räcka helt lagom, utan att vi hade behövt stressa på väg till gaten, men inte heller nån större marginal. Tänk om bagdropkön bara hde varit 20 meter längre…

Det är en vansinnig kontrast att komma hem från en Londonresa, nästan overkligt. Alla gator, gröna parker, historiska miljöer, londoners, turister, chinamat och indiskt, mackor, affärsmän och -kvinnor, en fantastisk musikal, tunnelbana och bussar, uråldriga byggnader och nya skyskrapor av stål, glas och betong. Kontrasten mot småstaden Skellefteå, trähusen, brun natur (icke utslagen), landsvägar, folktomheten…

Här följer ett litet urval bilder: