Jag lever. Den här sidan lever. Alla lever. Trästockfestivalen lever. (Och nästan gång du skriver ut namnet på nämnda festival, skippa s:et mellan ”trästock” och ”festivalen”. Det kan vara utan. Även om det känns bekvämt att säga namnet med ett ’s’ i mitten.)

Själv hade jag en akt som var ett måste att gå på. Igår spelade en tjej från norr som heter Sofia Jannok och som sjunger bra pop med samisk tyngdpunkt. Mycket jojkinslag, texterna, om man nu kan och förstår samiska, handlar om fjäll, vidder, snö och  natur. Hon har spelat in två album. På den tiden man lyssnade på CD-skivor så köpte jag de två första av hennes skivor. Och då jag misslyckats att gå på två tidigare Jannok-konserter (varav en hon ställde in själv på grund av röstbekymmer) så var det såklart ett givet nummer när hon nu skulle gå på Trästock (utan s).

Den Långa Rödhåriga kommenterade att hon lät bättre live än på skiva.

Realtidsteckentolken var nästan lika bra som Sofia Jannok själv.

Sen drog vi, som värsta medelåldersparet, till Don Vito för en pizza var, för att återkomma för lite disco. Beatrice Eli gör bra discopop, dansade runt på scenen framför din DJ med könet först, och hade Trästocks kortaste akt. Fem låtar?

Mona följde med idag. Till trästockfestivalen alltså. Hon har aldrig hört eller sett något liknande.