Har just kommit hem efter en cykeltur från Nordanå, en tur på
cirka tio minuter. Och har bokstavligen frusit häcken av mig. Just baken.
För när man (jag) normalt cyklar och det är 22 minusgrader brukar
jag börja frysa om kinderna och fingrarna (och visst, mina fingrar frös,
men det är ett sånt normalt tillstånd så det bortser jag
ifrån) men nu trampade jag på för att få upp värmen
och lyckades med det. Tydligen så bra att kinderna inte började göra
ont. Men alldeles i slutet av färden började jag känna av hur kallt
det var om baken. En sensationell upplevelse! Har faktiskt inte känt på
det viset förr…

Annars fick jag ett SMS från David som kör budbil i Stockholm om att
det var tjuge minusgrader där också. (Vilket jag förvisso redan
visste. Rykten går ju.) Hu… med den fukten. Stackars människor, huvudstaden
måste vara helt förlamat, särskilt alla kostymgubbarna och coola
förortstjejerna i yngre tonåren som går omkring utan långkalsonger.

---

Torsdagen den 15 februari 2001

Häromdagen satte Malin mig på att laga middag, tog fram ett recept
åt mig. Hon var upptagen med att prata med nån på ICQ:n, så
hon kunde inte hjälpa mig. Jag tycker matlagning är en rätt tråkig
(om än nödvändig) sysselsättning, så jag drar en suck
och sätter igång med att läsa receptet. Alltså, jag tycker
inte alltid att matlagning är trist, bara man har ett recept man kan
följa till punkt och pricka. Baka är kul, för där står
det oftast precis i detalj hur man ska göra, och vips har man skapat
en grej av andra grejer som inte alls liknar grejen man skapat (det gör
inget om du inte förstod det där). Men den här gången upptäckte
jag ganska omedelbums att Viktväktarnas recept inte beskriver i detalj
hur man gör. Fara!

Till en början ser det bra ut. Fylld schnitzel med ris och grönsaker.
Låter gott. Receptet är ur Viktväktarnas receptsamling. Ingredienserna
är färska tunna skivor av skinkstek, kassler, ost (mager såklart),
hackad lök, margarin (!), buljong, kaffegrädde (!), ris, kapris, kokta
grönsker, salt, peppar.

Jag börjar läsa: "Banka ut köttet om det behövs…"
Första otydligheten dyker upp redan här. Banka ut? Ja… kan jag väl
göra, men hur ska jag veta om det behövs? Och hur utbankat ska
det vara? Nåja, jag bankar ut köttet litegrann, det kan nog inte skada.
"…finhacka kasslern och blanda med ost och lök." Jag gör
det och funderar ett ögonblick och kommer på att det är den finhackade
kasslern som ska blandas med ost och lök.

Vidare: "Salt och peppra köttet försiktigt…" Försiktigt?
Ordet "försiktigt" måste vara receptvärldens vanligaste
ord. Jag saltar och pepprar köttet försiktigt, så att det
inte går sänder, och läser vidare: "…lägg på
fyllningen…" Jag funderar en liten stund till och kommer fram till att
fyllningen måste vara blandningnen av finhackad kassler, ost och lök.
Känner mig lite korkad vid det här laget (vilket för vissa säkert
är befogat). "…och fäst runt om med tandpetare."

Vi tar det där en gång till, det fick jag själv göra när
jag läste det för första gången: "Fäst runt om
med tandpetare." Runt om? Runt om köttet? Med tandpetare? Vi har inga
tandpetare, så jag bryter av ett antal sönderbrända tändstickor
istället. Men jag vet inte riktigt varför jag ska fästa dem runt
om köttet? Vad ska det tjäna till? Det kommer ju se precis likadant
ut, fast med avbrutna tändstickor längs kanterna på köttbitarna.
Efter att ha konsulterat Mästaren (ni vet, hon vid ICQ:n) vet jag att man
ska vika upp köttskivan (aahhh, det var DÄRFÖR man skulle banka
ut den) runt själva fyllningen och fästa med tandpetaren så att
man har gjort en sovsäck av köttet fyllt med finhackad kassler, ost
och lök. Nu känner jag mig inte längre korkad, bara arg. Vafaan,
vem är det som skriver det här? Skriver man recept ska man ha en viss
referenspunkt att utgå ifrån, nämligen den att receptföljaren
(jag) inte vet vad den ska laga. Eller?

Frustrerat fortsätter jag: "Bryn på båda sidor…"
Av sovsäcken alltså, jag börjar förstå hur man ska
gardera sig för framtida missförstånd. "…i en liten fettsnål
panna." Naturligtvis. Vi har inga pannor som dryper av fett.

"Slå på buljongen." Hm. Slå på… Betyder det
att man ska börja värma buljongen eller ska slå på (i) buljongen
i pannan där sovsäckarna ligger? Hm. "Lägg på lock och
låt köttet steka färdigt, ca 10 minuter. Ta upp köttbiten,
håll den varm…" Det börjar arta sig med tydligheten. Det där
förstod jag precis. Sen faller vi tillbaka till gamla ovisshetskänslor:
"…och koka upp skyn."Gggggg… Vilken sky?! Jag har inte gjort
nån!!! Sen fortsätter det i samma stil, och Thomas lämnar matlagningplatsen
i vrede: "Bland ner kaffegrädden…" Vaaart?!!! Om jag inte vet
vad det är för sky dom pratar om, hur ska jag då kunna veta var
jag ska blanda ner kaffegrädden nånstans???

Vid det här laget har Mästaren kommit för att assistera. "Lägg
upp köttet på på varm tallrik tillsammans med kokt ris, kokta
grönsaker och kapris." Det här riset och grönsakerna, när
skulle vi koka dom? Visst, det kan man ju göra bredvid allting, men jag tänkte
att grönsakerna kanske skulle beredas på nåt särskilt sätt,
tillsammans med sovsäckarna, skyn och kaffegrädden. Det kan man aldrig
veta.

Den sista meningen slår priset. "Slå den varma såsen över."
Jaja. Jag drar en suck och frågar mig, är "den varma såsen"
resultatet av kaffegrädden nedblandad i den berömda skyn? Som inte finns?
Så är nog fallet. Ett härligt konstaterande är att skyn från
början var lika med buljongen, men när blev buljongen till sky?
Var det när man skulle "slå på" buljongen i samma panna
som sovsäckarna, om det nu var det man skulle göra. Det framgår
inte riktigt…

Det blev ganska gott i alla fall. En portion är lika med tre och en halv
gul prick, en grön och en röd, enligt Viktväktarnas gamla färgglada
pricksystem. Nu har dom gått över till enfärgade "points".
Nymodigheter, nymodigheter.

Tilläggas bör att det inte jag som är viktväktare (lika lite
som att det var jag som bestämde att jag skulle laga den här maten).
Jag är dessutom ingen kock.

---

Tisdagen den 20 februari 2001

Uschiamej. Har suttit hemma och uppdaterat lite på hemsidan ikväll,
och kan bara konstatera att Thoams helst sitter i skolan och gör det eftersom
hemmadattan är så seeeg… Man får vänta, vänta, vänta
på allt, att ändra bildstorlekar, ladda program, till och med när
man ska byta task (de som inte vet vad det betyder får slå upp i en
engelsk ordbok, eller dataordlista) får man sitta och lyssna på hårddiskens
skrapande. Den låter arg. Grrr, grrr, gr, grrrrrr låter den.

Hyrde Den Perfekta Stormen och såg den tidigare ikväll. Bra, välgjord,
tunn historia men tjusiga effekter. Trevligt att se i en icke science fiction-film.

Gonatt.

---

Torsdagen den 22 februari 2001

Jag var inne på tv4:s hemsida häromdagen och blev påmind om att
de tänker köra oscarsgalan i slutet av mars i direktsändning över
natten. Najs tänkte jag, igen. Alltid lika kul att se.

Men så erinrade jag mig var som hänt de två senaste åren
dom visat det direkt. Käcka Wiklund och Sundgren satt och kommenterade allt
som sas på galan, de bröt för studiosnack (även när
jänkarna inte bröt för reklam), och framförallt, de bröt
hela direktsändningen klockan sex när det var dags för nyhetsmorgonsoffpratprogram.
Och det är ju då de tunga priserna delas ut. Då vill man inte
se faster Agda skrapa triss i rutan…

Så jag grymtade till lite, letade reda på en lämplig mailadress
till tv4, och skrev ett lite försynt mail om att snälla, gör inte
samma sak i år igen. Jag skrev också och undrade om de skulle bryta
på förhetsmorgon i vanlig gut ordnung. Som sagt, jag försökte
låta så försynt jag kunde.

Jag brukar inte skriva mail med synpunkter till stora företag, än mindre
tro att man ska få ett svar. Men tänk, svar fick jag (och du behöver
inte läsa allting):

"TV4 kommer att sända Oscargalan natten mellan den 25/3-26/3 LIVE i sin helhet
och Nyhetsmorgon kommer att vänta tills att galan är över.

Det kommer inte några reklamavbrott från TV4:s sida under sändningen. I de amerikanska
avbrotten kommer man att klippa till studion där Sofia Eriksson, Nils-Petter Sundgren
och Hans Wiklund kommenterar det som inträffat tillsammans med inbjudna gäster
som har anknytning till filmvärlden. Även nyhetspuffar kan komma under morgonen,
men de är anpassade för att inte dra över de amerikanska avbrotten på 2-4,5 min.

Den enda nyhetssort som kan bryta galan är en sk ”katastrofnyhet” (Tex Sverige
i krig, utomjordisk invasion, extrema olyckor typ färjekatastrofer). Om nyheten
är av katastrofvärde kan ENDAST programdirektören Jan Scherman avgöra, och han
är också den ende som kan avbryta sändningen.

Kommentarer från studion kommer inte att ligga över det direktsända ljudet, utan
dessa kommer också att vara begränsade till de amerikanska reklamavbrotten.

Så här ser programmet ut:
Kl. 03.00 vimmel från röda mattan med intervjuer
Kl. 03.30 Oscargalan börjar Galan beräknas vara slut 06.30, men erfarenheten säger
att den brukar dra över 30-60 min.

Nyhetsmorgon är införstådda i detta och räknar kallt med att inte sända något
förrän ca 07.00-07.15. Skulle galan dra över ännu mer, väntar man tills den är
slut. Om galan mot förväntan slutar tidigare kommer Nils-Petter Sundgren och Hans
Wiklund att fortsätta diskutera galan, fast då i nyhetsmorgons soffa.

Inför Oscargalan kommer en förlängd episod av Sundgren och Wiklund lördagen den
24/3 och även Glitter kommer att ta upp galan den 25/3. Den 19/3 kommer Dressing
for the Oscars (Sv titel ev Galaklädd för Oscar), som även repriseras den 25/3.

Låt oss nu hoppas att detta klaffar, och om ni har fler frågor så kontakta gärna
mig."

Phuhh… Jag är överväldigad. Snacka om uttömligt svar. Det
hade jag aldrig väntat mig. Jaja, man tackar och bockar och konstaterar att
det var svaret jag ville höra. Och det är alltid nåt att se fram
emot. Fast jag ska banda det. Kommer inte kunna hålla mig vaken annars,
och det är smidigt att kunna snabbspola vid de långa tacktalen.

---

Lördagen den 24 februari 2001

Fy faen vad det är kallt ute. Jag har ingen koll egentligen hur kallt det
är… vänta, ska kolla på skellefte.net…

…jaha, deras lilla termometer visar på 0 F / -18 C. Arton minus. Känns
som kallare. Arton minus är vardagsmat och jag har hojat runt utan problem
tidigare, men nu är den bitande kölden verkligen bitande. Jag var och
käkade pizza på ett hak cirka 250 meter bort. Det är inte långt.
Men så fort man kommer ut kryper kölden in i märg och ben och
när man väl kommit inomhus igen dröjer det en halvtimme innan det
släpper. Det är som om kölden sitter fast i själva skelettet
och sprider kyla ut, inifrån kroppen.

Fast det är nog skillnad på hur man mår. Nu var jag rätt
hungrig när jag åkte dit, och på vägen tillbaka (och det
tar bara en dryg minut från dörr till dörr) hade kroppen inte
hunnit suga upp näringen från pizzan. Det kanske är därför
man blir så kall, att kroppen är så svag att den bara släpper
in kylan som genom en dörr på vid gavel. Samma sak häromdan, när
jag varit i skolan i åtta timmar utan att äta nåt, och kom hem
(utan att vara speciellt hungrig) för att sätta mig ner i soffan. Då
huttrade jag i trekvart efter.

Jaja, jag köpte i alla fall ett par täckbrallor igår. Det var
nog det bästa köpet i Skellefteå sedan dubbdäcken.

---

Onsdagen den 28 februari 2001

Jahapp, imorrn fyller jag år. Tjugonio. Malin, som är en helt annan
partypersonlighet än jag, började prata om att jag ska ha födelsedagsfest
redan för (mer än?) tre veckor sedan. Och jag har bara sagt hm, hm,
hm och sen inget mer. Som om man måste ha fest för att man fyller
tjugonio. Det är inte direkt jämnt. Trettioårsfesten är nästa
år. (Vissa kanske tror att detta kommer av nån slags trettioårskristjurighet,
men så är icke fallet.)

Nåja, jag bjuder hem lite folk, vi käkar semlor, spelar Pictionary
eller nåt annat och har det riktigt mysigt. Walle kommer ju upp över
helgen. Det är fest bara det.

---

Torsdagen den 1 mars 2001

Denna min bemärkelsedag vimlar av små blinkande gula kuvert på
min contact list på icq när jag startar det. Vilka underbara människor,
som kommer ihåg min födelsedag! :^)

Och jag gör allt för att göra min födelsedag så vanlig
som möjligt. Man är väl svensk… Malin har gett upp det här
med att bjuda hem folk på eget bevåg, jag mämner det lite försiktigt
för några i skolan. Ska ha semmelkväll hemma hos mig på
fredag. Stillsamt.

Och så detta tjat om att det bara är ett år kvar till trettio
år. Jaha, och? Kris? Nä. Visst har jag lite komplex för min ökande
tunnhårighet, men det är väl mer naturligt än att
ha ångest över ett tal. Nåja. För att kompensera för
tunnhårigheten lät jag bli att raka mig för en vecka (tog bord
det i går). Skägget hade hunnit bli riktigt mjukt. Men mot slutet kändes
det i alla fall i vägen. Det kändes till och med som om det var Malin
som hade skägg när jag pussade henne.

Äckligt.

---

Tisdagen den 6 mars 2001

I kväll, på vägen ut till tvättstugan – en nätt promenad
på cirka trettio sekunder – får jag uppleva en juuvlig doft av…
fis. Rynk, rynk på näsan. Det händer titt som tätt här
i Skellefteå att en fislukt sprider sig över stan. På vägen
tillbaka hem från tvättstugan – en nätt promenad på cirka
fyrtio sekunder (på grund av fulla tvättkorgar) – växer sig stanken
starkare.

Var kommer den ifrån? Vem är den skyldige?

Malin tror att den kommer från Piteå (fiseå). Jag har varit
i Piteå en gång i livet (då jag även slog rekord i att
vara längst norrut), och då fick jag erfara en sak liknande det som
gör Sundsvall så känt i odörkretsar. Det ligger ett pappersbruk
där som då och då lättar på trycket med små
fjärtar. Jag blir förundrad över att det kan vara Piteå som
är den skyldige, staden ligger ju faktiskt en timmes bilfärd härifrån,
gasen måste driva en bra bit innan den når Skellefteå. Och om
det doftar mök ända härborta, hur kul är det då inte
för Piteborna?

Blä.

Antingen ar det varit en sanitär olägenhet för Piteborna så
länge att de har vant sig, eller också pepprar pappersbruket iväg
små, små kompakta doser av gas som färdas några mil i nåt
väderstreck (i dag alltså rakt söderut, cirka en timmes bilfärd)
tills molnet löses ut och de stackare som befinner sig just där får
gå inomhus och täppa för all ventiliation.

Hittills har det inte hänt att man känt lukten just inomhus, men jag
bara väntar…

---

Torsdagen den 8 mars 2001

Har just sett färdigt på Mission: Impossible 2… Fixade musiken häromdan
(fråga inte hur…) och har blivit helt frälst. Förutom att sitta
och sjunga dum, dum, dum-dum-dum, dum, dum-dum-dum, dum… (M:I-temat) – så
sitter jag i skolan och njuter av den skumma action- och thrillermusiken, den
djupa manskörerna och den spanskinspirerade musiken. Mumma!

Så jag kunde inte hålla mig utan gick och hyrde filmen alltså.
Och tycker nog att filmen var lika cool som musiken. Fyra silverfiskar. En aningens
för mycket underhållningsvåld på slutet. Det kan vara tröttsamt,
men nu ångrar jag faktiskt att jag inte såg den här filmen på
bio. Skönt foto, härliga bildövergångar. En jäkligt
snyggt klippt film.

Förresten, Rickard i min klass tror inte att den där fislukten jag bland
annat upplevde igår kommer från Piteå. Snarare från industrier
i Skelleftehamnshållet. Han har bott däråt och vet nog alltså
vad han talar om. Verkar troligt.

---

Söndagen den 12 mars 2001

Ibland verkar det svårt att släppa. Släppa taget. Tänka
på nåt annat. Låta bli att dras mot det, ängslas över
att jag är en bit ifrån.

Jag funderar på vad det kan bero på. Den senaste veckan har jag varit
i skolan minst tio timmar om dan (känns det som) och tillsammans med några
av mina klasskamrater försöka få till en 3D-film tillsammans.
Allt samordnande, vem ska göra vad, våa släppa från sig
jobb åt andra, lita på att de gör ett bra saker. Kontroll, kontroll,
kontroll.

Jag vill inte gå och lägga mig när det är dags. Jag är
jättetrött, men jag får ingen ro att slappna av och bara sitta
och inte göra nånting. Det finns alltid nånting att göra
framför skärmen. Jag intalade mig själv, idag när jag kom
hem från skolan, att jag inte ska sätta mig framför burken dirket
när jag kommer hem. Från en dator till en annan. Jag misslyckas förstås.
Jag vet att jag borde koppla av någon annanstans men det är svårt.
Min bror, utan att veta om det, tvingar mig att stänga av skärmen och
göra något annat.

Men när filmen är slut och något mindre engagerande program tar
vid på teven kommer den krypande känslan igen, jag borde sätta
mig här och göra något. Borde åka till skolan för
att lägga på ljudeffekter till filmen, eller fortsätta på
något av de andra, vad det verkar, miljoner projekt vi har för oss
just nu.

Kan inte slappna av. Hjälp.

---

Fredagen den 16 mars 2001

Oj, vad det vimlar av negativa vibbar här. Depp, depp. Det är ju förstås
viktigt att skriva, även om man drabbats av tillfällig IT-stress, men
det gäller väl att skynda sig att skriva om annat, nästa dag, opm
man nu mår bättre. Annars stannar man i det tillståndet ända
tills att man skriver nåt nytt.

Fast jag har inga nya anekdoter att förtälja just nu. Får skriva
mer sen, när jag kommer på nåt.

---

Söndagen den 18 mars 2001

Nyss hemkomna efter en rätt så härlig skidtur. Solen skiner, det
blåser ingenting och det är ett par minusgrader. Och massor av snö
förstås. Mumma! Vi klättrade upp i ett älgtorn och fikade.

Häromdan ringde Ia från pressbyrån i Stockholm på min telefonsvarare
och undrade hur jag skulle ha det i sommar, skulle jag jobba nåt eller?
Jag är ju nämligen studieledig därifrån, och har varit det
på halvårsbasis, jobbat där i somras och i julas. (I julas var
det ingen större hit att vara där tycker jag…) Och började meddelandet
med: – Hej Thomas, din gamla Umeå-bo, hur är det uppe i Norrbotten?

Jag ska nog säga henne ett och annat. 100 procent feeeel!

Jag ska nog säga upp mig. Men en ångest börjar närma sig.
Vad göra när skolan är slut? Kan jag få A-kassa? Sommarjobb?
Jobb? Ett liv? Bo? Var? Malin fortsätter ju plugga i Umeå två
och ett halvt år till. Uff.

Jaja, jag vet att jag håller på att ta mig i kragen. Håller
på för fullt att förnya mitt galleri på hemsidan (som jag
döpt om till det mer internationella Portfolio) så jag har nåt
fräscht att visa upp och länka till när jag anmäler mig till
all världens jobbdatabaser…

Coming soon!

---

Måndagen den 19 mars 2001

Jag har sagt upp mig från Pressbyrån!!! Tjohoo!! Känns väääldigt
bra! Håkan, chefen, tog det bra.

---

Tisdagen den 20 mars 2001

I dag har jag varit på seminarium. (Det kan tänkas vara vardagsmat
för studenter, men det här var med största säkerhet vårt
första och sista seminarium för den här kursen.) Vi har suttit
och lyssnat på folk som berättar om gruvsiktar, bygghissar och hydraulcylindrar.
Kul? Nä. Speciellt som man sitter helspänd och väntar på
att det är min tur att stå där och med darrande röst stå
och berätta om…. Ja, vadå? Jo, de senaste veckorna jag och några
andra i klassen jobbat på en film om en grävskopa och en skogsmaskin
som spelar baseball med en mutter. Och denna skulle visas under detta seminarium.
Jag skulle berätta om hur vi kom fram till idén om baseballspelande
maskiner. Usch. Jag är förvånad över hur spänd jag var.

Nåja, det gick bra i alla fall. Folk skrattade åt vår film.
Jag ska lägga upp den på portfoliosidan när den blir klar.

…och varför känns det så bra att jag sagt upp mig från
Pressbyrån? Ja, det kan man fråga sig… Jo, ända sen jag började
som vikarie där för sju (!) år sedan har jag strävat efter
nåt bättre. Att vara säljare (jo, det är den officiella titeln)
på Pressbyrån har alltid för mig varit nåt sekundärt
i mitt liv, jag har alltid skämts litegrann när jag berättat för
nån okänd människa att jag jobbat på Pressbyrån. Det
har alltid känts lite lågt.

Så nu när jag äntligen tagit tag i mitt liv (vilket jag egentligen
började för tre år sedan när jag provade på att plugga
kulturgeografi) känns det väldigt bra. Jag har sagt ifrån mig
mitt gissel! Nu kan jag göra det jag vill! Det är klart, det har ju
alltid hängt på mig att göra nåt alla dessa år, men…
Jag lever i nuet, inte i det förflutna. (Och därmed ingen större
risk för trettioårskris!)

---

Onsdagen den 21 mars 2001

Jäklar vad svårt det är att sitta still och läsa till en
tenta och koncentrera sig på det man läser, när det enda
man vill göra är att vara kreativ! Som det är nu (fast inte precis
just nu, nu skriver jag ju dagbok) sitter jag och försöker mata mig
med information. Informationsriktningen är helt åt fel håll.
Jag vill informationen ska matas ut från mig!

Fast det jag läser är ju viktigt för framtida kreationer. Men det
är så tråååkigt. Jag har inte börjat läsa
geometrimodelleringspapperen ännu. Det bävar jag för. Just nu läser
jag finstilta, kopierade texter på svår engelska som behandlar alla
steg i renderingens underbara värld. Visste du till exempel att:

"Essentially, Mid Dist attempts to eliminate the need for the jitter or bias
parameters by storing the midpoint between the first and the second surfaces visible
to the light source in the depth map, rather than simply storing the distance
to the nearest surface. By doing this, a larger margin for error is provided,
thereby mitigating the incorrect self-shadowing problems."

Självklart, eller hur? Eller inte. Är det nån som förstår
och kan förklara, var snäll och skriv i gästboken.

---

Onsdagen den 28 mars 2001

En vecka senare är det bara att konstatera att tentan gick så gott
som åt skogen. Jag är förberedd att göra omtentan som säkert
kommer att vara i slutet av kursen. Blä.

Annars… himlars vad tiden går fort när man har roligt. Eller när
man gör nåt som inte är så roligt men man är så
inne i det att man till och med glömmer att äta. De senaste dagarna
har jag kämpat med efterarbetet på min MeanMachine-film, den där
med roboten som interagerar med mig själv inspelat i studion i höstas.
Men den är snart klaaaar! Den håller i skrivande stund på att
renderas på datorn i skolan. Eller förmodligen inte. Postproduction-programmet
Maya Fusion har säkert hängt sig vid det här laget eftersom vi
jobbar med en crackad version (alltså INTE licensierad (!), fast det är
folk från just Maya (klantiga sådana) som har fixat oss den crackade
versionen) (på grund av våra lata lärare som inte grejat oss
den riktiga) som kraschar efter trehundra utrenderade frames. Så om man
har en film på niohundra måste man alltså starta om datorn tre
gånger innan man har en komplett bildsekvens. Nåja, vi ska ha föreläsning
imorgon så det är väl bara att sätta på rendering när
läraren ska prata och starta om den när den väl har kraschat.

Annars är jag färdig med mitt portfolio! Gå in och kolla på
alla grejerna som finns där. Och nästan allt har jag gjort själv.
Sådeså!