För tjugo år sedan vaknade jag upp i en liten loftstuga någonstans i fjällen. Kalasdag, trots hemfärd efter en veckas skidåkning och grottbygge i snön. Härlig känsla kvällen innan och hela natten, förväntan inför den Stora Dagen. En dag då man kände sig alldeles speciell, en dag man ägde, en då dag då man var lite extra värd på något sätt. Bland Kellogg’s cornflakes och skogaholmslimpa med ost fick jag precis det jag hade önskat mig – ett armbandsur. En röd, glimmande urtavla, rundat repfritt glas, datumvisare och brunt läderarmband. Gick på batteri. Dra ut ett snäpp för att ställa klockan, dra ut två snäpp för att ställa datumet.

Men hemfärden i bussen blev som ett antiklimax. Inga muntra stämningar. Det som hade hänt hade satt hela Sverige i förstämning. Man gick omkring som frågetecken, en del med en tår i ögonvrån. Sorgen hos vissa var så påtaglig.

Sorgen kommer igen och uttrycks på något subtilt sätt genom media. Det skrivs och sägs mycket om vad som gick förlorat. Som om man upptäckte en ny värld, en andra sida, som man inte ville upptäcka. Men som förblev påtaglig. Och tiden går vidare.

Och den vävs samman med nya sorger, mer nära. Idag. En andra dag då hon inte kommer att ringa och gratta. Fast jag vet att hon finns, inuti. Och är glad för det, det räcker.

Fredagen den 3 mars 2006

Fågelinfluensaviruset har varit i Sverige några dagar nu. Igår satt jag och jämförde DN och Expressens hemsidor och hur de presenterade sina nyheter.

DN:

• Myndigheterna sätter in resurser för att hantera det farliga fågelviruset.
• Viruset är här. Döda fåglar funna.
• Veterinärer saknade skydd.
• Stöd fattiga länder som behöver mer hjälp i frågan.

Expressen:

• Militär ska inta zonen.
• De hittade dödsfågeln.
• Det börjar med snuva – sen slås hela kroppen ut.
• Paniken sprider sig efter tyska dödskatten (bild på galen katt).
• Så skyddar du dina kära.
• Medicinen räcker inte.
• 13 000 kan dö.

Vad är fakta? Vad är underhållning? Vad skapar (onödig) panik? Och idag har dessutom galna ko-sjukan nått Sverige. Äventyret fortsätter.

Söndagen den 5 mars 2006

SJ, SJ, gamle vän
Festligt att du lever än
Men du ser rätt krasslig ut
Snart hörs ditt sista tjut

När vi sjöng den där visan på musiktimmen i lågstadiet kunde jag inte riktigt tro på det vi sjöng. (Ungefär som jag i mitt tysta hade kommit fram till att skogsmulle verkligen inte var en tjomme som bodde i en jordhåla en bit in i skogen vid min mellanstadieskola.) SJ verkade i mina ögon riktigt fräscht, pendeltågen gick ofta, och man kunde ta sig nästan vart man ville i Sverige – till fjällen på vintrarna och till sommarmamma och sommarpappa på somrarna.

Idag fyller sveriges järnvägar 150 år. Idag för exakt 150 år sedan tuffade det första tåget i allmän trafik mellan Örebro och Nora. Vi får säga grattis och drömma om den dag då något annat än godståg mellan gruvan och hamnen rullar genom Skellefteå. Tåg gör mig lugn.

Tisdagen den 7 mars 2006

Jag slår 90 200. En välbekant radioröst säger:
"Välkommen till Telia. Vänligen knappa in det riktnummer och telefonnummer som ditt ärende gäller. Avsluta med fyrkant.
Tryck ett, tryck ett, tryck tre och så vidare. Ditt samtal kopplas nu till kundtjänst.
(Paus.)
Det är många som ringer till oss just nu. Ditt samtal är placerat i turordning. Vi tar emot ditt samtal så fort vi kan.
Ditt samtal är nummer… 67… i turordning.
Väntetiden beräknas för närvarande till… sju… minuter.
Tuuuut.
Tuuuut.
Ditt samtal är nummer… 59… i turordning.
Tuuuut.
Tuuuut.
Ditt samtal är nummer… 53… i turordning.
Tuuuut…

(Sju minuter senare:)

Du kopplas nu till telefonist.
Tuuuut.
Tuuuut.
Tuuuut.
Det är många som ringer just nu. Tyvärr kan vi inte ta emot ditt samtal. Var god försök senare.
Klick."

Tur att man har högtalartelefon och ägna sig åt annat under tiden.

Onsdagen den 8 mars 2006

Det blir ett smärre uppehåll här ett tag. Ty jag ska ju hit och jaga laviner en vecka.

Tisdagen den 21 mars 2006

Första gången jag kör bil utomlands: Tung snöblandat regn, modd på Autobahn, mörkt – halv fem på natten, ganska tung trafik (och då pratar vi tung som i många långtradare), trafikrytmen håller hastigheter runt 110 och uppåt. Dessutom rätt så kurvigt och backigt. Kroppen var full av positiv stress. Riktigt roligt!

Ännu roligare blev det. Serpentinvägar. Tryckutjämning. Motvilligt ifrånlämnande av körkort på uthyrningsställe. Svettiga pjäxor. Långa liftar och ännu längre backar. Italienare som kan tekniken att helt skamlöst tränga sig före i liftkön. Italienare som sitter bredvid mig i liftstolen och sjunger Eros Ramazotti. Överraskande få brädåkare. Hjälmfotingar (se bild) som i led zickzackar efter den Store Skidläraren.

Och så har jag åkt Madonna di Campiglios egna Ingemars-backe. Trots 65 graders lutning så var den överraskande skön att åka. Jag kände vingslagen (det kanske var de som gjorde att jag tog mig ner hel och torr). Alla vet ju att det var i den här backen som Ingemar som artonåring tog sin första världscupseger den sjuttonde december 1974. Ja, ni får ta på mig, ni som kommer åt.

Fredagen den 24 mars 2006

Norra Västerbotten, vår lokala nyhetsförmedlare, rapporterar om en händelserik natt. Om det nu vore så att tidningen tappar prenumeranter (vilket jag i och för sig inte tror) så kanske det skulle bero på just detta. Jag känner i alla fall en som slutat prenumerera av det aktuella skälet. Själv har jag aldrig varit officiell prenumerant, men jag grät inte heller blod över att tidningen försvann med premumeranten. Jag trivs bra med tjocka DN, även om det finns saker med också den att ha överseende med.

Fråga: Är ordet händelsefritt ett riktigt ord? Vad betyder det? Egentligen?

Söndagen den 26 mars 2006

Var är våren, frågar sig många.

Jag säger: Den är redan här!

Måndagen den 27 mars 2006

Läste i en gästbok idag att det finns fyra faser i en människas liv:

1. Han tror på jultomten.
2. Han tror inte på jultomten.
3. Han är jultomten.
4. Han har glömt bort jultomten.

Jag hoppas…

• innerligt att jag inte har hunnit till fas nummer 4.
• att andra ser mig i fas nummer 3.
• att jag är vuxen nog att se mig i fas nummer 2.
• att jag har så mycket barnasinne kvar att jag ännu inte hunnit krypa ur fas nummer 1.

Fas?

Torsdagen den 30 mars 2006

Förutom att TCO tycker att jag ska bli civilingenjör, detektiv eller storskurk så tycker svt att jag, om jag plötsligt skulle förvandlas till en hund, skulle bli en bullmastiff. Jag hade ingen aning om att det fanns något som hette så. Men nu vet jag. Jag, en bullmastiff. Tur jag inte vore en Jack Russel. En bullmastiff är tydligen muskulös, stark, snäll, bits inte, sällskaplig men självständig, psykiskt stark, anpassningsbar, glad, utåtvänd och lugn.

Jag vet inte. Jag känner mig inte särskilt muskulös.

Lördagen den 1 april 2006

Idag gjorde jag högskoleprovet. Fem gånger femtio minuter med stress och svett och hårt arbetande hjärnceller som jag inte visste fanns. Nytt för i år var att man hade förkastat det urgamla sättet att redovisa sina svar på. Tidigare fick man markera ett litet streck i en liten ruta på en svarsblankett för varje svar man trodde var rätt. Årets stora nyhet var en liten elektronisk dosa som man fick låna och knappa in sina svar i. Mycket smidigt. Resultatet skickades trådlöst till en dator som provledaren hade på sitt bord. Datorn behandlade svaren i realtid och den var kopplad till overheadapparaten som hela tiden visade hur många som dittills hade svarat rätt på respektive fråga. Det kan man kalla ett interaktivt högskoleprovsresultat! Mycket intressant att se på under provtiden. Om fem minuter kan den som vill logga in här och veta vilken normerad poäng man fick och huruvida man kommer in (eller inte) på den högskoleutbildning man hade tänkt söka. Framtiden är här!

Tisdagen den 3 april 2006

Föregående inlägg var ett aprilskämt, vilket alla tycks ha gått på eftersom jag inga reaktioner har fått.

Fredagen den 7 april 2006

Amerikanska och Israeliska (!) forskare har kommit fram till att en köldknäpp för tvåtusen år sedan gjorde att Jesus kunde lura alla att tro att han kunde gå på vatten när han i själva verket gick på ett isflak. Hade dagen ifråga varit första april så hade det varit ännu bättre.

Äntligen! Kan detta var den första i raden rön som hjälper oss att avmytisera karln?

Söndagen den 9 april 2006

Ska vi prata väder här igen? Vågar jag? Är det ett tecken på att jag inte har så mycket annat att säga? Visst har jag det:

Blomflugan sitter på mitt kontorsfönster och tittar ut över Älvsbacka och Anderstorp. Mycket längre kan han (eller hon?) inte se, ty en grå dimma har lagt sig som ett lock över den här landsändan. Värmen smyger sig oändligt försiktigt på. Tidigare idag föll lapphandskarna. De blev tyngre och tyngre. Till slut bestod de inte längre av snö utan bara av kalla vattendroppar som förhoppningsvis slog hål i den vita, ibland gråa, massan på marken. Det är snart dags att den försvinner. Till och med jag börjar tröttna nu.

Jag sa tidigare att våren redan är här. Jo. Den är svår att se. Men om man tittar tillräckligt djupt i trädstammarna, långt in i de ännu kalla, hårda knopparna, så kan man nog se att någonting är på gång. De vet nog att det snart är dags. Om en månad kanske vi får se resultatet någonstans, om vi har tur. Men det är mycket jobb fram tills dess.

Mamma brukade säga att hon älskade sådant här väder. Då kunde hon med gott samvete sitta inne och låta tiden gå. Inget att hämta därute. Ingen sol att ta in. Den tar paus. Kommer sen.

Långfredagen den 14 april 2006

Pausen forsätter. Och vi behöver alla ta paus i skrivandet ibland. Och eftersom jag äger den här bloggen får jag skriva precis hur sällan jag vill. Att jag därmed tappar besökare bryr jag mig inte så mycket om. Jag kan i alla fall stoltsera med att ha skrivit blogg i snart sex år. Fast då fanns det inget som hette blogg. Nätdagbok hette det. Men det blir egentligen lite missvisande, om man nu inte skriver varje dag. Fel att kalla det dagbok då. Men jag gör det i alla fall. Det är ju min bl… dagbok. Glad påsk.

Torsdagen den 20 april 2006

Konstaterar att det var precis ungefär precis ett år sedan jag slutade raka mig med hyvel, och lät det växa till tre-fyra-fem-millimeter. Det firar vi med att publicera en skrubbning kind mot kind, som från början ju var ett pris till z för sitt otroligt skarpsynta öga för skriftliga avigheter. Klicka här.

Äntligen!