Jag har hört man ska ha byta yrke två gånger i sitt liv. Jag har jobbat som pressbyråslav och som misslyckad datorgrafiker. (Bara ordet ’datorgrafiker’ är tillräckligt flummigt för att man lätt ska förstå enkelheten att misslyckas i det gebitet.) Och nu håller jag alltså på att skaffa mig ett nytt. Tanken med det är naturligtvis att jag ska ha ett yrke som är kvalificerat (vilket man inte kan säga att pressbyråslavyrket var), meningsfullt (vilket man naturligtvis kan tvista om ifall pressbyråslavyrket är eller inte) och tryggt (vilket man inte riktigt kunde säga om datorgrafikeryrket).

En man jag träffade i slalombacken i Bureå igår frågade om det gäller bara lite olika yrken fast i samma företag? Nja, allt är väl inte hugget i sten, trivs man med det man gör och är nöjd med det så är det väl bra. Men i mitt fall så stämmer kanske påståendet. Och trots att jag precis påbörjat en utbildning inom medicin så har jag redan nu sökt en annan utbildning. Man kan ju fråga sig hur jag ska ha det egentligen?

Måndagen den 2 april 2007

Gårdagens inlägg var inget aprilskämt. Eller jo… Eller jag vet inte riktigt… Okej, jag ville vilseleda lite, men allt jag skrev där är sant. Det skulle kanske kunna ses som ett meta–aprilskämt, eftersom avsikten var att spela på medvetenheten och vaksamheten om gårdagens datum – och få folk att tro att jag ville skämta aprillo. Vilseleda med hjälp av formuleringar, inte fakta.

• På frågan hur jag ska ha det egentligen blev svaret att jag gav mig ut och sprang en stund istället för att sitta hemma och glo i grammatikboken hela dagen.
• Jag träffade verkligen en man i slalombacken i Bureå i förrgår, ty det var fest med kören i toppstugan. Och inte går det att åka skidor där nu. Barmark. (Backen är förresten världsberömd för att vara den längsta backen i världen med en topphöjd på under hundra meter.)
• Och jag ska inte hoppa av logopedprogrammet. Jag har sökt en sommarkurs.

Långfredagen den 6 april 2007

Idag är dagen då man traditionellt ska deppa lite. Jag följer upp det genom att röra mig så lite som möjligt åt vardera håll, varken åt depphållet eller glädjeskuttssidan. Försöker hålla mig numb. Det görs genom att sitta i köket och fördriva tiden med lingvistiska övningsuppgifter varvat med en tom blick stirra ut genom fönstret på de svajande granarna på Getberget utanför. Och denna helg, som för många präglas av socialt umgänge med familj och vänner, försöker jag hålla huvudet kallt så att jag inte förvandlas till ett socialt vrak. Jag vet ännu inte om det kommer att lyckas. Helgen är inte över än.

Stormen är på väg att mojna. Men ännu så viner vinden längs sjätte våningens fönster. Jag hade ställt ett litet bord i hörnet på min balkong. Det är ett ganska lågt bord – en bra bit lägre än själva balkong-räckskanten. Ändå lyckades vinden greppa tag i det vräka omkull det. Där ser man. Lite mer dramatiskt än min brors beskrivning av de sydsvenska vinterstormarna.

Lördagen den 7 april 2007

Varsego, lite påskgodis. Den här killen är grym!

Måndagen den 9 april 2007

Häromnatten träffade jag mamma. Vi pratade. Länge. Det kändes som om det var ett tag sedan vi pratade med varandra. På riktigt. Som om jag de senaste två åren pratat till henne, inte med. Att jag sagt saker till henne och hon har lyssnat och tittat på och kanske avslöjat med sitt minspel vad hon tycker, men inte så mycket mer. Men nu – i drömmen – sa jag mitt, hon lyssnade och gav ett verbalt gensvar. Och så sa hon sitt.

Vi pratade om vad som hade hänt sedan sist. Sånt som hänt mig, och sånt som hänt i hennes sfär. Om bra saker och om dåliga saker. Saker man gjort som man är stolt över, och saker man har svårt att känna sig stolt över. Roliga, spännande, glädjefyllda händelser, och plågsamma och smärtsamma upplevelser som man bara är tvungen att gå igenom. Lätta, självklara saker man genomfört och upplevt, och tunga beslut som ibland har varit svåra att försvara men som har varit nödvändiga.

Och mamma reagerade som mammor ska göra. Hon sa: – Den saken var bra att du gjorde, riktigt bra. Eller det där du gjorde då, det tycker jag egentligen inte alls om att du gjorde, men jag stöder dig i ditt beslut. Allt har nämligen lett till den du är nu och det är det enda, det bästa, vi känner till.

Det som kommer fram i drömmar kommer inifrån. Med rätt pusselbitar är det ett steg på vägen i helandet.

Tisdagen den 10 april 2007

Det ligger en banan på ett bord i min hall.

• Det är ett formellt subjekt/platshållare.
• ligger är ett prepositionsverb.
• en banan är det egentliga subjektet.
• på ett bord och i min hall är två prepositionsobjekt, som också kan räknas som rumsabverbial (befintlighetsadverbial).

Den är snart helt och hållet brun.

• Den är ett demonstrativt pronomen.
• är är presensformen av vara.
• snart är ett adjektiviskt adverb som anger temporalitet. Även ett satsadverbial eftersom det påverkar hela satsen.
• helt och hållet är en adverbfras som anger modalitet.
• brun är ett vanligt adjektiv.
• snart helt och hållet brun är ett subjektspredikativ (beskriver hur den – bananen – är).

Om jag har förstått det rätt. Dessa två påståendesatser är för övrigt helt och hållet sanna.

Onsdagen den 11 april 2007

Kontakten med min “kvinnliga” sida:

[ ] köpt en hårfön till mig själv.
[x] sminkat mig i annat avseende än att se rolig ut. Det hände en gång, och det kändes faktiskt ganska trevligt.
[ ] följt med som smakråd vid en shoppingrunda.
[x] pratat känslor… nykter. Är det typiskt kvinnligt?
[x] skrattat under en romantisk komedi.
[x] berömt en person av manligt kön för sitt utseende.
[x] ringt upp en person utan konkret syfte.
[x] funderat på namn åt mina barn.
[ ] insett storheten hos barbra streisand.
[ ] lyssnat på en skiva främst för att personerna i bandet är snygga.
[ ] druckit cosmopolitan.
[x] sett ett avsnitt av “sex and the city”.
[x] sett två avsnitt av “sex and the city”. Men jag har nog inte sett tre.
[x] känt mig sugen på en kopp te.
[x] känt glädje över att få blommor i present.
[x] gjort någonting romantiskt på eget initiativ.
[ ] blivit arg utan anledning.
[x] gråtit efter nio fyllda år.
[ ] brytt mig om h&m:s val av modell.
[ ] insett storheten i linda skugges krönikor.
[x] kramat en kille.
[x] dansat.

Kontakten med min “manliga” sida:

[ ] ljugit om hur mycket jag har druckit.
[x] ätit en blodig stek. Är det manligt?
[ ] läst en biltidning. Räknas DN:s motorbilaga?
[x] framgångsrikt använt en borr, hammare och diverse andra redskap.
[x] styrketränat. Insåg snabbt hur förbaskat tråkigt det var.
[ ] fortsatt prata med en person av kvinnligt kön även efter det att hon visat sig vara tråkig, enbart på grund av att hon var snygg. Situationen har aldrig uppstått.
[ ] sagt att något, som var på gränsen att få mig att gråta som ett spädbarn, inte alls gjorde ont. Varför ljuga?
[ ] tillbringat en hel dag, enbart betraktandes sport på tv.
[ ] lovat att ringa dagen efteråt och sedan struntat i det.
[x] läst en bok av Jan Guillou. En – Ondskan.
[x] läst ett nummer av slitz. Egentligen lika mycket som en biltidning, så det blir ett halvt kryss var.
[x] dunkat någon i ryggen i syfte att få denne att känna sig uppskattad.
[x] känt mig hungrig efter att ha ätit en hel pizza.
[ ] gått på en Ulf Lundell-konsert.
[ ] använt händerna till att slå någon i syfte att skada denna person.
[x] diskuterat bröst.
[ ] gjort lumpen.
[ ] känt mig nödgad att bräcka någon i armbrytning.
[x] känt mig häftig över att åka jättefort i en bil.
[ ] enbart stirrat snettuppåt vid besök på en pissoar.
[x] lagat någonting på egen hand. Mat eller cykeln? Både och, fast att laga mat åt sig själv är otroligt tråkigt.
[x] skrikit “kom igen nu gubbar” på fotbollsplan. Spelarna var i åldrarna tio till tretton år.
[ ] tävlat i att dricka öl.
[ ] påpekat hur otroligt bögiga westlife eller annat valfritt pojkband ser ut.

Kvinnligt: 14/22. Manligt: 11/22. Enligt den här "enkäten" bejakar jag alltså min kvinnliga sida mer än min manliga. Jahopp, då får det väl vara så.

Fredagen den 13 april 2007

För att fortsätta på manligt-kvinnligt-linjen så kommer här en alldeles… alldeles underbar monolog som Steve har i ett avsnitt av Coupling. Han orerar om vi mäns relation till toaletten:

"We are men.
Throughout history we have always needed, in times of difficulty, to retreat to our caves. It so happens, in this modern age, that our caves are fully plumbed. The toilet for us is the last bastion, the final refuge, the last few square feet of man-space left to us.
Somewhere to sit. Something to read. Something to do – and who gives a damn about the smell?
Because that for us – is happiness.
Because we are men.
We are different. We have only one word for soap. We do not own candles. We have never seen anything of any value in a craft shop. We do not own magazines full of photographs of celebrities with all their clothes – on! When we have conversations we actually take it in turns to talk!
We have not yet reached that level of earth-shattering boredom and inhuman despair where we would have a haircut – recreationly.
We do not know how to get excited about really, really boring things about ornaments, bath oil, the countryside, vases, small churches…
I mean, we do not even know what – WHAT in the name of god’s arse is the purpose of potpourri? Looks like breakfast, smells like our auntie. Why do we need that?
So please – in this strange and frightening world – allow us one last place to call our own:
This toilet. This blessed pot. This fortress of solitude.
You girls – you may go to the bathroom in groups of two or more… We do not pass comment. We do not make judgement. That is your choice.
But we men – will always walk the toilet mile. Alone."

Lördagen den 14 april 2007

Söndagen den 15 april 2007

Nu har jag slängt bananen. Den blev till slut helt och hållet brun. Den har slutfört sitt syfte – vilket var att ge oss en lite inblick i en annan värld där saker har ett annat tempo, att se en förändring i en annan hastighet än den vi är vana vid. Vi har väl alla sett små filmer på blommor som slår ut på en sekund, fast det egentligen tar dem flera dagar. Men hur ofta har vi sett en banan bli brun på några sekunder?

Onsdagen den 18 april 2007

Jag håller på att återgå till min barndom. Efter att ha klivit av bussen så traskade jag med bestämda steg in på antikbokhandeln Nordbok vid busstorget och köpte ett par smurfalbum. De två jag köpte fick duga, men egentligen var jag på jakt efter albumet "Smurfbråk och bråksmurfar". Den handlar om att smurferna blir osams om hur man ska uttala korkskruv: korksmurf eller smurfskruv. Snart är hela svampbyn i Det Glömda Landet delat i två läger, och alla utom Gammelsmurfen är i luven på varandra. Det hela utvecklas så småningom till ett fullskaligt krig mellan de två lägren och Gammelsmurfen lyckas inte få stopp på dem. Allt endast på grund av en liten kommunikationstvist. Jag minns inte hur de lyckades få till stånd en varaktig fred, men jag tror att något allvarligt hände som fick alla att sluta upp med stridigheterna och tänka efter.

Jag tycker temat känns tämligen högaktuellt, i det att det handlar om eskalerande konflikter som för det mesta handlar om brist på kommunikation, trångsynthet, brist på respekt, ett hunger efter egna egoistiska intressen och en mystisk vilja att bestämma hur världen ska te sig. Det finns många exempel på sådana konflikter genom historien, och jag tycker det är lätt att börja tänka på hur ett visst stort högljutt land i väster har agerat, och agerar just nu. Om man nu kan jämföra smurferna med världspolitik…

Måndagen den den 23 april 2007

Inatt drömde jag om att en festival kom till stan. En slags cirkusfestival, som hade med sig de mest bisarra uppvisningarna man kunde tänka sig. Allt i en slags rå moulin rouge industri-stil i vitt, svart och mörkbrunt. Den pågick hela veckan. Biljetterna man köpte gällde för hela veckan och blev dyrare och dyrare. Första dagen kostade 300 kronor – sista dagen kostade 2500 kronor. Den "cirkuskonst" som intresserade mig mest var en slags tävling som ägde rum på en bangård med en massa kraftledningar. Man hade en massa gamla, trötta hästar som med ryttare tvingades galoppera ovanpå dessa högspänningsledningar, tills de dog av utmattning eller alldeles för många volt genom hovarna. Den som hade hunnit längst innan den trillade av ledningarna vann. Och i drömmen tyckte jag det var obehagligt, men samtidigt fascinerande.

Tolkningar, någon?

Tisdagen den den 24 april 2007

Jag gjorde ett test som skulle visa vilken ledartyp jag är. Obehagligt, men samtidigt fascinerande, även detta.

Jag gjorde testet en gång till, och den här gången svarade jag på 45 frågor istället för nio eller 18. Då blev jag en helt annan person. Inte lika obehagligt, men lite störande. Om man inte kom fram till det innan, så förstår man nu att de här testen inte säger världens sanning. Jag som trodde det.