Söndagen den 2 december 2007

DN har haft en intressant artikelserie om klimathotet. För varje artikel har jordens medeltemperatur ökat med en grad, från en till sex grader. Hela uppslag, mycket illustrationer, bilder och reportage från jordens alla hörn har berättat om vad som kommer att hända ifall temperaturen stiger så mycket. Spänningen stiger. Ett effektivt sätt att under en veckas tid spä på klimatångesten. Artikel nummer sex (sex grader) var läskig. Idag avslutar de med två lugnande och pedagogiska uppslag om vad världen måste göra och vad man själv kan göra för att bromsa.

Jag gör deras egna utsläppskalkylator. Enligt den släpper jag ut 4,1 ton växthusgaser per år – 1,4 ton genom mitt boende, 2,1 med resorna och 600 kilo genom vad jag äter. Det är mycket att kånka på. Det är ungefär lika mycket som genomsnittsvärldsmedborgaren, men två ton mindre än medelsvensson. Inte för att det räcker – jag får tipset att byta ut mina glödlampor mot lågenergilampor, flytta till Umeå istället för att pendla 84 mil per vecka (no can do) och äta mindre kött. Den värsta boven är mina enstaka resor med flyg 1-10 timmar per år – det genererar ungefär ett ton växthusgaser. (Är det därför Sterling har ställt in mitt flyg till jul?) Hade jag haft fritidshus så hade jag släppt ut ett drygt ton till, och det konstiga är att det enligt testmakarna är sämre att ha fritidshus i Norrland än vid kusten i södra Sverige. Hm.

Men många av råden man får för att minska energiförbrukningen är ju faktiskt ganska lätta att genomföra. Lågenergilamporna kostar visserligen mer än vanliga glödlampor, men de håller ju faktiskt också mycket, mycket längre. Elementen behöver ju inte stå på max. Jag kan vara mer noggrann med att sätta på motorvärmaren till bilen lagom innan jag vet att jag kommer att använda den. Alla de här småsakerna, och andra, lättar kanske litegrann på samvetet, men det känns ändå tomt på nåt sätt. Även om många bäckar små gör en stor å så känns mitt bidrag till att rädda världen som en ångdroppe i havet. Kontrollen ligger inte så mycket här, hemma hos mig, utan hos makthavarna. Och som en liten människa vid avgrunden kan man inte göra så värst mycket annat än att knipa ihop ögonen och hoppa och hoppas att allt går bra till slut.

Måndagen den 3 december 2007

ICA på Morön har en nylanserad livsmedelsprodukt i frysdisken. Eller också är det ett litet glädjetjut för att affärerna går så bra:

Onsdagen den 5 december 2007

Det är inte speciellt ofta det händer, men idag exploderade jag.

Bakgrunden ges i inlägget från den 28:e november. Visst blev det en följetong. En kort sådan. Igår ringde jag Sterling för att höra hur det gick med det där. Och personen jag talade med kunde inte ge några ytterligare besked. Men hon besvarade i alla fall min ängslan med att "det skulle inte vara några problem" (citat som inte är färgat av mig som subjektiv part i ärendet). Och de hade alla detaljer om min belägenhet nedskrivna. Skönt, tänkte jag. Förra veckan kunde de ju till och med garantera att de skulle hitta något åt mig, kanske med ett annat flygbolag. Hon kunde i alla fall ge beskedet att den ursprungliga avgången var inställd "på grund av tekniska problem". Märkligt, tänkte jag spontant. Fixa. Ni har tre veckor på er.

Imorse, när jag som bäst knäckte knogarna inför sista-dag-läsandet inför tentan i tal- och språkutveckling imorgon kväll, damp det ner ett mejl från Sterling. Hanne meddelade på danska att de bokat om mig till ett flyg som gick mot Malmö ungefär samtidigt som min flight från Skellefteå. Alltså inte ett flyg som gick i lagom tid efter min anslutning.

Den där obekväma känslan var alltså väldigt berättigad. Genast jag såg mejlet visste jag på något sätt att det var det här jag väntat på.

Jag slängde mig ilsket på telefonen. Lyckades vara behärskad och saklig och ändå uttrycka min frustration. Men det var tvärstopp. Mannen gav mig två alternativ – acceptera ombokningen, boka om till någon annan dag eller pengarna tillbaka. De bokar inte flyg hos andra bolag. Jag var maktlös. Det var fel av den danska tjejen att garantera något. Andemeningen var denna: Take it or leave it. Skyll dig själv som köper separata flygbiljetter från olika flygbolag. Vi tar vårt ansvar för den inställda avgången genom att erbjuda pengarna tillbaka eller boka om till en annan avgång med Sterling. Men vi skiter i om du har andra avgångar med andra flygbolag som måste passa. Det är inte vårt ansvar. Punkt.

Så där satt jag, med två flygstolar som går samtidigt, en med Sterling från Arlanda till Malmö, och en med SAS från Skellefteå till Arlanda. SAS-studentbiljetten går inte att avboka eller boka om till en tidigare avgång den dagen. Helt jävla värdelöst.

Nu kommer jag ändå kunna fira jul med min bror och hans familj, för det fanns – kors i taket – lediga platser kvar den dagen, till ordinarie pris – hela vägen ner till Skåne med Skyways och SAS.

Jag begärde pengarna tillbaka från Sterling. Men på grund av deras "tekniska problem" så kostar min julresa till Skåne nästan dubbelt så mycket (3394) som tidigare (1842). Det är nästan hälften av min månadsinkomst som student (7364). Nog är det värt det, för det innebär ju julfirande hos min bror. Men det är inte tack vare Sterling.

Måndagen den 10 december 2007

Det är mycket att stå i nu. Det är därför det slutar hända saker på den här sidan.

Och trots att jag inte riktigt vet hur jag ska få tillbaka pengarna från Sterling, eftersom jag har bytt bank och inte har kvar vare sig visa-kort eller konto med vilken jag betalade biljetten, och trots att jag inte hunnit "klippa" mig och trots jag börjar få brist på rena kalsonger och det är inte tvättid förrän på lördag kväll och trots jag inte hunnit svara på mejl från G och trots att det i veckan blir korvstoppning om bland annat digestions- och urogenitalorganens sjukdomar och jag begriper inte vilken nytta vi blivande logopeder kommer att ha av det och trots att jag måste köpa nya byxor för min garderob börjar så smått kvida ett litet och diskret men tydligt rop på hjälp…

…så är jag rätt glad ändå.

För snart är det jul. Och en ny liten release…

Torsdagen den 13 december 2007

Idag, på bussen hem (linje 98, den så kallade komfortbussen – inte samma sak som norrlandskusten), gick det omkring en tomte och sålde lussebullar. Han hade en luciatärna med sig. De båda såg ut att vara runt 70 år gamla. Mysigt. Och goda bullar var det också.

Fredagen den 14 december 2007

Med anledning av min tre-kilo-morötter-i-tårtkartong-leverans till ambulanspersonalen på Skellefteå Lasarett härommånaden så har jag fått en specialstickad halsduk.

Den är så skön så. Märkbart varmare än den småtrista ljusgrå H&M-halsduken jag hade förut. Tack, M!

Lördagen den 15 december 2007

Nästa lördag.

Tisdagen den 18 december 2007

10:09. Nu tänkte jag hinna före Norran.

En svan har frusit fast i älvsisen. Polisen har larmats och de står just nu och funderar på hur de ska gå tillväga för att rädda den.

Kom ihåg var du läste det först.

10:34. Nu har polisen gett sig iväg, men den stackars svanen är kvar. Han sover. Det är smart – det är väl det bästa man kan göra i predikamentet han befinner sig i. När polisen var där var han vaken. Det var klokt det också, för närvarande var även en reporter från Norran, som tog bilder (med blixt) och intervjuade poliserna (med anteckningsblocket i högsta hugg). En mediemedveten svan, alltså. Allt kunde beskådas genom kikaren på Skeribi. Innan dess hade polisen stått med en orange räddningslina, vilket såg lite fånigt ut. För även om de hade lyckats kasta ut linan ut till svanen – en bra bit ut – hur hade de tänkt sig att svanen skulle hjälpa till? Det hade verkligen varit en syn att se svanen flaxande med den ena repändan i näbben och poliserna i den andra, i en gemensam dragkamp för att få loss honom. Det hade varit en riksnyhet.

Vad som krävs här är en isbrytare. Jag väntar med spänning. Och fortsätter gräva ner mig i kammarhypertrofi och malabsorbtioner.

10:50. Svanen är borta. Han blev nog less och gick iväg. Det är säkert han som simmar omkring precis nedanför Brinken precis just nu.

Fredagen den 21 december 2007

Det hänger i luften. Dan före dan före dan före dopparedan njuter jag av julledigheten och går hemma och pysslar med saker som inte har något med prestationskrav (läs studier) att göra. Saker man kanske måste göra, men pressen är inte speciellt stor, man har gott om tid och jag känner mig avslappnad. Skönt. Trivselheten är hög. Stryker en liten skjorta, packar en liten väska, slår in en liten julklapp, bränner en liten skiva, ringer ett litet samtal, skriver en liten blogg, vattnar mina stackars små växter, bäddar stora sängen.

Imorgon är det julkonsert. Om du inte kan gå, säg då inte att det beror på att du inte gillar glögg och pepparkaka!

Söndagen den 23 december 2007

Arlanda, 16:24. Det springer omkring en tomte i terminal 4 och jonglerar med käglor. Han får spridda applåder från resenärerna.

Några kilometer ovanför Jönköping, 18:14. Planet till malmö är fullt och trångt. Jag hade valt att sitta vid gången. 20D. På plats 20E bredvid mig sitter en ranglig tonåring med sin svarta jacka över huvudet och sover. Vid fönsterplats (20F) sitter en medelålders kvinna och ser ut att ha tråkigt. Hon har sin väska i knät. Väskan låg först under sätet framför henne – men hon kände sig kanske nödgad att ta upp den då en rätt söt mellanstor vit och lurvig hund stack upp sitt huvud mellan hennes ben och hälsade snällt med sina stora ögon. Kvinnan reagerar på ett anmärkningsvärt neutalt sätt på hundens existens, lite som om den inte fanns. Jag tror det är den stickande damen på raden framför som är ägaren. Hon är fullt upptagen att prata med sin man, så det verkar som om hon inte vet om att hennes hund är på rymmen. Den uttåkade kvinnan får påhälsning inte bara av en hund på hennes fötter, utan också av tonåringen, som nu sover gott mot hennes axel. Han är kanske hennes son. Svårt att veta. Jag har inte märkt att de pratat med varandra.

Måndagen den 24 december 2007

Från mig till er alla, som inte hört den än – ladda ner min julvisa här: Min svala älskade. Hoppas sillen smakar.

Tisdagen den 25 december 2007

Jag gjorde storslam på julklappsleken igår. En tomte och en snögubbe som hänger och gungar i taket. 30 kronor styck på Hemköp i Landskrona.

Nyårsafton den 31 december 2007

Vad gjorde du 2007 som du aldrig gjort förut? Arbetat inom vården.
Håller du dina nyårslöften och ska du ge ett för 2008? Jag brukar inte ge några för då finns det inget att hålla. Om det är något jag behöver förbättra inom mig själv behöver jag inget nyår för att göra avstamp mot det.
Fick någon i din närhet barn? Jo, J & F fick A, D & E fick V och D & M fick I.
Dog någon i din närhet? Nej.
Vilka länder besökte du? Norge, Irland och Storbritannien.
Vad skulle du vilja ha 2008 som du saknade 2007? Ett stabilt sinne som varar hela året.
Vilket datum från 2007 kommer du minnas, och varför? Den 21:a december, för då hade jag namnsdag.
Vad var din största åstadkommelse? AnatomiFysiologitentan den 8 juni.
Vad var ditt största misslyckande? Utvecklingspsykologitentan den andra mars.
Vems beteende förtjänade att firas? B, som var min ciceron i Nordirland.
Vems beteende gjorde dig ledsen eller arg? M, som är tvetydig i sin vilja att hålla kontakten. En enda gång på ett helt år.
Var tog det mesta av dina pengar vägen? Mina semesteraktiviteter.
Vad gjorde dig jätte, jätte, jätteexalterad? Mina semesteraktiviteter. Och annat. Det finns mycket som gör mig exalterad.
Vilken låt kommer alltid att påminna dig om 2007? Imogen Heap – Hide and seek.
Bästa filmer 2007? Little Children, Mitt liv utan mig.
Vad önskar du att du hade gjort mer av? Släppt loss.
Vad önskar du att du hade gjort mindre av? Grubblat.
Favorit TV-program? Planet Earth.
Vilken var den bästa boken du läste? Erlend Loe – Fakta om Finland.
Vad gjorde du på din födelsedag? Försökte plugga till utvecklingspsykologitentan följande dag.
Hur skulle du beskriva din stil 2007? Som i två akter – den första ganska försiktig och ihopkrupen, den andra mer bekymmersfri, uppvecklad och glad.
Hur höll du dig ifrån att bli galen? Utbildningen.
Vem saknar du? Mamma.
Vem var den bästa nya personen du träffade? A.
Berätta om en värdefull läxa du lärde dig 2007: Läxa… hm… det kräver att jag ändrat på ett direkt felaktigt beteende, och om jag har ett direkt felaktigt beteende vet jag nog inte om det.
Lärde du dig något nytt under 2007? Överlag – att trivas med mig själv.
Vad vill du lära dig under 2008? Allt!