Tiden går fort när man har trevligt. Den gångna veckan har jag:

• flugit flyplan.
• duckat för golfbollar när vi råkat gå genom Sveriges tredje äldsta golfbana på yttersta delen av Falsterbonäset.
• inte sett många gåsar eller grodor, fast de hördes. Och varnades för.
• tittat på mäktig och mäktigt ljussatt luftakrobatik just innan braständningen i Pildamsparken.
• ätit årets första leisure-glasspinne på Ribersborgsstranden.
• ridit häst i Söderåsen.
• kikat på gravar i kryptan i Lunds domkyrka.
• gått på museum.
• fått spö av en brorson i fifa 2009 (tror jag det var).

Bland annat.

---

Fredagen den 7 maj 2010

Uppsatshetsen är i full gång. Det ska bli en magisteruppsats så småningom. Om ett halvår. Då ska världen veta mer om röstintensiteten hos parkinsonspatienter som fått en slags pacemaker inopererad på två olika ställen i hjärnan.

Eller hets. Den här veckan har inte gått i många knop. Jag ser det som en liten smekmånad, mellan projektpresentation (gjord) och dataanalys (inte gjord). Det är oroande skönt.

Jag tänkte att Kerstin ska hjälpa oss med peppen att komma igång med skrivandet. Hon vet bara inte om det än.

---

Söndagen den 9 maj 2010

Luften är stilla.
Ingen turbulens.
Marken framför mig ligger öppen.
Alla linor kontrollerade.
Alla karbiner ihakade.
Jag är redo.
Ett par första steg framåt.
Övergår i lätt löpning.
Ökar hastigheten.
Trycker på.
Dras plötsligt uppåt.
Tappar fotfästet.
Lyfter.
Stiger.
Uppåt.
Ser marken försvinna.
Drar till höger, vänster.
Luften är jämn, stilla.
Jag kan ta mig fram vart jag vill.
Upp, ner, höger vänster.
Ser en skock rådjur i en skogsglänta.
Får sällskap av en flock måsar.
Och jag är en av dom.
Fri.

---

Tisdagen den 11 maj 2010

När Den långa rödhåriga var ute med Pudeln i skogarna bakom Sjundande dalen igår noterade hon att det ännu var hårt packad snö där det tidigare i vinter funnits skidspår.

Följande natt (inatt alltså) drömde jag att jag for fram i skidspåren bakom Sjungande dalen. Det gick undan, både uppför och nerför backarna, i ett spår som jag annars brukar rata eftersom det brukar vara så skräpigt där plus att det brukar vara söndertrampat här och var.

Okej, jag längtar också efter sommaren (snart här!), men det är tydligen svårt att bli av med längtet efter en välpreppad längskidanläggning…

---

Torsdagen den 13 maj 2010

Finns det inte snö så finns det asfalt.

Hjulen på mina inlines håller tydligen ännu, sex år efter inköp. Dom rullar under mina fötter och stavarna ger ifrån sig ett ljud som torsdagslediga (röd dag) spatsörer inte är riktigt vana vid att höra. Tapp, ta-tapp, låter det för varje stavtag jag gör.

---

Fredagen den 14 maj 2010

Kaboom, sa det, och så blev det sommarvärme. Shortsen åkte på, efter att ha glass-hängt på stan en stund på stan. Tjejen i skyltfönstret hade fattat det. Korta byxor och sommarbh, men hon var tvungen att sitta inne på ginatricot och göra reklam. Man kunde riktigt se hur hon satt och suckade. Men hav förtröstan, kära gina, ty det är klämdag och konstiga öppettider och snart ska även du få komma ut och smutta på en mjukglass vid Sveriges konstigaste torgfontän.

---

Lördagen den 15 maj 2010

En vacker dag gjorde Simon en skräckis:

Genialiskt, tänkte jag, och gjorde en dålig remake:

Allt före bemärkelsedagen.

---

Söndagen den 16 maj 2010

För exakt precis tio år sedan skrev jag dom första orden på den här sidan! Smaka på det du. Tio år. I sammanhanget är det ganska länge sedan. Mycket har hänt och skrivits. Och såklart ska det firas! Jag har gjort en tävling, och den som vinner den vinner ett presentkort innehållande två biobiljetter.

–> Mer om tävlingen, regler och tips här <–

---

…och för den som inte orkar tävla just nu (alternativt redan gjort det): Simons kontring till min remake kommer här:

Man blir så… lycklig!

---

Mandagen den syttende mai 2010

Det har kommit in några bidrag till tioårsquizen, och för varje gång blir jag lite mer rörd än gången innan. För dig, dig och dig som inte gjort den ännu, sluta läs nu och –>gör den.

---

Onsdagen den 19 maj 2010

Närmar mig Mullberget på vägen hemåt. Bland träden på den skogsbeklädda kullen, ovanför musikskola och grävmaskiner som gräver för en rondell, går en man omkring och spelar säckpipa. Dagens oväntade möte.

---

Lördagen den 22 maj 2010

Det sticker upp ett järnrör ur trottoarkanten mitt i stan. Den lokala nyhetstidningen slår upp nyheten med stor bild. En person säger att gatukontoret borde ta bort det, och har kontaktat tidningen först. Det framgår inte om personen ifråga själv har kontaktat gatukontoret om saken.

Jag vill inte vara sämre, snarare bättre, och skickar en försynt fråga till kommunens kundtjänst om deras entreprenörer anser sig ha gjort klart sandsopningen för i år, för i så fall har de missat en del ställen. Om svaret dröjer så utgår jag från att de är upptagna med järnröret.

---

Tisdagen den 25 maj 2010

Nu är den här nätdagboken tio år och en vecka gammal. Det kanske är lite nördigt, men det känns fint att säga så. Och den däringa 10-årsquiztävlingen är nu över (och ja, det är nu över ett dygn sedan den avslutades, men jag har ju faktiskt också ETT LIV VID SIDAN OM.

Responsen har varit riktigt överväldigande stor (inte). Sex personer har bemödat sig gå igenom frågorna och angett sina namn och mejladresser. (En av dessa har svarat på frågorna två gånger för att förbättra sitt resultat.) Jag tackar och bockar! Dessutom har två okända individer svarat på frågorna utan att ha angett sitt namn och mejl. Den ena av dessa två hade bara ett enda fel (och svaret inkom också något försent), och jag tackar även den personen för engagemanget, för om man har så pass många rätt så är det ett tecken på att man lagt lite manken till för att ta reda på de rätta svaren. Man kan nog rätt säkert säga att precis hälften gjort just det – lagt manken till, ty har man blott 3 till 6 rätt så tror jag man mest har gissat svaren utan att att forska lite.

Här visas då resultatfördelningen för quizen:

Staplarna representerar någon eller några som har fått respektive resultat på x-axeln. (De mörkare staplarna representerar de som är utanför tävlan.) En har alltså fått 3 rätt, en har fått 4 rätt och så vidare. Och två stycken har spikat quizen. Och dessa två… är… (trumvirvel)

Enar och Walle!

Och som utlovats så blir alltså lotten som avgör vem som vinner två biobiljetter! Eller… kanske inte lotten… för att göra det lite roligare så får pudeln Göte avgöra:

Grattis!

(Tillägg: Maten på de båda tallrikarna var av samma kvalité, samma mängd, samma temperatur samt samma initiala avstånd till både hund, kameraman och väggar. Götes beslut kan ej överklagas.)

(Tillägg: För den som vill veta de rätta svaren så presenteras de här. Ge dig till tåls.)

---

Torsdagen den 27 maj 2010

Nu drar vi igenom facit. Några frågor och svar per dag.

• Fråga ett: Vad hetter bilskoleläraren?

Han hette Bob. Han såg inte ut som en bilskolelärare. Han rekommenderade mig att planera, så att jag har allting färdigt innan jag kommer till en kritisk punkt. Jag tror han har lärt mig hyfsat mycket, för jag har ännu icke orsakat några större incidenter i trafiken.

• Fråga två: Elva dagar före bilskoleläraren röstade jag. Vad röstade jag?

Ett par veckor innan jag tog lappen var det alltså folkomröstning till europeiska valutasamarbetet EMU. Jag röstade nej, därav känslan av att vara grinig. Ingen vill vara en nej-sägare. Men jag är fortfarande glad över mitt val.

• Fråga tre: Under en rätt så lång cykeltur passerar jag slottet Fiholm och hittar bara folk jag inte känner. Men vart är jag på väg?

Den här frågan var tyvärr något felformulerad. Tre av svarsalternativen kunde faktiskt vara rätt, eftersom jag under cykelturen skulle passera både Västerås och Stockholm. Men det slutgiltiga målet var Stockholms skärgård.

• Fråga fyra: Varför gjorde jag ett uppehåll i det publika bloggandet i början av 2005?

Det var definitivt inte ren lättja, det var av personliga skäl. En jobbig tid i mitt liv.

• Fråga fem: Vilket monster är argt på Axels tivoli ?

Eller han kanske var arg för att ingen åkte just hans åktattraktion klockan nio på en söndagförmiddag.

• Fråga sex: Om jag plötsligt skulle förvandlas till en hund så skulle jag blir en…

…bullmastiff. Det är en hundras man inte ser speciellt ofta, men den verkar ha idel goda egenskaper. Utan att skryta.

---

Söndagen den 30 maj 2010

• Fråga sju: Bananen. Den låg där i hallen och filmen visade att den till slut blev…

…brun. I ett försök att fånga en långsam värld, lät jag en banan ligga orörlig i hallen och tog en bild om dagen och satte ihop till en film. När allt det gula hade försvunnit hade den krympt något. Då ansåg jag filmningen vara fullbordad och slängde bananen innan den hade hunnit bli svart och sprida en odör i min hall som skulle omöjliggöra vistelse där.

• Fråga åtta: Vad rubbar mitt spatiala självförtroende?

En dörr gav mig ett jack i pannan och ett inre fyrverkeri när den inte befann sig där jag trodde.

• Fråga nio: Jag vill anmäla några lama…

…nunnor. Meningen syftar tydligen till att producera lagomt många nasala konsonanter i ett yttrande. En annan jätteintressant egenskap meningen har är att alla konsonanter är tonande. En av många standardmeningar i svensk akustisk lingvistik.

• Fråga tio: Vem försökte lära mig hur man undviker lyxhororna i den undre världen på Stockholms krogar?

Det var Sinatramannen, som jag träffade på ett vandrarhem på Österlen när jag lärde mig flyga skärm där. Han arbetade som artist med enbart Frank Sinatra-låtar på sin repertoar, ansåg sig vara Linköpings Gudfader och motionerade med en väldigt lustig form av gåing.

• Fråga elva: Jag satte en lapp på en cykel utanför huset och skapade kanske ett skräckvälde. Vad var mitt budskap?

Jag tyckte att ägaren alltid parkerade den en aning för nära porten, så att man var tvungen att gå en liten – visserligen harmlös men ändå – omväg för att nå min egen cykel som prydligt står i cykelstället. Jag visade inga som helst aggressioner med lappen, jag försökte mer göra det till en försiktigt påpekande. Det tog ett par dagar innan ägaren upptäckte lappen. Och hädanefter stod cykeln parkerad jättelångt ifrån porten.

• Fråga tolv: Hur långt är Vitbergets enmilaspår?

Enligt min gps är den 9,8 kilometer. Den senaste säsongen hade spåret krympt ytterligare med 300 meter, efter en omdragning och installation av elljus.