Min storebror prenumererade på tidningen Svenska MAD på åttiotalet. Jag läste och fnissade, tyckte det var lite väl mycket text här och var, men varje gång jag fick lov att läsa blaskan var det alltsomallt en trevlig upplevelse.
Idag for vi på en loppisrunda i några byar i den norra kommundelen. Där hittade jag en ”inbunden” årgång från 1987.
Rätt vad det är så stannar vi till vid Harsprånget. Ingen har bott här på trettio år, då det sista huset fraktades bort. Men miljoner ettriga mygg huserar alltjämt här. Och en cachegömma som fylldes på med lite bytessaker.
”Kom då slöfockar!” gastade hon, på väg tillbaka ned mot Låktatjåkka efter en tur (inkl tältövernattning) till Trollsjön, en på flera sätt magisk pärla i fjällen nära Riksgränsen.
Det här såg ju eländigt ut. Men troligen sitter de här och pustar ut efter en heldag med barn som vill göra allt som… ja, sånt som barn vill göra med kaniner.