Ja, vi hade ju bjudit in vänner till lite skridskoåkning, men sur-november bestämde sig för att komma tillbaka och blöta ner. Så det fick bli 100% inomhusaktiviteter.

En jordgubbsmer, en lysande tomte och en svartvinbärsbakelse. Tre bra grejer på en skyltsöndag.

Att äckel-sur-novembervädret håller i sig in i december ska inte påverka mig. Jag ger mig i ut i det kompakta mörkret och blötsnön, med P3 Historia i öronen och trampar mig de 1,7 milen förbi Ostvik och Frostkåge och några skogsbilvägar. Hej serotoninet och noradrenalinet.

Okej, sur-november fick foten efter några dagar. Dags för snö som förhoppningsvis är här för att stanna. Peppar, peppar.

Dagens träningspass var i paritet med gårdagens. Då hade det fallit en decimeter snö som lade sig rätt blöt på isen, men det är något med det där med att skotta upp skridskobanor har jag upptäckt. Så det blev en blygsam rundel (~100 m) på vår sida. Alltför blygsam tyckte jag efter ett par varv.

Så idag, efter att det hade fallit ytterligare en decimeter, skottade jag upp den lilla rundeln (~100 m) PLUS en raka på ~50 meter. Det mesta är en sjö ovanpå isen, men jag hoppas på frysning de närmsta dagarna.

Nu när solen bara orkar sig en liiiten liiiten bit ovanför horisonten så ser man den mest då den lyser på trädtopparna. När gryningen direkt övergår till skymning.

Nu är det bara tio dagar kvar. Sankt Olovs kyrka i Skellefteå, tisdag 18 december klickan 19.00. En av julens milstolpar.

Äntligen ett snö”o”väder värt namnet. Men bara knappt. Dock tillräckligt för att vara detta som ligger kvar. Och man måste ut och motionera. Ej med skidor ty det finns inga uppdragna spår än. Ej med löparskorna ty det är för moddigt. Men dubbarna sitter säkert på cykeln så det fick bli en tur via Ostvik och Frostkåge.

Det blev plusgrader och snömodden förvandlades till slask deluxe. Men det skiter folk i och går på marknad ändå. Juligt!

Slasket frös till sist till och skapade en knottig skridskobana, fullt åkbar. Jag har dock bestämt mig för att inte skrapa upp banan mer i år. Så efter nästa snöfall så är årets korta skridskobanesaga all.

Lucia i gympasal. En klassiker.

Jag är en smula överraskad och likaledes nöjd över att se en betydande mängd stjärngossar i tåget.

Ibland, när jag kör de nio mörka och krokiga kilometrarna längs med Gamla Kågevägen, känns det som om jag förföljer en bil.

En sån tur att man kan hitta ett par begagnade skidglasögon för 15 kronor på second hand istället för ett par nya för tjugo gånger mer.

Det här är första gången jag är på Skellefteå Kraft Arena och tittar på folk som åker skridskor. Skellefteå konståkningsförening har juluppträdande under namnet Christmas on Ice.

Ingen bild idag (och INTE IGÅR HELLER, JAG VET) men däremot ett e-brev till Skellefteå kommun. (”Brinken” är ett parkeringshus.)

Hej. Denna historia hoppas jag att någon ansvarig hos Parkeringsvakten orkar läsa:

Torsdag 22 november, ca kl 13.00 – 13.15?
Jag (Thomas) ska parkera i Brinken. Automaten vid bommen avläser min bils regnr (JZH 993) och jag släpps in automatiskt. Jag kör två varv i parkeringshuset, men det är fullt och jag kör mot utfartsbommarna. Bilen framför mig har problem med att bli utsläppt, jag ser föraren sticka in/ta ut kort och biljett några gånger innan hen blir utsläppt. Det blir min tur att köra igenom bommen, men den öppnas inte.

Blir stressad (bildas snabbt kö bakom) och trycker på biljettknappen (ser först inte att det finns en hjälp-knapp). Får överraskande nog en biljett, stoppar in den igen. Automaten säger ”restavgift 52 kr”, ingen mer info. Tänker att det måste vara fel, jag har ju just kört in. Betalar ändå i hopp om att bli utsläppt. Blir ändå inte utsläppt.

Upptäcker då hjälpknappen. Mannen i högtalartelefonen släpper ut mig efter att ha frågat vilket regnr det gäller.

Jag kör ut, parkerar i Arkaden P-hus (med p-appen) och går till kundtjänst. Deras teori (och min misstanke) är att jag har betalat framförvarande bils skuld. De tar mitt telnr och ska be Parkeringsvakterna ringa upp mig. (Jag parkerar ca 30 minuter, avslutar den med p-appen, sedan far jag på jobbet.)

Onsdag 28 november 11:43.
Parkeringsvakterna ringer. De bekräftar att jag har betalat någon annans skuld men av någon anledning kan de inte göra en återbetalning. De erbjuder en eftermiddags gratis parkering i Brinken som ersättning, ”allt” jag behöver göra är att i appen stänga av den automatiska bomöppningen, ta en biljett och gå upp till kundtjänst så ska de ordna det. Jag accepterar men tänker att jag troligen aldrig kommer utnyttja erbjudandet då jag mycket sällan behöver vara i stan en hel eftermiddag.

Fredag 14 december ca kl 13.30.
Min fru kör ner i Brinken med samma bil (JZH 993), bommarna öppnas inte automatiskt. På automaten står det något om att parkeringen för denna bil redan pågår. Hon trycker istället på knappen, tar en biljett och parkerar. När hon har avslutat sina ärenden på stan går hon till kundtjänst och ber dem kolla så att det inte är något konstigt som pågår med pågående parkering. Kundtjänst ”kollar något på något sätt” men hittar inget konstigt. Min fru betalar parkeringen (biljetten) i kundtjänst, går ner till bilen och blir utsläppt med biljett.
Just då ringer Parkeringsvakten till henne, de har upptäckt att denna bils parkering i Brinken har stått och tickat sedan 28 november (ev sade han 22 november, hon minns inte säkert). De konstaterar att det har blivit något fel och vi bara behöver betala för då parkeringen startades den 28:e (eller 22:a?) till ca kl 18.00 den dagen. Vi debiteras 51 kronor för detta.

Den 28:e har inte JZH 993 parkerat i Brinken då jag har haft den på en personalparkering vid Klintfors från 06:45 – 20:30.
Och den 22:a har jag alltså endast kört in i Brinken för att upptäcka att det var fullt och därmed försöka köra ut igen utan att parkera.

Kan det vara så att Parkeringsvakten som till slut släppte ut mig den 22:a inte avslutade min parkering? Eller att någonting hände då de ringde den 28:e och erbjöd en kostnadsfri parkering en eftermiddag?

Hur som helst. Vi har debiterats 51 kronor för en parkering vi inte har gjort. Och jag har av misstag betalat en annan bils skuld på 52 kronor (ingen specifikation visades när betalningen krävdes). Vänligen hitta ett sätt att återbetala 51 kronor och gärna även 52 kronor, samt se över era rutiner. Det borde inte kunna strula till sig så här.

mvh
Thomas & Ida Ljungblad
Drängsmark

Jag måste ju för en gång skull gå på en julkonsert utan att stå och sjunga. Kraftkören (Skellefteå Krafts företagskör) och Övningskören (Skellefteå kommuns övningskör) skötte sig utmärkt.

Nu lämnar hon och vi vårt älskade vinterland för ett tag och tar tåget ner till södraste Sverige. Jul med farbror och faster och en massa skojiga kusiner.

I Umeå. Tåget är precis i tid. Färden går vidare. Det här kommer att gå bra!

Familjen Ljungblad, Stockholms centralstation kvart i sju på en lördagmorgon.

Dan före dopparedan hade det kommit snö i sydligaste Skåne. Kors!

I väntan på sju ton julmat att inmundiga och lika mycket julklappar att öppna. Okej, jag överdriver lite, men just den här dagen är en så tydlig påminnelse om vilket smått störande överflöd vi lever i.

På juldagen i en gillestuga i en villa i Malmö sitter en lagomt fryntlig skånsk man i 70-årsåldern och spelar Stilla natt på sin tramporgel.

Juletiden på Liseberg var påkostad, mysig och en upplevelse för stora och små. Bland höjdpunkterna räknas Bushållplatsen, tomtens verkstad och Svansjön on Ice.

En maxad dag på Universeum.

Borta bra men hemma bäst sägs det. Och jo. Vi vaknade upp med ett fantastiskt drömlandskap svischande förbi vårt tågfönster. Känslan att fara genom snötyngda skogar i gryningen kan bara beskrivas. Färgerna, ljuset, klarheten. Stoltheten över vår landsända, vårt hem, vår utgångspunkt i världen.

Om denna gård – längs landsvägen hemåt mellan järnvägen och vår by – och dess öde vet vi ingenting, men om utsikten går inte att ljuga.

Nu när vi äntligen är hemma så kan vi tända det fjärde ljuset.

Efter fullbordat tolvtimmarspass på årets näst sista dag far man naturligtvis meddelst skidor runt på Vitbergets ”milspår”. 9,5 km, 51 minuter, 11,7 km/h medelhastighet i rörelse. Eventuellt hade det gått fortare om inte ena stavens handledsrem hade gått sönder efter två kilometer.

En optimalt skött SAAB 9000 av årsmodell 1991, av vilka det finns endast 305 stycken i trafik i hela Sverige, bogserar en SAAB 9-5 Griffin av årsmodell 2010. Niofemman läcker olja och bör inte ta sig till verkstaden för egen maskin. Vördnaden för den nära bortglömda 9000 är stor en dag som denna.