Är man inte det minsta intresserad av att mecka med motorer [som drivs av fossila bränslen] så sitter man med brevet i skägglådan. Vill man komma loss därifrån och samtidigt – en kanske ännu större anledning – göra världen och klimatet och framtiden och ens barn en tjänst så ser man till att den hamnar på skroten. Och istället klipper samtliga ens gårds gräsytor (istället för som nu bara nästan allt) med den tysta, lätta, billiga (i drift), olje- och bensinslaskfria, snygga och hållbara batterigräsklipparen. Vi är nära där nu.

Idag taggade och repade vi inför morgondagens konsert, bestående av hundra procent sånger som vi och vår publik har röstat fram att vi ska framföra. Idel favoriter alltså. Nu hoppas vi bara på att konsertlokalen blir mer än halvfull, ty denna tid på året är inte helt idelialiskt när det gäller att locka folk till såna här amatörtillställningar. Oavsett så blir detta kul och väldigt, väldigt välljudande.

En sista övning av dagens fotbollslek med Drängsmarks IF. Fötterna ihop. Även gosedjurens fötter. Alla ska med.

Först for vi till ett växthus i Byske för att handla presenter till förskolefröknarna på sommarfesten imorgon.

Sen cykelträning på Byske campings parkering. Det blir ju lite svårt att få till en naturlig träning just där vi bor, så vi måste välja tillfällena. Men idag kom hon på det här med att cykla lite fortare så att hon slipper förlita sig på stödhjulen. En liten milstolpe där.

I halvruggigt väder hade vi sommarfest på förskolan Heden i Drängsmark. En slags skolavslutning fast på förskolenivå. Sånguppträdanden, tipsrunda, mingel och fika. Och så en dockteater som Mona och kompisen W styrt ihop och skrivit manus till. Fina fröken A hjälpte till att förmedla budskapet att man ska vara snäll med sina kompisar.

Vi och familjen A tog vår bilar på en tur längs med på gränsen farbara skogsvägar några mil till Brännbergs naturreservat i vilket det utlovades en prakt av väldoftande orkidéer. Jag glömde att sniffa ordentligt, men det var i alla fall lite överraskande att se dessa märkliga guckuskor växa i klasar här och var. Och barnen var på strålande humör.

Idag var det teater. Scenen var 1.7 meter över golvet och på första parkett satt publiken på små stolar och tittade upp. Pjäsen hon spelade hade ingen särskilt tydlig struktur men den hade i alla fall många huvudrollsinnehavare. Och den var vääääldigt lång.

För allmän beskådan hade han blivit räddad på flygfältet av en räddningshelikopter. Nu låg han och tog igen sig på ett av helikopterns hjul medan barn och vuxna tog sig en titt i helikoptern och småpratade med Search And Rescue-personalen. Hans ena fot var i en obehaglig vinkel, minst en hand och ett huvud (?) var borta. Klart man måste vila upp sig då.

Hon är, vad vi vet, inte någon korvälskare, men däremot en mycket nyfiken katt. Och här mycket nyfiken på hettan från glöden. Hon sniffade, funderade och gick sen till skogs och kom tillbaka med  en sork i munnen. Den fick inte vara med på grillen.

En liten vardagshandling på den lokala affärn resulterade i högläsning innan middagen. En lagomt dåligt tecknad disneyhistoria om en kanin och en sköldpadda.

Klart är en bra väderförutsägelseapp, enkel, äkta, trovärdig och ofta korrekt. Det enda som fattas den är att det inte finns någon möjlighet att stänga av reklamen, som lägger sig som blaffor mitt i prognoserna. Om den misslyckas att ladda en reklambild så får man en klart-koloss mitt i listan istället. Jag köper gärna appen för att slippa reklamen. De ”funderar” på att göra en reklamfri betalapp i framtiden eftersom det är fler som efterfrågat detta. Fundera icke, bara gör. Det är inte svårt, tro mig.

(Varför är jag intresserad av vädret i Lund på torsdag? Jo, för en massa studenter tar studenten där då.)

Lycka är att ligga överst i egen kupé och titta på My Little Pony.

Till dånande Avicii (bl a) dundrade de ut så småningom. En brorson tog studenten. Huset är före detta Lunds universitets anatomiska institution, numera privat gymnasieskola. Klart man som veteran tar på sig flugan och den 27 år gamla studentmössan och firar med en very-soon-to-be sexåring på axlarna. Ryggen höll.

Att vara med på inspelningen av svt:s Sommarlov och se Malin, Alex, Angelika Prick och inte minst Sommarskuggan PÅ RIKT var ett av de mest absolut efterlängtade eventen på denna resa. Att det innefattade att sitta ner på gräset och roas av en publikuppvärmare mellan tagningarna var kanske inte exakt vad hon hade förväntat sig.

Idag drog vi utomlands och gick på zoo. Mona hade så bråttom att hinna se allt att hon säkert hade missat hälften om inte vi vuxna hade jobbat hårt med att sänka tempot en smula. Nevertheless ägde ett antal oförglömliga möten rum som vi hoppas hon bär med sig. Det här oväntade mötet hoppas vi dock att hon inte bär med sig:

Resdag idag. Här mellanlandar vi i järnvägsknuten Nässjö och ska snart äntra ett krösatåg till Tranås. Värt en liten dans.

Nedanför ett lutande torg och ovanför en parkering stod han. Eller snarare hans huvud. Lennart. Glada Lennart. Tranås-sonen. Jag hälsade på honom innan det var dags att äta en lokal hamburgare i värsta hitchcock-stilen. Som mest satt åtta pommes-sugna kajor {varav tre i bild) på drygt armlängds avstånd och väntade tålmodigt.

Det är som om hon är en barnversion av min mamma. Sprallig, tankfull, nyfiken, pysslig, klok. Altt går runt, kommer tillbaka.

Vi satte dit en fjäril, en tagetes och liten jordgubbsplanta. Mamma skulle ha varit sjukt nöjd. Hon älskade ju jordgubbar.

Efter mycket kärt besök i Farsta mäter vi hur lång hon egentligen har blivit. Hälarna på marken, rak rygg. Hon når ändå upp till Odenplan (pga något låg fotovinkel).

Midgårdsormen kräks vatten rätt i Tors ansikte. Mjölner verkar inte bita på ormen. Fontänskulpturen på Mariatorget.

Idag blev vi nätt och jämt nedsölade av Sköndals störtregn, men vi lyckades istället ta oss varsin glass i en tobaksaffär, innan vi gick och sa farväl till före detta kursaren S med D och lille K. Sen inleddes projekt ”Hålla Mona (och oss själva) vakna innan hemfärd klockan 23.15”, vilket lyckades ganska väl med middag på Vapiano och efterrätt hemma hos E & F med W & C. Med gosh vad hon somnade snabbt när vi väl var ombord på nattåget. Bra resa!

Borta bra men hemma absolut bäst. Oklippt gräs (men inte överallt – tack morfar!), högvuxna lupiner samt midsommarstörtregn.

Funderar över resans dummaste fråga: ”Och du trivs fortfarande däruppe i Norrland?” Det finns många dräpande svar och motfrågor till det, men frågan kom så plötsligt och jag ville inte heller förstöra den allmänna stämningen just där och då.

Egentligen är det Den Långa Rödhåriga som är hennes favorit när det gäller att krypa ihop i en famn, men nu behöver hon uppenbarligen tanka goskontot med en skäggig gubbe efter att ha var svältfödd på den varan i en dryg vecka.

Den inte på två veckor klippta gräsmattan nere vid tjärnen var nu full med klöver. Luktar och smakar gott. Men vi kan ju inte ha en djungel bara för att blidka våra och humlornas smaklökar. Vår underbara batteridrivna gräsklippare mejar ner det utan att att tveka.

Dom.

Provade sitta på en brygga och arbeta. Solen brände eventuellt lite för mycket på hjässan, men bortsett från det gick det alldeles utmärkt. Alltså, vicken lyx.

Drängsmarksterrängen är ett motionslopp som arrangeras varje onsdagkväll under sommaren. Man får välja mellan att springa 800 meter, 1,5, 2,5, 5 eller 9,7 kilometer, på skogsstigar öster om Drängsmark. (9,7-kilometersspåret går förbi hyfsat nära vårt hus.) Själv behövde jag testa om ryggen håller för lite sammanhållen löpning. Mona skulle få uppleva lite organiserad tävling, så 800 meter fick räcka den här gången. Cirka sju minuter. Varav ungefär hälften hand i hand med nyvunnen treårig vän och medlöpare.

Hon satt i en Långben med stirrig blick och guldtand, jagandes av en övernöjd Batman med R på ryggen. Jag är osäker på på vilket sätt jag ska skratta åt det här.

Hon var oerhört nöjd med att hittills fångat tre abborrar och en mört, varav en abborre avled ganska snabbt så att hon fick lov att hålla och känna på den.

Jag var oerhört nöjd med att ha en dotter som iklädd grönglittriga kattöron övade någon slags dans framför hallspegeln samtidigt som frun skalade morötter iklädd rosa kattöron med avlång partyhatt/enhörningshorn.

Den här ödlemamman var dock inte nöjd med att vi rensade bort skrot och stock för att göra plats för en studsmatta med vattenspegelsutsikt.

Om det är för kallt för ett dopp så kan man numera ta sig ett hopp. Nära till vatten, skog, fågelholkar och växthus.