Tur att åtminstone ett byggvaruhus har öppet på 1:a maj, så att man, istället för att demonstrera sina sympatier och ställningstagande, köpa reglar och plank att bygga loftsäng av.

Är körrepetitionen för ovanlighetens skull flyttad till Brogården på grund av stängd kulturskola så får man uppleva någon som står och andas rätt in i en givare. Jag kan bara ana vad det ska vara bra för.

Jag hittade en åtta millimeter list att sätta mellan väggen och ribbornas slut. Det blir bra det.

När dagsverket på en slutkörd kontorsstol nere i källaren är över och en sen middag är avklarad, ja, då är det dags att stå ute mellan två sjöar och såga till lite ribbor till en loftsäng. Nu skymmer det inte förrän vid niotiden, och när trafiksuset tystnar träder fåglarnas lekljud fram på avstånd. Sämre kan man ju ha det.

När man äter makaronipudding med ketchup, ja då är mjölk bland det godaste som finns.

Loppis på Folkets hus i Drängsmark. För säljarna föredömligt kort öppettid, endast två timmar. Eventuellt för kort för en optimalt besöksmängd. Vi gick därifrån med en påse plastponnysar, två porslinssvanar, två pussel, ett hårband, en portmonä, ett par solbrillor, kritor, en porslinselefant, en CD-skiva (Folk och rövare i Kamomilla stad), en vårkavaj och en sån där tavelram som man kan fylla med grejer. Bra skit.

På vägen dit berättade hon att magen kändes konstig. Vi konstaterade snabbt att det var nervositet hon kände, pirr i magen inför hennes livs första uppträdande. Inför storpublik i Anderstorpsalen. En stund senare tågade hon ut på scen med sina kompisar och viftade och snurrade och sparkade och… Lite sådär härligt halvt kaosartat.

Våren gör ideligen halt. Men jag har förtröstan. Klimatförändringarna kan ju inte gå så pass fort att vi redan det här året blir utan en riktig sommar. Dessutom kan även skitväder vara vackert ibland.

Man måste kunna ta sig upp i loftsängen om man ska kunna nyttja den. Farsan ritar och bygger en stege.

Bara för att jag missat EFOD två dagar i rad blir det tre bilder idag:

En hyfsat stor och duktig kör ska åka på kort ”turné” i Amsterdam och kommunen sponsrar med t-tröjor.

Nu har vi förvägrat henne fortplantningsförmågan. Och som tack för detta måste hon ha plastkrage i tio dagar. Den riktiga belöningen blir efter dessa tio dagar, då en helt ny värld (utomhusvärlden) ska öppnas för hennes ögon.

Äntligen kan hon klättra upp på egen hand. Nu måste vi måla fanskapet.

Som av en händelse noterade jag att det är ensåndärninga EFIT (Ett Foto I Timmen) idag. Alltsedan jag började med EFOD (Ett Foto Om Dagen) i juli förra sommaren så har EFIT fått stryka om foten, men just idag är det en dag utan schemalagda måsten (bristen på schemaläggning säger dock intet om själva mängden måsten), vilken ter sig som högst lämplig dag att ta en bild i timmen och lägga upp här. Uppdateras således löpande. Det finns fler som gör detta idag – de finns inte på Facebook eller Insta utan på EFITs hemsida.

Det är ju fusk att lägga upp en bild jag redan lagt upp för gårdagens (lördagens) inlägg, men det ändå den enda bild jag tog denna dag (söndag). Mest för dokumentation. För att inte glömma. Glöm aldrig. 14 maj 2017 blev det lågmälda gråtskrattets dag, en dag då det, åtminstone till en början, var helt okej att dra ner rullgardinerna och (med gott samvete) låta bli att titta ut.

Meteorologen säger att det inte kommer att snöa de närmsta tio dagarna. Det tror jag på. Men historien är full av exempel på snöande i maj och juni, och denna säsong verkar ha alla förutsättningarna för det.

Den här rackaren väntar på sjösättning.

Utrymmet var minst sagt begränsat, men nu har jag i alla fall fått prova ut Kitty. Hon verkar riktigt stabil och lätt att få fart på men samtidigt svår att hålla en rak kurs. Och håller för sammanstötningar mot is.

Efter den sorgligt sena våren så verkar alla skogsstigar nu vara i stort sett snöfria och farbara på cykel. Hurra!

Notera även cykelklockan. Nästan omärklig.

När W kommer på besök drar vi till centrala Drängsmark och köper varsin souvas. Då får man vänta ett slag på maten. Men oboy vad gott!

Hon och W sitter och betraktar dagsverket, nämligen en redig beskärning av snöbollsbuske. W gjorde själva jobbet, medan hon ägnade sig åt riklig verbal ”support”.

Premiär för bara ben på cykel.

I tio dagar har hon nu levt som kastrerad. I åtta långa dagar tvingades hon ha tratt, vilket hon i och för sig klarade galant, men mot slutet har hon fått ha en tröja. Design Den Långa Rödhåriga. Hon ser rätt sportig ut i den, don’t you think?

Idag var det läge att slänga på lite kött på grillen. Premiär för säsongen. Tack grisbonden F.

Hon går över lik för att uppnå det absoluta myset med plattan i studsmattan. Först var det en kudde med filt, sen behövdes två mjukisdjur som sällskap, ty farsan och morsan kunde man inte lita på då de höll på med trädgårdsarbete, sen behövdes det två kuddar till för optimal huvudvinkel, sen behövdes det en filt för att dämpa ljuset, ty utomhus är det svårt att se vad som händer på skärmen, sen tog jag den här bilden, sen behövdes en till filt att hänga över taket på studsmattan, ty bara en över huvudet och knäna fungerade inte, sen behövdes ytterligare en filt för två filtar över studsmattan räckte inte… Slutligen bökade hon med sex stycken filtar med vilka hon försökte täcka så mycket ljusinsläpp som möjligt. Jag tror hon hann med ungefär två minuters effektiv speltid innan hon gav upp och gick in och klättrade upp i nya, färdiga loftsängen och spelade där istället.

Hon är den mest enträgna person jag känner.

Det är liksom inga konstigheter att ”Det Där Andra”, det vill säga Star Trek, inte får särskilt mycket genomslag på en spel-, kultur- och kreativitetsmässa. Därför är jag lite, lite glad att Trek fick lite, lite utrymme i ett mörkt obemärkt hörn. När ynglingarna växer upp kanske de förstår bättre.

Morsan och farsan övervann rädslan och lät henne åka bergådalbana själv. Seger!

Välkommen sköna maj 2017. Du var i alla fall vacker mot slutet.

En Star Trek-episod är 45 minuter lång (utom originalseriens episoder som är 50 minuter långa). Men det tar inte slut där, utan man måste ägna minst en halvtimme åt att läsa bakgrundsfakta om det man just sett. Tack Star Trek Wikia-appen!

Filmtajm igen. Återigen från en cykel. Mindre is och slask och snö, mer grus och sten. Hemifrån till elljusspåret och runt det och hem igen. En kort sträcka, 4,65 km, medelfart 14,8 km/h, maxfart 30,6 km/h, medelpuls 148 bpm, max 185 pbm, total tid 18:52, färdtid 18:51.

Här kommer Rickard med en lekstuga. Sådärja, då har vi skaffat oss ännu mer jobb i sommar!