Idag var ingen vanlig dag. Bortsett från att det var min födelsedag så kom det, för året, ovanligt mycket snö idag. Minst ett par deci. Och då får man lägga ner arbetet och skotta. Tur att man har en snäll granne med en traktor. Sjukt mycket tack, Jonny!

När man kommer upp på Nöppelberget gäller det att komma ihåg att vända på sig. Annars missar man utsikten.

Min gode vän W löper nio mil på längden inatt under Nattvasan. Jag vill inte vara sämre. Eller jo, det är jag ju, men jag gör ju mitt bästa. När Mona är avlämnad på förskolan åker Vita Blixten på. Det är dags att göra upp ett spår i djupa nysnön, över tjärnen, genom skogen, upp till skoterleden därborta. På tillbakavägen bättras spåret på, och hemma byter jag till de vanliga löparskidorna. Samma spår över tjärnen, genom skogen, upp till skoterleden, över Forvägen och en bit till, till Drängsmarks välpreppade 2,5 kilometersspår.

Väl där möts jag av en massa kids på skidor. Samt en och annan lärare. Drängsmarksskolan (åk 1-5) kör årets Lilla Vasaloppet. Nu får jag chansen att glänsa. Ungarna tittar storögt när en svartklädd, halvlönnfet medelsålders man pustandes skejtar förbi dem. Jag blir till och med erbjuden blåbärssaft vid vätskekontrollen (avböjde) samt en marshmallow (tackar!). När jag, efter ett varv (1 * 2,5 km), flåsande lämnar skidspåret vid skoterleden får jag veta att flera av barnen hunnit åka tre varv (3 * 2,5 km). So much for glänsing.

Det finns pinnar. Och så finns det pinnar. Och så finns det andra sorters pinnar. Och sen så finns det pinnar som katter tycker om att tugga på.

Tevefyras ”meteorolog” igår. Hon redogjorde länge och väl om det stökiga vintervädret som idag skulle drabba Sverige söder om stockholmsbreddgraden. SMHI hade gått ut med snöfallsvarningar klass 1 (besvärligt väder) för i stort sett hela Småland, Öster- och Västergötland varav östraste delen av Småland till och med skulle få Mycket Besvärligt Väder. Efter en lång exposé om risker, snömängder, blåst och halka så vände hon norrut. Temperatursiffrorna på kartans norra delar visade mellan fem och femton minusgrader, men hon hade ju använt det mesta av tiden till allt hemskt som kanske skulle komma att hända i Sörland, så det enda hon hann berätta om norra halvan av Sverige var att det skulle bli ”klart och… kallt”. Just ordet ”kallt” sades med en underton som inte lät särskilt positiv. Fem till femton minusgrader. Inte ett ord om att vädret i Norra till ytan större delen av Sverige faktiskt skulle få vackert väder, utan bara ”klart och… kallt”.

Och vackert väder blev det. Större delen av facebookflödet har, mot slutet av dagen, fyllts av glada bilder på snölandskap och folk som åker skidor (inkl vasaloppet), åker skoter, går, grillar korv, dricker choklad, lapar sol. Och jag vill såklart inte vara sämre:

Att ägna lunchrasten intill en grillring i strålande vårvintersol, det är livskvalitet det.

Det är eftertexterna och handen med bananen jag minns bäst från då det begav sig. Och nu tycker även Mona det är bland det mest spännande i programmet, kanske näst efter Hemliga Arne.

Vilket program talar jag om?

Hemgjorda spår.

Runt tvåhundra hurtiga står redo att mestadels staka sig de 17 kilometerna från Skellefteå skidstadion till Skelleftehamn. Jag sällar mig i ledet och undrar hur det här ska gå. 17 km är ju mer än dubbelt så långt som den längsta rundan hittills för mig i år. Jag meddelar Den Långa Rödhåriga att det här har säkert två timmar, jag kommer troligen vara ordentligt trött efter en mil och då kommer det gå långsamt.

Nu visade det sig att jag kom i mål på ca 1 tim 20 min. Förvisso bland de sista, men vad gör det. Jag fick ju ändå en medalj, banan och vatten när jag hade kommit i mål.

Ännu en skidbild. Mona vill inte vara sämre. Hon ligger i hårdträning inför Lilla Vasaloppet på tisdag (ett varv runt en fotbollsplan).

Katt spelar piano. Det låter rätt suggestivt.

Efter en liten skidtur i sexgradig värme stannar jag upp och betraktar vårt hus nedifrån bryggan. Ja, det ser mycket större ut från den här sidan. Och ja, inom några år har vi förhoppningsvis  förlängt två tredjedelar av gaveln (inkl nock) så långt som den hembyggda altanen sträcker sig.

I väntan på dubbelkalas på eftermiddagen bygger vi en hyfsat stor snölykta. Hon strör lite lössnö på toppbollen. Sen är den fulländad. (Bortsett från frånvaron av ljus inuti.)

Efter en strapatsrik expedition från hagen, nerför backen bakom garaget och över tjärnens isvidder, så besteg hon berget till slut. En meter högt. Utsikten var vidunderlig.

Mera skidor. Den vanliga rundan från vårt hus, den här gången över två tjärnar och genom en skog upp till skoterspåret till elljusspåret. Hård skare. Utmärkt glid, rätt bra fäste (tejpen gör sitt jobb så länge det är mellan +2 och -15). Passerar den lokala idrottsföreningens brevlåda och konstaterar att mogna personer tagit skrivblocket i vilken man skriver sitt namn varje gång man passerar, och använt papper därur för att elda brasa i det närliggande vindskyddet. Någon kilometer senare fastnar en i sammanhanget gigantisk barkbit i vallan och jag måste joxa av mig hälften av utrustningen för att medelst nagel pilla bort den. På vägen hem, nedför ett skoterspår får min balans nog och jag lägger mig ner i förebyggande syfte.

Kanske inte den mest lyckade motionsrundan, men ändå. Säsongen börjar gå mot sitt slut. Jag hoppas bara att glappet mellan det och cykla-inne-i-skogen-säsongen inte blir alltför långt.

Idag rockade jag också sockarna. Det bara inte syntes på sociala medier.

Igår tisdag varnade SMHI för snöfall. Visserligen bara en klass ett-varning, men det skulle komma en till två decimeter snö längs norrlandskusten.

Det gjorde det väl, men den enda faran detta ”oväder” utsatte mig för var måhända lite ryggont i samband med snöskottningen dagen efter. Det gick över fort.

Idag fraktades den gamla toadörren bort (tillsammans med ytterligare tre andra). Här är den framför den nya. Och vi undrar hur vi bar oss åt att ta oss in på toa förritin. Den Långa Rödhåriga reflekterar över att vi måste ha gått in i sidled för att klara det. Och det är ett under att jag inte slog i min hjässa fler gånger än jag faktiskt gjorde.

En klar favorit har seglat upp på filmhimlen. Trolls. Även om vi bara har den i originalspråk (odubbad alltså) så önskas den var och varannan dag. Helt ok för mig. Här färgläggs Suki på ett blått gulligt monster.

Idag var det inte bara våffeldag och slutet på vintertiden. Idag var det även såpbubblepremiär. Oj så mycket såpa det kommer gå åt i sommar!

Gårdagen bjöd på växlande molnighet, växlande vindar med växlande styrka, samt växlande nederbörd. Härligt!

Medan en annan satt nere i en källare och tryckte (förvisso med en helt okej utsikt men solen blir för stark att det blir störande med blänk och solbelyst damm på skärmen så jag drog för gardinerna och glömde bort att det faktiskt var vackert vårvinterväder ute) så var två andra familjemedlemmar ute och roade sig kungligt.

Den här killen är inte så hysterisk som han ser ut. Nytt sedan förra veckan är att han numera även kan prata engelska. Finns i en appbutik eventuellt nära dig. (Androidanvändare må vänta ett litet slag till pga föreliggande tekniska svårigheter.)

Enda bilden idag. Jag skulle köpa galonvantar på ICA Maxi. Helst i någon annan färg än svart, ty alla på hela Heden har det. ICA Maxi hade ett par rosa kvar i rätt storlek. Men som låg löst utan prislapp så jag fotograferade av ett svart pars prislapp vilket kassören var hjälpt av.

Efter hemkomsten uppdagades det att jag hade köpt två vänstervantar. Jaha. Det blev ju nästan rätt i alla fall.

Är det lunch så kan man ta cykeln för en säsongspremiär. Och måste man ju passa på att prova ving… vinterdäcken på närliggande vattendrag. Det gick ju alldeles utmärkt.

Notera även den fula ringklockan på styret.