På vandring över de Drängsmarkska fälten.

Så småningom kom hösten. Först lite trevande. Sumptjärn, ännu en pöl av alla pölar i Drängsmark, skulle även den drabbas.

Tranorna. Via Ostträsket, dit inga bilvägar går.

Sen exploderade hemmanet i färgerna.

Träden ger upp en efter en. Men blodlönnen, den har ett eget färgschema. Säsongens kulörkarriär började med rött, slutar med rött.

Nu när sommarens död snart är fullbordad bestämmer vi oss att satsa på en säsongsoberoende framtid. Den kallas värmepump och eftersom vårt hus har de rätta förutsättningarna – vattenburen värme och ca 20 meter från en djup tjärn – så är det ju givet att det är sjövärme som är framtiden. I ett längre perspektiv kommer inte elen bli billigare och då förre ägarens elräkning till fyra femtedelar bestod av uppvärmning så hoppas vi att uppgifterna på 80% uppvärmningsbesparing stämmer. Det låter som en bra affär.

En dålig idé är när isen bestämmer sig för att frysa till, ty då kan man inte ge sig ut medelst flytbrygga och utombordare och lägga ut slang och vikter. Hur göra för att få ner slangen på botten? Herr Vikström VVS & Gräv verkar vara en man med lösningar. Planen är att lägga ut slangen på isen och börja pumpa varmvatten så att den smälter igenom, ty isen är tillräckligt tunn för det. Å andra sidan lite för tunn för att det ska kännas safe att gå på den. Så han surfar runt på en lång frigolitpinne för att fördela vikten. Tar sig fram med isdubbar.

Att han på köpet grävt sönder delar av vår tomt är något vi får leva med. Den återhämtar sig säkert snart. Och vi har ju till och med haft vår egna lilla tjärnvik ett par dagar (tills hans fyller igen hålet).

Nu ska vi se hur många jag får på mig innan jag tröttnar…