ringer jag i egenskap av valberedningsmedlem i Skellefteå kammarkör runt till några herrar i kören. Några platser ska tillsättas. Det roliga är när man tackar ja. Det förståeliga är när man tackar nej för att de redan har flera andra förtroendeuppdrag i kören. Det tråkiga är när man tackar nej utan att redan ha något förtroendeuppdrag – de vill bara vara med och sjunga. Skönt för dom, men de glömmer bort det kollektiva ansvaret. Synd.